Visar inlägg med etikett platser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett platser. Visa alla inlägg

torsdag 17 maj 2012

Ha de, vintern!

Även fast det fortfarande går att åka skidor, så har jag inte gjort det på länge. Jag har redan mentalt gått in i  nästa årstid, för med min trädgårdsabstinens och tidernas D-vitaminbrist så är det bara sol och grönt som lockar. Ja, jag har slutat se snön överhuvudtaget tror jag! Jag kan däremot stå hur länge som helst och stirra på krokusen som blommar.

Vintern var fin och krävande på samma gång, jag fick mig många vackra turer. Nu tar jag mig en liten minnesstund över vintern och sen ställer jag in skidorna i bodan och går vidare här i livet! Det här är några av mina favoritögonblick från vintern som gick.

Min favoritbild! 

Står på slädmedarna, en av de riktigt kalla dagarna. 

Tjappes son blev en fantastisk skidhund, det var magiskt att uppleva första turerna med honom! 

Rimfrost vid Läipa.

Stod på en fjälltopp och såg solen gå ner i ett gyllene dis, i slutet av februari. Jag minns hur fridfullt det kändes.

fredag 11 maj 2012

Fjällmorgon

I morse var vi i fjälls och jobbade lite med skoterlederna. Det var helt fantastiskt väder, stekande sol och stenhård skare! Oj oj, alltså, så mycket snö det är där uppe, full vinter. Där blir det inte sommar på länge.

 Den här lilla stugan var min morfar med och byggde.

Min mama kör förbi, i bakgrunden ser ni fjäll som hör till Sareks nationalpark. 

 Här ser ni några av Sveriges högsta fjälltoppar!

En liten ripa satt och spanade på oss. 

Ja, det var en fin morgon. Nu ska jag fara till Jmk och umgås lite med några av mina gamlaste och godaste vänner, det ska bli så kul!

tisdag 8 maj 2012

Dagar på kusten

Har just kommit hem från en riktig långhelg i vackra Tromsö, jag och TH har varit på kurs i att segla traditionella norska nordlandsbåtar, det har varit helt underbart! Jag hade aldrig seglat förut, men TH har bott i Tromsö i många år och seglat mycket, så han hade verkligen havs-abstinens. Det var så otroligt skönt med lite luftombyte, jag hade inte varit hemifrån sen 23:e februari, inte ens in till Jokkmokk och handlat, så det var verkligen på tiden!

Vågade ta med mig kameran ut på havet sista seglingsdagen! Tyvärr var det grått väder den dagen så man ser inte de vackra vita fjällen som omger fjorden som vi seglade i. Hade helt makalöst vackert väder dagen före.

TH i sitt esse! Vi fick lära oss allt om de olika uppgifterna och knoparna och delarna i en segelbåt, en helt ny värld för mig med många konstiga norska ord, he he! Men det var riktigt roligt. 

 TH fotade mig när jag satt och höll koll på seglet. Jädrar så kallt det kan vara på kusten alltså! Även fast det var plusgrader så hade jag på mig lika mycket kläder som när det är 40 minus hemma, och det var ändå kallare!

Andra halvan av kursgänget i sin båt, det blåste uppemot 15 m/sek den dagen!

Ogillar att få lite panik när man bläddrar i kameran på väg hem och tänker "men VA, är det här alla bilder jag tagit???" Saknar bilder från Tromsö i sol och fina vänner vi besökt och andra grejer vi sett och gjort. Men men, vi får helt enkelt fara tillbaks snart, nu får det inte gå flera år mellan gångerna har vi bestämt!


måndag 23 april 2012

En spännande ny vår

Snön ligger fortfarande tjock och tung och sjöisarna håller fortfarande att färdas på, men det allt starkare solljuset och de långa ljusa kvällarna har verkligen livat upp mig! Vill bara ha mer mer mer ljus och värme nu! Det är inte bara jag som har vårkänning, trodde knappt mina ögon igår när jag fick syn på de här små uppstickarna vid husväggen... 

Det är små botaniska tulpaner som jag stoppade ner i jorden i höstas, och de behövde tydligen inte många timmar med plusgrader för att börja växa. Så himla roligt, nu är trädgårdsåret 2012 igång även här i fjällkanten!

Jag vill visa er en plats som jag har blivit helt kär i. En fridfull tallbacke där man glimtar fjällen mellan träden och där fåglarna kvittrar. Här hoppas jag att det kommer att hända saker i år...


Kvällssolen på min drömplats...

Har så mycket spännande framför mig, kan knappt bärga mig tills att snön smälter bort så jag verkligen kan börja visualisera saker och ting! 

onsdag 26 oktober 2011

Om nån undrar vart jag blev av...


Om jag nån gång blir tvungen att flytta hemifrån, så flyttar jag nog helst in i höladan. Där är det mjukt och ombonat och luktar så otroligt gott (och så har jag garanterat trevligt sällskap, bara jag öppnar dörren). Jag kan sitta där i höet långa stunder varje dag och bara filosofera. Kan dessutom inte tänka mig något mer hemtrevligt ljud än det av hästar som tuggar hö...

Är så glad att kunna ge hästarna det här underbara höet från grannbyn. Ogödslat, finstjälkigt och fullt med nyttiga örter. Perfekt mat för små islandsflickor...

söndag 16 oktober 2011

Äntligen en tur till högre höjder

Idag gick jag och mamma upp på Kassavare, och hade en himla härlig dag. 

 Vi tar en liten genväg upp på fjället, det är brant, men tar bara en timme att komma upp på kalfjället. 

 Fin vy över markerna söderut, snart åker jag skidor där...
 Överallt längs hela vår vandring hade björnen varit...

