Idag tog jag hästarna och gick en lång promenad. Vi gick upp längs en skogsbilsväg dit det inte blivit att vi ridit på länge, sen vi hade en lite obehaglig upplevelse där för två år sedan. Den gången kände hästarna sig väldigt iakttagna och det var färsk björnskit mitt på vägen, så vi vände snabbt hemåt. Nu gick vi upp dit igen i terapisyfte, men det blev samma reaktion som förra gången, i närheten av samma ställe. De stod helspända och spanade runt omkring med skallarna högt upp, uppspärrade ögon och drog in vittring hårt genom näsborrarna. Jag vill ha respekt för deras instinkter och varningssignaler och vända och gå tillbaks när de beter sig sådär. Det är så otroligt sällan de här hästarna blir rädda för något, så jag har väldigt svårt att tro att de skulle reagera så där i onödan. Så vi vände och gick hemåt. Det måste vara så att det bor en björn där uppe...
Intressant att islandshästar är rädda för doften av rovdjur. Rasen har ju ändå varit isolerad på Island i ungefär tusen år, där det inte finns några rovdjur som hotar dem. Det betyder att instinkterna är mycket äldre än så....
Flera kilometer efter björnstället, men Kría är fortfarande lite upprörd och ger mig SÅG DU DET DÄR - blicken. Kengála säger "men sluta nu vara så otroligt fjantig".
Hemma och pustar ut. Det finns så många fler användningsområden för hästar än bara ridning och körning. Kantklippning till exempel, det är de experter på.
