En blåsig dag

 Så här ser utsikten från min gård ut just nu.

 Mitt hus blir begravt av snödrevet, hjääälp! Nejdå, så illa är det inte. Men jag får skotta upp dörren varje gång jag ska öppna den.

  

Isländskorna blir upplivade av vinden och småbusar med varandra i hagen. 

Kría tycker att jag ska bli klar med fotandet och servera lunch!

Semester & köldrekord

Nu har jag äntligen fått ha lite semester, puh så skönt! Den senaste månaden har jag ju varit fast hemma efter älgkrocken (med efterföljande bilskräck!) och hästen som varit sjuk. Jag har faktiskt inte lämnat hemmet sen veckan före jul! Nu var det verkligen dags för lite luftombyte, så jag har varit ner på marknaden i Jokkmokk över helgen (hela tio mil hemifrån, hehe). TH har kört turister med hundarna och jag har fått umgås med mina goda vänner. Nu är jag hemma igen och känner mig helt utvilad, skönt!

På väg ner till marknaden i semesterstämning med solen som skiner och kameran i högsta hugg, ha ha!

Öppet vatten i -30c, i Tjåmotis.

Under helgen sjönk temperaturen ner till under -40 hemma i byn, -42,7 visade visst SMHI's termometer innan den frös sönder, det var säkert kallare än så. Mamma ringde till mig flera gånger och undrade om jag inte ångrade att jag missade det stora köldrekordet, "du vet ju aldrig om du får uppleva sån här kyla igen!", he he... Expressen skickade upp en reporter och en fotograf till oss, och de stannade i två dagar för att göra ett reportage och en webbfilm om "Sveriges kallaste by", kul initiativ måste jag säga! Tyvärr framgår det inte så exakt att det är hos oss i Å som temperaturen uppmätts utan man kan tro att det är i Kvjk, men bilderna när gubben står vid väderkuren är härifrån och resten av reportaget är från vår kära grannby...

Kom hem nu ikväll och tittade på termometern, jo huff, nog har det varit kallt... Just nu är det dock mer behagliga -37 grader!

En konstig vinter

Vi har fortfarande ingen bra is på sjön här, och det är verkligen inte normalt. Isen är lika tjock "som en snusdosa" (på högkant, enligt min morbror) på sina bästa ställen och ovanpå den ligger ett tjockt lager av vatten och snö, som isolerar och gör att det fryser sämre. Det är inte bra! Det har ju redan hänt ett par drunkningsolyckor på grund av de dåliga isarna i år. Och då har knappt turistsäsongen börjat än, då det verkligen börjar cirkulera oförsiktigt folk... Jag sörjer förstås mina fina skidspår också. Hoppas bara på att det kommer en enorm kyla snart.

Det är otroligt vilken skillnad det är mellan ifjol och i år. Den här bilden tog jag för ganska precis ett år sedan, då hade isen frusit redan i mitten på november.

Mitt jobb

Mina föräldrar, som är mina närmsta grannar, är på semester. Så jag är ensam hemma på gården och tar hand om väderstationen. Väderobservationer är det jag jobbat med längst tid av mitt liv, när jag tänker efter! Tråkigt nog blir det bara mindre och mindre jobb med det, då väderstationerna automatiseras mer och mer. Vi är väl bara ca 15 manuella stationer kvar i hela Sverige, förr i tiden var det många fler. Nu för tiden gör vi bara väderobservationer tre gånger om dagen, rena semestern jämfört med hur det var förr när det var observation var tredje timme dygnet runt. Då var det ganska tungt att vara ensam i två veckor.

Det var mer romantik i yrket förr, när de äkta kvicksilvertermometrarna var kvar ute i väderburarna och vi hade en äkta barograf med bläcksitft som stod och snurrade i en glaslåda på skrivbordet, vi räknade ut värden med miniräknare och knappade iväg koderna på en märklig tegelstensformad modem-mackapär som troligen var ganska avancerad på sin tid... Suck, nostalgi, hehe! Nu har nästan allt blivit digitaliserat. Termometrar inomhus och en självtänkande dator, vilket fusk! Men de mest intressanta delarna av observationerna, molnen och vädret, rapporterar vi precis som förr.

Det mest krävande är dock att ta hand om föräldrarnas hund Freja, hon är ganska speciell. "Freja är ingen hund", som pappa brukar säga. Man får inte nonchalera Freja (typ inte orka klia henne när hon håller på att somna), för då blir hon sur, öppnar dörren och går ut och sitter på gården och tjurar. Nej, det är ett duttande och daltande för att få henne att trivas och komma till ro, suck! Min taktik är att trötta ut henne genom att ha henne att följa med precis överallt, och det funkar, på nätterna ligger hon och snarkar så hårt nedanför min säng så jag knappt kan somna själv, ha ha...

Grönt under snön

Färska grönsaker är inget som jag någonsin haft i min trädgård i januari. Men i somras satte jag ju grönkål som jag haft glädje av hela hösten och vintern, den blev bara godare av lite frost. Men nu var det -28c i förra veckan, och jag visste inte riktigt om jag kunde hoppas på någon kål längre. Men jag gav det en chans idag!

