Hundstund!

 Här på bloggen har jag skrivit väldigt lite om hundspann och alla andra hundar än de som för tillfället bor inomhus. Tror att det är för att alla hundspannsbilder hamnar på TH:s dator, och att jag väntar på att han ska göra något fint inlägg av dem i sin egen blogg, vilket tyvärr aldrig händer, ha ha! Hundspannsintresset är främst TH:s och hundarna är alla hans, även om de är en del av mitt liv också. Nu fick jag några frågor om huskys som jag gärna svarar på! Och jag tror banne mig att jag ska gå till TH:s dator och låna några bilder...

Vi har hundar av typen Alaskan Husky. Det är ingen ras utan bara en benämning för hundar av draghundstyp, och det är den allra vanligaste typen av draghundar. (Det finns inget sånt som en "renrasig Alaskan Husky", trots att det ibland finns folk som försöker sälja såna på Blocket, ha ha...) TH tävlar inte med hundarna utan han kör turistturer med dem.

Alaskan Huskies kan se väldigt olika ut, ofta korsas det in snabba jakhundsraser som ex. pointer, vorster eller setter för att få snabbare och mer framåt hundar. De hundarna är smalare och har tunnare päls. (Vår käre Tjappe är ett exempel på en sån korsning.) Vill man däremot ha hundar med tjockare päls och lite lugnare temperament så vill man  inte ha fågelhundskorsningar. Då vill man hellre ha hundar som ser mer ut som Sito och Ramek här ovanför,eller Tjalmmo och Guvge här nedanför, med mer inblandning av Sibirien Husky...

Hundarna bor tre och tre i hundgårdar med varsin koja. Tikar och hanar bor oftast åtskiljda för att förhindra onödigt bråk. Det finns många fördomar om huskys, ex. att de skulle vara närmare släkt med vargar än andra hundar, men det är ju givetvis helt fel. Våra hundar är otroligt snälla, stabila i psyket och totalt underdåniga mot människor. De måste ju tåla att en turist ex. snubblar och ramlar rakt över dem utan att de gläfser till och skrämmer människan. Jag som är uppväxt med småettriga finnspetsar fick en riktig aha-upplevelse av att börja umgås med de här toksnälla huskysarna.

Vi har sexton hundar, det är lite väl mycket att köra i ett spann. I 100-milaklassen i Finnmarkslöpet startar deltagarna med fjortonspann. Ett spann med åtta hundar är lagom om man ska på lång tur. Ett litet fyr-eller femspann kan vara lagom för en nybörjare som ska följa med på en kort tur.

Sockar används på hundarna om man är rädd för att underlaget är hårt eller vasst. Exempelvis är det ofta nödvändigt med sockar på vårvinterns skare. Slarvar man med att använda sockar kan hundarna nöta sönder trampdynorna och börja blöda, och det är givetvis katastrof.

Ledarhunden är inte den hunden som är högst i rang i hundgården (vilket nästan alla tror), utan en hund som har hög arbetsmoral, är väldigt framåt och som lyssnar på vad föraren säger. Den måste kunna kommandon som höger, vänster, stå och gå fram. Den måste också ha psykisk styrka att vända hela spannet trots att de andra hundarna vill gå åt andra hållet.

På sommaren vilar draghundarna, då är det alldeles för varmt för att träna dem. Det måste vara kallare än +10C för att de ska kunna arbeta utan att bli överhettade. På höstkanten börjar man att träna dem inför vintern, då spänner man spannet framför en fyrhjuling och kör på skogsbilsvägar. Det är bra att grunda ordentligt med en bra höstträning så att hundarna är i form tills att snön kommer.

Ja, det finns ju förstås massor mer att berätta om draghundar, men jag hoppas att någon fråga kan ha fått sitt svar. Ska tillägga att det inte finns något bättre sätt att färdas på vintern med än med ett hundspann. Tyst, nära naturen, med alla dessa glada hundar som fina turkamrater. Hoppas att alla får chansen att uppleva det nån gång!

Sliter mitt hår!

Nejdå, inte riktigt kanske. Men här sitter jag och skriver ihop paketresor, vandringsweekends och sånt, inför nästa år. Har riktigt fina upplevelser att erbjuda, men att få ner dem i skrift på ett "lockande" sätt är inte lätt! Det är klurigt och svårt att få till det, tycker jag! Förebilden i författning av såna här texter är hon som skriver för Naturens Bästa, hon får allt att låta så himla spännande. Ibland blir jag less på att fundera och så river jag bara av med nånting halvgenomtänkt. Sånt här kan man ju sitta och grubbla över dagar i sträck... Här är en introduktion till en vandringsweekend som jag nyss skrivit.

Fjäll och forntid - Kulturella vandringsdagar med guldkant.

