Flängiga dagar

Puuuh vilken snurrig vecka vi har haft med jobb på marknaden i Jokkmokk, körande hit och dit med alla hundar på släp, valpar som fått flytta från den ena farstun till den andra, trevliga vänner på besök, hem till Å igen och rätt på nya jobb och turer! Imorgon far Tor-Henrik på en tredagarstur med alla hundar och två gäster och jag blir ensam hemma med "barnen". Ett heltidsjobb kan jag lova!

De är sötast när de sover... ;)

Lugna dagar

Maj är en härlig månad för mig, det är en tid när jag mest bara försöker ta det lugnt och ladda upp batterierna efter en intensiv jobbvår. Har haft några riktiga hemmadagar nu, mest bara spankulerat runt på gården och pysslat med småsaker. Planerat vad jag ska göra med trädgården när snön smält bort och tjälen släppt. Grävt ner saker här och där, flyttat plantor hit och dit. Varit med hästarna. Inga större äventyr, inget att blogga om tänkte jag först, men äsch, här kommer i alla fall några bilder från igår och idag... 

Igår kväll gick en älg plötsligt förbi utanför mitt fönster, den var hur lugn som helst, fast hundarna blev ju helgalna!

Efter några dagar i Tromsö hos den här tjejen så har jag blivit både inspirerad och helt beroende av att dricka gröna smoothies till frukost, det är så gott och uppiggande! I den här är det färskpressad apelsinjuice, färsk ananas, frusen banan och en massa spenat, jag mixar det med mixerstav.

Idag har vår guru M hjälpt oss att hitta currylinjer, det var väldigt intressant! Jag tror absolut på det här med att det går energilinjer överallt runt hela jorden och att man ska ta hänsyn till dem när man exempelvis ska bestämma var man ska ställa sängen eller bygga hus.

Vi la ut käppar på marken för att markera vars currylinjerna går, och vars currykorsen ligger. Currykors är ställena där currylinjerna korsar varandra, i såna korsningar kan det vara svårt att komma till ro. I min uppväxt hade jag min säng mitt på ett currykors och hade väldiga sömnproblem, tills den dagen då M kom och testade mitt rum med slagrutor och rådde mig att flytta sängen!

 Japp, så är det!

Och så har ännu en pion blivit nerbäddad i sitt nya hem här i min trädgård, idag på årets hittills varmaste dag!

Energin återvänder

Hej bloggen, nu börjar jag se ljuset i tunneln på min intensiva jobbperiod som jag har här under mars-april, sköööönt. Det har varit en jobbig vår i år! Men den har haft många ljuspunkter också. Som till exempel att jag har fått ha äventyrerskan Marina här som min jobbarkompis den senaste tiden, det har varit så kul! Hon har kommit med massa inspiration och matat mig med uppiggande och nyttig Raw Food. Här är en jättegod tvårättersmiddag som hon bjöd på, jag misstänker att recepten finns på Marinas Raw Food-blogg Lev och Spira.

 "Rawioli" av supertunt skivad rödbeta med fyllning av raw ostkräm. Otroligt gott!

Raw lasagne med zucciniplattor och olika nöt- frö och grönsaksröror.

Nu har vi bara ett par veckors jobb kvar innan turistsäsongen är slut, jag hoppas verkligen att vi ska hinna på någon egen tur på det sista vinterföret. På återseende kära blogg, lovar att det blir mer blogging här framöver!

Ny början, ny chans, nytt år

Mitt 2012 började med att jag krockade med en älg på nyårsdagen. Det hela hände på några sekunder, jag såg den stora älgen hoppa upp från min sida och komma farandes rakt mot framrutan, hann inte tänka något annat än "NEJ" och hålla upp armarna framför ansiktet, så smällde det. Älgen hamnade mitt på rutan som krossades men just precis höll ihop, och den gled över biltaket och flög ner på vägen bakom bilen. Bilen blev skrot, älgen låg avsvimmad på vägen i nästan tio minuter innan den försvann ner i skogen, men jag klarade mig otroligt nog helt oskadd. Jag är så tacksam till vem det än är som vakar över mig, att jag fick klara mig. Jag förstod nog precis vad den här händelsen ville säga mig...

Gott Nytt År till alla er fina goda människor som har tålamodet att följa mig här! Har på känn att 2012 blir ett helt speciellt år!

Ljusning i mörkertiden

Har haft 25-årskris de senaste åren, och att fylla ännu fler år häromveckan var som en nära döden-upplevelse. Har undvikit det mesta och liksom försökt hålla mig gömd, från exakt vad är väl ganska oklart. Vädret har varit konstigt och det mesta har varit lite upp och ner. Men igår kväll kom vändningen. Luften steg, temperaturen sjönk och en helt otroligt stark fullmåne kom fram, och den utstrålade en sådan enorm energi, jag vet inte om jag upplevt något liknande förut. Jag hade kunnat vara ute hela natten. Nu när jag vaknade i morse var det minus 20 grader, för första gången den här vintern! Känns på något vis som att saker och ting håller på att ställas till rätta nu.