Det har snöat något kopiöst de senaste dagarna! Snödjupet är just nu 83 centimeter. Det syns inte ens vars jag har min lilla grönsaksplätt under all denna snö. Tur att jag har så bra minne då, hehe!

 Min medhjälpare Freja undrar vad jag håller på med när jag står och gräver djupt ner i snön med händerna.

 Och där är den! Jättefin grönkål. Visste inte vad jag skulle våga hoppas på, så jag blev verkligen positivt överraskad!

 Svartkålen Nero di Toscana var också i utmärkt skick! Men den sparar jag till en annan gång.

Hmmm... sallad? Inte direkt vad Freja hade hoppats på.

Grönkålen hamnade i en fisksoppa med misobuljong, jättegott!

Morgon i höladan

Det har snöat en dryg decimeter i natt, hästarna hade snötäcken på ryggarna när de fick frukost tidigt i morse. Min morbror kör plogbilen och han har varit ute och plogat sen fyra i natt, jag vet för jag var vaken när han for iväg... Har knappt kunnat sova i natt, måste ju bero på att Lucianatten är lite magisk och mysko. Idag bär det iväg på julhandel till Jokkmokk, har tänkt köpa och skicka alla julklappar och julkort, hehe, är helt inställd på att lyckas. Sen kan jag komma hem och gå tillbaks i mitt ide, skööönt, längtar redan hem igen...

Ljusning i mörkertiden

Har haft 25-årskris de senaste åren, och att fylla ännu fler år häromveckan var som en nära döden-upplevelse. Har undvikit det mesta och liksom försökt hålla mig gömd, från exakt vad är väl ganska oklart. Vädret har varit konstigt och det mesta har varit lite upp och ner. Men igår kväll kom vändningen. Luften steg, temperaturen sjönk och en helt otroligt stark fullmåne kom fram, och den utstrålade en sådan enorm energi, jag vet inte om jag upplevt något liknande förut. Jag hade kunnat vara ute hela natten. Nu när jag vaknade i morse var det minus 20 grader, för första gången den här vintern! Känns på något vis som att saker och ting håller på att ställas till rätta nu.

Jag gick längs med sjön idag, den håller just på att frysa. Den är lång och djup och fryser inte i första taget, men nu börjar isen äntligen lägga sig. Jag kunde inte hålla mig från att gå ner på isen och gå en sträcka, nära stranden förstås. Det knakade och sprack på sina ställen, men det var så kul att äntligen få stå på sjön. En av mina förfäder dog sen han körde genom isen på den här sjön med häst, så jag tror jag har respekten för isen i blodet, hjärtat slog väldigt hårt när jag tog de första stegen ut...

Närmast stranden håller inte isen. Inte längre ut heller. Farligt farligt, skulle aldrig gå ut på ny is på en sjö som jag inte kände väldigt väl... Ljusare än såhär blir det inte nu förresten. Solen slutade gå upp den tredje december, vi ser den igen den tionde januari har jag för mig.

Ett par galna små vilddjur mötte mig i skogen på vägen hem!

Shalom

Sitter och kopplar av med en kaffekopp efter att ha haft hovslagarbesök här på morgonen. Skönt att ha nyfilade fötter på de små mammutarna! Ute blåser det hårdare och hårdare vindar, solen skiner och det är tre grader varmt. Den här dagen ifjol var det -34c och jag gick promenad på isen över stora sjön, märklig tanke.

De sista dagarna har jag varit så otroligt trött och orkeslös, inspirationen har verkligen inte flödat. Har mest känt för att gömma mig i en gammal lada och det har jag också gjort några gånger, ha ha... Har haft kameran med mig på mycket men tycker bara att alla bilder blivit skräp. Det är lite sådär smågrinigt mellan varven. Höstdepp kan man nog kalla det.

En stor och vacker amaryllis blommar i köksfönstret, det piggar verkligen upp i alla fall! Köpte den ifjol, har för mig att den heter "Afrodite".

På promenad i skymningen igår, lite småläskig bild tycker jag. Men så är jag ganska lättskrämd också.

Isen på tjärn håller att gå över, men stora sjön är fortfarande öppen. 

Hjälpte mormor att julpynta igår, hon har också fina amaryllisar! 

Shalom.

Novemberblommor

Vintern verkar ha blivit uppskjuten i år. Den här långa varma hösten håller verkligen på att röra till det ute i naturen. Björkknopparna har börjat bli farligt gröna och penséerna blommar glatt runt omkring i trädgården.

Att ha blommor ute i trädgården i november hör ju inte direkt till det normala här uppe hos oss! Men det är inte ett normalt år, och penséer bryr sig inte heller så mycket om det där med normer. De självsår sig lite överallt och blommar oförtröttligt. Knasiga små osnobbiga blommor som jag blir glad av!

Mannaminne

Det vackra ordet mannaminne har användts ganska ofta i samband med vädret den sista tiden. November i fjol var den kallaste i mannaminne, och vi gick över sjön redan den nittonde. I år är det bara varmt och blött. Efter den regnigaste hösten i mannaminne, väntar nu kanske det senaste snötäcket i mannaminne? 