Det kom ett regnväder dragande västifrån, men det hann aldrig ikapp oss!


Målet för dagen: Bänka Njunnje, östligaste punkten på fjället Kassavare. Stenröset på toppen står stadigt och överblickar hela dalen, man ser det ända hemifrån. Varken jag eller mamma hade gått dit förut, så idag var det en riktig liten högtidsstund när vi äntligen fick komma dit och lägga varsin sten på toppen på röset!


Vi fick för oss att vi skulle göra en videoblogg till Årrenjarka-bloggen, och det här är det bästa vi lyckades få till! Hahaha, gud vad vi har skrattat åt den...

lördag 22 januari 2011

Meteoritnedslag i fjällen

Idag var jag i JMK och handlade och hämtade hundmat. Innan jag kom hem igen hade det nästan blivit helt mörkt. Jag hade bara ett par kilometer kvar hem när jag plötsligt fick se ett jättestort "stjärnfall" rakt över fjället Kassavare. Och jag blev förvånad över hur rädd jag faktiskt blev! Det riktigt ryste i hela kroppen.

Grejen är att jag har blivit riktigt skrämd av kraftiga meteoritnedslag två gånger de senaste åren. Första gången var på vårkanten för ett par år sedan. Vi satt ute vid ett vindskydd vid sjön och eldade, det var fullt dagsljus, när vi plötsligt hörde ett väldigt starkt explosionsljud. Vi trodde på allvar att våran bensinmack hade exploderat! Det gick som inte att begripa vad som annars kunde framkalla ett sånt hemskt ljud. Det lät som en bomb, det bara dånade i fjällen. Men inget hade hänt. Vi frågade folk runt omkring om de visste något, men inte. Jag minns inte om vi fick veta vad det var som hade låtit.

Andra och värsta gången var förrförra vintern. Det var sent på kvällen och vi satt vid köksbordet. Plötsligt lystes hela dalen upp av ett starkt grönblått sken, som varade i ett par sekunder. Det var som att en bil lyste rakt in i huset med strålkastarna. Efter några sekunder hördes ett dånande muller, det lät som en flock med hästar som skenade. Det var så otroligt overkligt och skrämmande, det är nästan svårt att förklara upplevelsen. Men sen blev det tyst igen. Efter en tid fick vi läsa att det slagit ner en meteorit i Kirunafjällen, och vi antog väl att det var det nedslaget som känts ända hit.

Har jag varit för godtrogen om jag trott att det sitter en massa snubbar på något "rymdinstitut" och räknar ut var meteoriter kommer att slå ner, och varnar de människor som eventuellt är i riskzonen att drabbas av nedslagen? Var det bara "tur" att den meteoriten slog ner på ett obefolkat fjäll eller var det någon som visste att den skulle slå ned just där?

Tycker också det är ganska konstigt att såna kraftiga meteoritnedslag får så pass liten uppmärksamhet i media. Det kan jag banne mig inte förstå. Kvällstidningarna som älskar att skrämma vettet ur folk, "köldchock", "dödskyla", och allt vad det nu är de larmar om. Är meteoritnedslag lite för farligt att skrämmas med?

Nä. Nu ska jag varva ner. Koka lite te och njuta av livet! Vem vet när en meteorit kommer dånande ner i skallen...

onsdag 19 januari 2011

Vintervärld

 Solen har äntligen orkat upp över horisonten igen. Den är borta mellan Lucia och elfte januari, nästan en månad. Nu är den uppe ett par timmar, åh så efterlängtat! Så vackert allt blir i solskenet!

Vår vackra lilla by. Här bor jag och min familj och våra respektive, vi är sju personer sammanlagt. I år är det 200 år sedan våran förfader från Kvikkjokk utsynade det här hemmanet.

måndag 20 december 2010

Missa inte månförmörkelsen imorgon!

Hoppas verkligen att det är så pass klart väder imorgon bitti mellan 07.32 och 8.40 att det går att se den totala månförmörkelsen som inträffar då!

Klockan tjugo i nio ska månen alltså vara helt förmörkad.

fredag 17 december 2010

En av mina favoritplatser...

En av mina favoritplatser så här på kvällen är höladan. Där finns allt jag egentligen behöver: en mjuk bädd av doftande ängshö, mysbelysning av en varm glödlampa, och garanterat sällskap av två otroligt fridsamma personer. Där inne kan jag sitta och filosofera en bra stund, lyssna på hästarnas tuggande och känna mig lite som tomten i dikten... "midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma"...

Ja, idag kom snön som inte kommit på flera veckor. Det verkar ha kommit 20 cm, om inte mer...

onsdag 13 oktober 2010

Sorgligt men lite spännande

Idag testöppnar de dammluckorna i Seitevaredammen, en väldigt ovanlig händelse, så vi packade med oss termosar och kameror och for dit i förmiddags. Där var det mycket folk. De öppnar fler och fler luckor och bottenpluggar under dagen och det största flödet beräknas komma vid klockan fyra i eftermiddag. (Fantiserar lite om att de inte ska kunna stänga luckorna, att älven ska bryta sig fri och att de dränkta landen åter ska få se dagens ljus...)


Vattnet forsar ut ur dammluckorna, som man inte fick så bra vy över på grund av säkerhetsavspärrningar.

Det behövdes många små gubbar med gula hjälmar för att öppna dammluckorna.

Vattenmagasinet. Här under ytan vilar för evigt vackra land av skogar, bäckar, myrar, små sjöar, nybyggen och boplatser. I bakgrunden syns Skierfeklippan i Aktse som en triangel, och där bortom Sareks nationalpark.

Vatten forsar fram i älvfåran, en syn man får bevara i minnet.

På bron i Tjåmåtis stod Åke och väntade på flodvågen.