Jag gick längs med sjön idag, den håller just på att frysa. Den är lång och djup och fryser inte i första taget, men nu börjar isen äntligen lägga sig. Jag kunde inte hålla mig från att gå ner på isen och gå en sträcka, nära stranden förstås. Det knakade och sprack på sina ställen, men det var så kul att äntligen få stå på sjön. En av mina förfäder dog sen han körde genom isen på den här sjön med häst, så jag tror jag har respekten för isen i blodet, hjärtat slog väldigt hårt när jag tog de första stegen ut...

Närmast stranden håller inte isen. Inte längre ut heller. Farligt farligt, skulle aldrig gå ut på ny is på en sjö som jag inte kände väldigt väl... Ljusare än såhär blir det inte nu förresten. Solen slutade gå upp den tredje december, vi ser den igen den tionde januari har jag för mig.

Ett par galna små vilddjur mötte mig i skogen på vägen hem!

Nytt liv och ny snö

Jag blev moster igår kväll, tjohoo så kul! Nu kan vi andas ut här i byn efter att ha väntat och väntat och varit lite smånervösa och otåliga i flera dagar. I morse snöade det till råga på allt och världen blev så extra vacker! Har bara strövat runt idag och funderat på livets små och stora mysterier...

Lycklig och tillfreds (och allmänt ofokuserad!) när jag får smyga runt på de uråldriga holmarna som är mitt hem.

Glad överraskning

Har tydligen lyckats förtränga de senaste dagarna så till den grad att jag blev glatt överraskad när jag kom ut på bron i morse och fick syn på det här fina pyntet.

Fick tänka efter en stund innan jag kom ihåg att det var ju jag själv som planterade det när jag kom hem från JMK igår kväll. Ja suck, det är ingen hejd på snurrigheterna ibland... 

(Har varit sjuk och mått illa i ett par dar, fy så jobbigt! Skriver det inom parentes så att det verkligen reduceras till en parentes och så kan jag glömma det snabbt och gå vidare i liveeeet, lalalalaaaa.)

För fyra dagar sedan, fast ifjol...

...hade jag skidpremiär! 

Jag är inte bitter, men det känns som en avlägsen värld just nu, nu när det är sju grader varmt och det har regnat ner hela dagen... Det har knappt varit dagsljus idag för molnen har varit så mörka och tjocka. Regn regn regn, jag blir GAAALEN på detta regn! Har aldrig i hela mitt liv varit med om en så regnig och lerig höst. Det var så skönt de nätterna för ett tag sedan när det var frost, och man i alla fall fick gå på hård frusen mark på morgonen...

Bla bla bla, förlåt att jag gnäller här på bloggen, hehe. Har varit ute och gått med ett par valpar idag, nu ska jag laga lite oxfilé till middag, tända några ljus och varför inte slå på en Twilight-film... där i Forks regnar det ju också hela tiden, det kan ju kännas lite tröstande på nåt jädra vis, eller...

Dagen som försvann

Idag har jag varit i metropolen Jokkmokk. En "sväng" dit tar alltid så gott som hela dagen, så det är inte underligt att man drar sig för att fara ibland. Speciellt såna här soliga vackra höstdagar som idag, när jag kanske helst hade gjort nånting åt det här hållet...

...någon annanstans...

De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida

de som aldrig är tankspridda

de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den Oidentifierade

- gå förbi dem!

Ur Guldstekel av Tomas Tranströmer

...och hej igen!

Kära läsare, tack och förlåt för mitt lilla uppehåll, men NU återuppstår den här bloggen! Jag fick bara sån lust att börja blogga igen. Jag har prövat att starta en trädgårdsblogg, men jag fick inte riktigt till trivseln på den, det är ju det här som är mitt lilla blogg-hem trots allt!

Så välkomna tillbaks hit, jag har mycket att blogga ikapp om här framöver!

Hundstund!

 Här på bloggen har jag skrivit väldigt lite om hundspann och alla andra hundar än de som för tillfället bor inomhus. Tror att det är för att alla hundspannsbilder hamnar på TH:s dator, och att jag väntar på att han ska göra något fint inlägg av dem i sin egen blogg, vilket tyvärr aldrig händer, ha ha! Hundspannsintresset är främst TH:s och hundarna är alla hans, även om de är en del av mitt liv också. Nu fick jag några frågor om huskys som jag gärna svarar på! Och jag tror banne mig att jag ska gå till TH:s dator och låna några bilder...