En sak är säker, och att det är ovant att se det skymma så tidigt på dagen över barmarken. Ovanligt mörkt är det. Ingen blå timme då snön reflekterar det sista lilla ljuset i himmelen.

Var nere vid sjön när solen gick ner, strax efter klockan tre...

Tänker "bäst att gå hem innan trollen kommer och tar mig", hehe...

Sommaren i min trädgård

Odlingssäsongen 2011 var väl halvbra här hos mig. Det var soligt och jättefint i juni och juli, men sen började det regna i början av augusti och det har ju knappt slutat regna än i denna dag! (Ja faktiskt så regnar det just nu, suck! Det är ju för bövelens november!) Så det blev lite hängigt och trist i rabatterna i slutet på sommaren, kan man säga. Men jag har ändå grävt som en tokstolle och anlagt fem nya rabatter i regnet! Man ser ju alltid fram efter nästa år i sin trädgård. Oavsett hur vädret härjar och vad som sker i världen så kommer det ju alltid en ny vår med nya knoppar och nya möjligheter... Det är ju lite det som är charmen med odling.

Här är lite av vad jag pysslat med i sommar!

Jag planterade ett ryskt äppelträd.

Jag hade tulpaner för första gången! De blommade redan tidigt i juni, kul med så fina blommor så tidigt på säsongen. Har satt flera nya sorter nu i höst.

Stora vita liljor tittade upp i en av mina nya rabatter...

Började på en plantering med olika gräs och ängs/"prärie"-växter som ska expandera nästa år.

Anlade en ny rabatt på norrsidan, med bland annat olika hostor.

Odlade kål för första gången, grönkål och svartkål, och det ska jag definitivt göra nästa år också. Går fortfarande ut och plockar fina kålblad, de blir bara godare efter lite frost. Och snygga är de!

Här kan jag stå och stirra och smida planer innan jag går och hämtar jordspaden...

Dimmiga dagar

Det är minusgrader, och dimman kommer och går från den ännu ofrusna sjön. Det är som att sjön pustar in och ut med stora vita andetag, och sveper in allt i sin väg i glittrande rimfrost. Det är något magiskt med den här tiden på året, jag håller med min bloggande mamma! Vet inte vad jag tycker är vackrast, dimman eller rimfrostglittret i solskenet, men i de stunder då sjön andas in och solen orkar bryta fram så är det helt klart otroligt vackert...

För fyra dagar sedan, fast ifjol...

...hade jag skidpremiär! 

Jag är inte bitter, men det känns som en avlägsen värld just nu, nu när det är sju grader varmt och det har regnat ner hela dagen... Det har knappt varit dagsljus idag för molnen har varit så mörka och tjocka. Regn regn regn, jag blir GAAALEN på detta regn! Har aldrig i hela mitt liv varit med om en så regnig och lerig höst. Det var så skönt de nätterna för ett tag sedan när det var frost, och man i alla fall fick gå på hård frusen mark på morgonen...

Bla bla bla, förlåt att jag gnäller här på bloggen, hehe. Har varit ute och gått med ett par valpar idag, nu ska jag laga lite oxfilé till middag, tända några ljus och varför inte slå på en Twilight-film... där i Forks regnar det ju också hela tiden, det kan ju kännas lite tröstande på nåt jädra vis, eller...

Dagen som försvann

Idag har jag varit i metropolen Jokkmokk. En "sväng" dit tar alltid så gott som hela dagen, så det är inte underligt att man drar sig för att fara ibland. Speciellt såna här soliga vackra höstdagar som idag, när jag kanske helst hade gjort nånting åt det här hållet...

Några bilder från idag

Haha hörni, det var ju skönt att höra att jag inte är ensam om att vara årstidsförvirrad! Mattis utlägg om renarnas brunst var ju väldigt intressant också, då kan jag ju känna en samhörighet även där, hehe.

Idag har inte mycket spännande skett tyvärr. En liten promenad upp på det närmaste berget var väl höjdpunkten (!).

Vackra Oarrenjárgga, här bor jag.

Tanken var att jag skulle ända upp dit idag, men så blev det inte. Åååh min favorittid på fjället håller på att rinna ut, det känns lite stressande. Älskar det karga, kyliga och svårflörtade, just de här dagarna innan det blir för mycket snö för att vandra...

Det har varit blåsiga dagar. Vindarna slöjdar till såna här vackra linsmoln på 2-3 kilometers höjd.

Den första spårsnön är alltid intressant...

Dagens lilla äventyr

Jag och Kría har smygtöltat runt på tallhedarna bakom byn och spanat på tjädrar. Lika spännande varje gång, och nyttigt att härda nerverna... ibland får jag nästan hjärtstillestånd när de där stora varelserna flyger upp och flaxar iväg som stora spöken genom skogen.

 En stooor svart tjädertupp har nyss flugit upp, fågelhästen Kría spanar länge efter den...

Det har inte varit varmare än nollgradigt idag, det riktigt krasar i mossan när man far fram i skogen. Såna här isiga höstdagar är det så himla fint att ha en varm, fet och lurvig hästrygg att sitta på!