...någon annanstans...

De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida

de som aldrig är tankspridda

de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den Oidentifierade

- gå förbi dem!

Ur Guldstekel av Tomas Tranströmer

Elsan Lauren Neitan wuokokes Wiesom ja salog Jabmen

I en bunt med gamla släktbrev gjorde jag nyss ett intressant fynd. Där låg ett litet häfte med en kristen berättelse på lulesamiska, från 1811. Den heter "Elsan Lauren Neitan wuokokes wiesom ja salog jabmen" och är skriven av en präst som hette Theophilus Gran, som var verksam i bland annat Jokkmokk, där den här historien utspelar sig. Jag googlade och hittade bra info, en avhandling om själva berättelsen här (pdf, sidan 27). Dock står det ingenting om att den ska vara översatt till samiska. Originalet är på svenska, och heter "LAPPFLICKAN ELSA LARSDOTTERS UPPBYGGELIGA DÖDSSÄNG OCH SALIGA DÖD".

Försidan. Historien handlar om stackars Elsa kommer till skolan i Jokkmokk och blir väldigt sjuk i lungsot. Hon samtalar med prästen under sin sista tid, om sin längtan efter att ta nattvarden och att dö. Ingen mysläsning direkt!

Första sidan. Det börjar typ ungefär: i början av året 1764, kom till Jokkmokks skola en sameflicka som var tretton år, och hon hette Elsa Larsdotter, från Sjokksjokk.

Sista sidan. Elsa dör till psalmsång. Först har hon dock bekänt sina synder (hon somnade när hon vallade renar så att två försvann).

Hobbystudenten checkar in

Snart börjar skolan igen, glädjer mig till det! Jag har inlett en tradition av att läsa en 15-poängskurs varje höst, för det är så himla skönt och nyttigt att få trimma hjärnan mellan varven. I fjol läste jag Engelska A och nu står "Nybörjarkurs i nordsamiska" på tur, kul! Det allra kuligaste är nog att jag dessutom får studiebidrag för min lilla hobby, några välkomna tusenlappar under den fattiga hösten. Kan det bli mer perfekt? Gratis pengar för att jag har roligt? Nog är Sverige ganska bra ibland, ändå.

Det språkliga förfallet!

Suck. Varför får man svårare att lära sig saker ju äldre man blir? Eller är det bara jag som har problem? Det är skrämmande. Ska jag lära mig något idag så är det endast långvarig innötning som fungerar. När jag var liten läste och skrev jag fruktansvärt mycket. Jo, fruktansvärt mycket! Slutade dessvärre när jag var ca 16-17 år, och nu har jag tappat bort mitt uttryck, förlorat fantasin, ordförrådet har sinat. Men jag tänker- jäklar anakka- kämpa och slita med skrivandet tills jag hittar tillbaks igen!

Samma sak är det med språkinlärningen. Ångrar SÅ att jag inte tog franskan på högstadiet och gymnasiet på mer allvar! Det hade ju varit så otroligt bra att kunna, varför fattade jag inte det? Läste franska i sex år och det enda jag kommer ihåg är typ "Sur le pont d'Avignon, on y danse, on y danse" Nä fasen, till och med den sången har jag glömt!

Norska är ju ett språk som jag lever med i vardagen, haha, så det kan jag! Även om jag får läsa varje sida två gånger i norska böcker för att få med mig allt... Och så nordsamiskan som också finns här i huset, den är för mig ett mysterium, önskar att jag hade fått börja med den en sådär 10-20 år tidigare! Jag tål inte att inte förstå vad TH säger ibland, det gör mig helt galen! Så jag kämpar och sliter med ordböcker och Gulahalan, det tar sig väl, men det går hemskt långsamt.

Lulesamiska var vardagsspråket här i Årrenjarka, och i andra små nybyggarbyar här i trakterna (så vitt jag vet talade de i alla fall även samiska i Peuraure), fram till min morfars generation. Då morfars mamma kom från Tornedalen och inte talade samiska så blev det att barnen inte lärde sig. Då började det väl även närma sig de tider då det inte var fint att tala samiska. Det gamla icke-samiska men likaväl samiskspråkiga arvet är alltså något som har gått förlorat, och det känns fattigt! Till och med vår gamla Kvikkjokks-dialekt är utrotad, när mamma började skolan i Jokkmokk fick hon gå marsch pannkaka till talpedagogen och lära sig att arrrtikuleerrra. Så dumt!

Nä, nu ska jag fara och nöta på skidorna. Dagens låt: Måndagsbarn.