Vi har hundar av typen Alaskan Husky. Det är ingen ras utan bara en benämning för hundar av draghundstyp, och det är den allra vanligaste typen av draghundar. (Det finns inget sånt som en "renrasig Alaskan Husky", trots att det ibland finns folk som försöker sälja såna på Blocket, ha ha...) TH tävlar inte med hundarna utan han kör turistturer med dem.

Alaskan Huskies kan se väldigt olika ut, ofta korsas det in snabba jakhundsraser som ex. pointer, vorster eller setter för att få snabbare och mer framåt hundar. De hundarna är smalare och har tunnare päls. (Vår käre Tjappe är ett exempel på en sån korsning.) Vill man däremot ha hundar med tjockare päls och lite lugnare temperament så vill man  inte ha fågelhundskorsningar. Då vill man hellre ha hundar som ser mer ut som Sito och Ramek här ovanför,eller Tjalmmo och Guvge här nedanför, med mer inblandning av Sibirien Husky...

Hundarna bor tre och tre i hundgårdar med varsin koja. Tikar och hanar bor oftast åtskiljda för att förhindra onödigt bråk. Det finns många fördomar om huskys, ex. att de skulle vara närmare släkt med vargar än andra hundar, men det är ju givetvis helt fel. Våra hundar är otroligt snälla, stabila i psyket och totalt underdåniga mot människor. De måste ju tåla att en turist ex. snubblar och ramlar rakt över dem utan att de gläfser till och skrämmer människan. Jag som är uppväxt med småettriga finnspetsar fick en riktig aha-upplevelse av att börja umgås med de här toksnälla huskysarna.

Vi har sexton hundar, det är lite väl mycket att köra i ett spann. I 100-milaklassen i Finnmarkslöpet startar deltagarna med fjortonspann. Ett spann med åtta hundar är lagom om man ska på lång tur. Ett litet fyr-eller femspann kan vara lagom för en nybörjare som ska följa med på en kort tur.

Sockar används på hundarna om man är rädd för att underlaget är hårt eller vasst. Exempelvis är det ofta nödvändigt med sockar på vårvinterns skare. Slarvar man med att använda sockar kan hundarna nöta sönder trampdynorna och börja blöda, och det är givetvis katastrof.

Ledarhunden är inte den hunden som är högst i rang i hundgården (vilket nästan alla tror), utan en hund som har hög arbetsmoral, är väldigt framåt och som lyssnar på vad föraren säger. Den måste kunna kommandon som höger, vänster, stå och gå fram. Den måste också ha psykisk styrka att vända hela spannet trots att de andra hundarna vill gå åt andra hållet.

På sommaren vilar draghundarna, då är det alldeles för varmt för att träna dem. Det måste vara kallare än +10C för att de ska kunna arbeta utan att bli överhettade. På höstkanten börjar man att träna dem inför vintern, då spänner man spannet framför en fyrhjuling och kör på skogsbilsvägar. Det är bra att grunda ordentligt med en bra höstträning så att hundarna är i form tills att snön kommer.

Ja, det finns ju förstås massor mer att berätta om draghundar, men jag hoppas att någon fråga kan ha fått sitt svar. Ska tillägga att det inte finns något bättre sätt att färdas på vintern med än med ett hundspann. Tyst, nära naturen, med alla dessa glada hundar som fina turkamrater. Hoppas att alla får chansen att uppleva det nån gång!

Trött gäng...

...här i huset ikväll. Jag efter marknadsvimmel och TH och hundarna efter tung turistkörning i nysnön. Nu ska vi bara ta det lugnt med rödingmiddag och en riktig tv-kväll med Solsidan på fyran följt av Sherlock och Big Love på ettan.

Lill-Girjat och Tjappe är helt utslagna...

Dagarna går för fort

Vissa längtar till våren. Jag längtar bara tillbaks till november. November som på bilden. Nyfrusen sjö, ett enda skoterspår, stillhet. En av mina bästa tider på året, min frihetstid. Flera månader av lugn och ro framför mig. Nu är det bara EN ynka månad kvar tills jag har jobb och stress upp över öronen. Snälla februari - gå så sakta som du bara kan...

Jokkmokksweekend

Har haft en kul helg med mina polare i huvudorten. Vinkvällar och barndop stod på schemat... Såna här söta muffins gjorde en av mina kompisar och hennes familj till dopet, de tog måååånga timmar att göra!

Hobbystudenten in action

Idag studerar jag nordsamiska, preteritum står på schemat. Varm choklad och Spotify hjälper! Har börjat koka sån god varm choklad av kakao, agavesirap och fet mjölk, mmmm, jag har blivit helt beroende av det!

Agavesirap, lite nyttigare än socker. Rekommenderas!