Vandra över fjället och blicka ut över de mäktiga vyerna av Sareks och Padjelantas nationalparker, i sällskap av en kunnig guide vars förfäder vandrat över samma fjäll i hundratals år. I urskogen letar du efter fornlämningar tillsammans med en samisk arkeolog, som lär er om livet och människorna i det forntida Lappland. Det är unik guidening ni får uppleva under de här dagarna. På kvällarna serveras ni fina middagar, omsorgsfullt tillagade av de allra bästa lokala råvarorna. Helgen avslutas med en samisk myskväll i en lavvu i skogen, med kokkaffe, jojk och historier.

Drömmer mig bort till torta-ängarna i Stuor-Njåske...

En hjärtefråga kom på tal...

Idag var jag och Tjappe ute och guidade en stor grupp turister. Det är alltid uppskattat att ha med en hund på tur, de allra flesta gillar ju hundar och vill gulla och prata med den och fråga tusen frågor om den, speciellt om det är en draghund för dem vet ju folk nästan ingenting om. Har ni sjutton hundar, jahaa, har ni namn på alla, osv... NEJ de heter bara Ettan och Tvåan och så vidare, ha ha...

I alla fall, idag så hade jag en grupp som blev väldigt upprörda över hur barnen här ute får det när de ska börja skolan. De tyckte att det var helt förfärligt att sexåringar måste flytta hemifrån för att börja ettan, börja bo i lägenhet i Jokkmokk och bara komma hem på helgerna. Och jag kan inte annat än att hålla med. Det ÄR helt förfärligt att det inte går att lösa på något annat sätt. Det ÄR helt förfärligt hur omständigt livet måste bli för småbarnsfamiljerna här ute när barnen blir sex år. Det är något väldigt speciellt att bo 10 mil eller mer ifrån närmsta huvudort (alltså utanför rimligt dagspendlingsavstånd), det är helt klart. Men det är helt märkligt hur dålig hänsyn som visas till familjer som gör det. Det är verkligen som att man får skylla sig själv om man vill leva det här livet. Om jag någonsin får barn ska jag göra allt jag kan för att få hemskola dem, i varje fall lågstadiet, gärna längre. Jag vill bara att de ska få bo hemma medan de är barn. Jag vill bryta den här långa långa traditionen av att glesbygdens barn ska tvingas hemifrån, hamna på internat eller skolhem som det var förut, eller i skollägenheter som det är nu. Självklart kan jag ta barnen till Jokkmokk då och då så att de får vara med på vissa skolaktiviteter, men INTE ska de måsta BO där! Men hemskolning finns i princip inte i Sverige och i och med den nya skollagen som införs 2010 så blir det i princip olagligt. Alla ska gå i ett led och lika för alla och alla ska stöpas i samma mall och ingen ska vara något annat än nån annan. JAG BLIR SÅ UPPRÖRD! Vad är det som är så hemskt med hemskolning kan man fråga sig? Det är ju bara att göra regelbundna tester på de barnen för att se att de hänger med i sin utbildningsnivå. Det är ju bara att testa hur de fungerar i grupparbete, hur de fungerar socialt, det behöver inte vara svårare än så. Hemskolning finns i så många länder. Oj oj jag kan fortsätta gå på om det här hur länge som helst. Men jag önskar verkligen mer förståelse för vår speciella situation här ute, vi har potentialen till att leva helt fantastiska liv och ge barn fantastiska uppväxter, varför kan vi inte bara få göra det.

Drömjobbet

Trots att det envisas med att blåsa vareviga dag så är ju verkligen sommaren här, och med den mina underbara "sommarjobb" med guidade vandringar och ridturer. Nu vill jag ha bokningar! Har väldigt bra priser i sommar för jag vill verkligen få komma ut och dela med mig av upplevelser i detta fantastiska område. Lite kort om en av turerna som jag guidar.

Vy från Kassavare i juni.

Fjällvandring i Sareks skugga (heldag)
En otroligt vacker vandring över fjället Kassavare, som bjuder på storslagna vyer över Sareks och Padjelantas nationalparker. Ni får uppleva de mest varierade naturmiljöer, från tallurskog till frodiga fjällslänter, bestiga toppen av kalfjället och spana efter rödingar i fjällbäcken. En fantastisk upplevelse ledd av en kunnig lokal guide som berättar om naturen och historien i området. God hemlagad lunch och fika. Ca 15 kilometers vandring, bitvis brant, god kondition behövs. Minst två personer. 950 SEK/person.

Jag och Kajla på Kassavare i september.

Utgångspunkten, vackra Årrenjarka. Vy västerut.

TURRIDNING:

Skogsridning på Islandshäst (2,5 tim)

En vacker ridtur med mycket tölt! Vi rider på våra pigga och glada islandshästar genom vackra tallhedar, upp till en utsiktsplats med vyer över fjälldalen, samt tar en vattenpaus på en vacker stenstrand vid sjön Saggat. 2,5 timme inklusive sadling. En gäst per tur. Min. ålder 16 år, maxvikt 90 kg. 500 SEK.