Meteoritnedslag i fjällen

Idag var jag i JMK och handlade och hämtade hundmat. Innan jag kom hem igen hade det nästan blivit helt mörkt. Jag hade bara ett par kilometer kvar hem när jag plötsligt fick se ett jättestort "stjärnfall" rakt över fjället Kassavare. Och jag blev förvånad över hur rädd jag faktiskt blev! Det riktigt ryste i hela kroppen.

Grejen är att jag har blivit riktigt skrämd av kraftiga meteoritnedslag två gånger de senaste åren. Första gången var på vårkanten för ett par år sedan. Vi satt ute vid ett vindskydd vid sjön och eldade, det var fullt dagsljus, när vi plötsligt hörde ett väldigt starkt explosionsljud. Vi trodde på allvar att våran bensinmack hade exploderat! Det gick som inte att begripa vad som annars kunde framkalla ett sånt hemskt ljud. Det lät som en bomb, det bara dånade i fjällen. Men inget hade hänt. Vi frågade folk runt omkring om de visste något, men inte. Jag minns inte om vi fick veta vad det var som hade låtit.

Andra och värsta gången var förrförra vintern. Det var sent på kvällen och vi satt vid köksbordet. Plötsligt lystes hela dalen upp av ett starkt grönblått sken, som varade i ett par sekunder. Det var som att en bil lyste rakt in i huset med strålkastarna. Efter några sekunder hördes ett dånande muller, det lät som en flock med hästar som skenade. Det var så otroligt overkligt och skrämmande, det är nästan svårt att förklara upplevelsen. Men sen blev det tyst igen. Efter en tid fick vi läsa att det slagit ner en meteorit i Kirunafjällen, och vi antog väl att det var det nedslaget som känts ända hit.

Har jag varit för godtrogen om jag trott att det sitter en massa snubbar på något "rymdinstitut" och räknar ut var meteoriter kommer att slå ner, och varnar de människor som eventuellt är i riskzonen att drabbas av nedslagen? Var det bara "tur" att den meteoriten slog ner på ett obefolkat fjäll eller var det någon som visste att den skulle slå ned just där?

Tycker också det är ganska konstigt att såna kraftiga meteoritnedslag får så pass liten uppmärksamhet i media. Det kan jag banne mig inte förstå. Kvällstidningarna som älskar att skrämma vettet ur folk, "köldchock", "dödskyla", och allt vad det nu är de larmar om. Är meteoritnedslag lite för farligt att skrämmas med?

Nä. Nu ska jag varva ner. Koka lite te och njuta av livet! Vem vet när en meteorit kommer dånande ner i skallen...

Sömnigt och snurrigt

Jobbade på en liten konferens vi hade här för ett par dagar sen, och nån gäst måste ha smittat mig med nån lömsk sömn- och huvudvärkssjuka för jag har varit helt däckad det senaste dygnet. Ute är det snöfall och gråväder. Uppe i hundgården har vi en löptik som ställer till med en massa oroligheter, en av unghundarna (Ramek) har vi fått ta in för att han blivit helt snurrig, ylar massor och äter dåligt. Det där med fortplantningsdrifterna verkar vara värre för vissa hanar än för andra...

Bara lite svammel med hundarna. Ramek tycker att kameran är en himla konstig grej...

Hej från snöfluffet!

Guddag! Vi har finfrämmande från nordnorge, så jag hinner inte blogga så mycket idag. Men snart kommer ett inlägg som handlar lite om hur vi lever här i byn och hur det ser ut här! Kul att få lite önskemål om inlägg.

Under tiden vill jag tipsa om ett inlägg min mamma gjorde i sin blogg. Det berättar lite om vad vi gör under januari här i byn.

I morse vaknade jag till en snöig värld. Det har snöat tjugo centimeter i natt...

Igår tog jag en liten minisemester och körde de tio milen till Jokkmokk för att handla och äta lunch med några väninnor, det var riktigt mysigt.

Som en bonus fick jag se den vackra vintersolen! Åh vad jag längtar till att den ska gå upp här hemma också. Men det är ännu några dagar kvar.

Tantvarning?

Jag fick en 5-årsdagbok i julklapp och blev jätteglad för det! Nu är jag vuxen på riktigt! Alla här i byn har en (fast okej, de är så vuxna att de har 10-årsdagböcker). "Åååh, nu får vi börja fylla i våran dagbok!" sa jag glatt till TH häromdagen. "Neeej gör inte det, det är tantvarning", fick jag som svar. Mäh! Finns väl inget mysigare än att skriva de där raderna i sin dagbok varje dag. Glädjer mig massor till att så småningom börja kunna jämföra de olika årens dagar. "Ja minns du 2011, den fjärde januari, då föll talgoxarna stelfrusna ner från träden..." (Nej så illa är det inte riktigt. De får ju massor med mat, så de klarar sig. Men nyss var det -35,9c, brrr.)