Slädterapi

Lördagsmys kan också vara att stå på slädmedarna och filosofera i pannlampans sken. Så skönt att bara låta alla tankar snurra fritt, tills de bara snurrar långsammare och lååångsammare... till slut är det inte så många tankar kvar, och det är då jag börjar småsjunga små visor för hundarna istället. Inbillar mig att de lyssnar och tycker att det är småtrevligt. Eller så tycker de bara att jag är lite knasig!

Småsuddig bild från kvällsskogen...

Lugna dagar

Maj är en härlig månad för mig, det är en tid när jag mest bara försöker ta det lugnt och ladda upp batterierna efter en intensiv jobbvår. Har haft några riktiga hemmadagar nu, mest bara spankulerat runt på gården och pysslat med småsaker. Planerat vad jag ska göra med trädgården när snön smält bort och tjälen släppt. Grävt ner saker här och där, flyttat plantor hit och dit. Varit med hästarna. Inga större äventyr, inget att blogga om tänkte jag först, men äsch, här kommer i alla fall några bilder från igår och idag... 

Igår kväll gick en älg plötsligt förbi utanför mitt fönster, den var hur lugn som helst, fast hundarna blev ju helgalna!

Efter några dagar i Tromsö hos den här tjejen så har jag blivit både inspirerad och helt beroende av att dricka gröna smoothies till frukost, det är så gott och uppiggande! I den här är det färskpressad apelsinjuice, färsk ananas, frusen banan och en massa spenat, jag mixar det med mixerstav.

Idag har vår guru M hjälpt oss att hitta currylinjer, det var väldigt intressant! Jag tror absolut på det här med att det går energilinjer överallt runt hela jorden och att man ska ta hänsyn till dem när man exempelvis ska bestämma var man ska ställa sängen eller bygga hus.

Vi la ut käppar på marken för att markera vars currylinjerna går, och vars currykorsen ligger. Currykors är ställena där currylinjerna korsar varandra, i såna korsningar kan det vara svårt att komma till ro. I min uppväxt hade jag min säng mitt på ett currykors och hade väldiga sömnproblem, tills den dagen då M kom och testade mitt rum med slagrutor och rådde mig att flytta sängen!

 Japp, så är det!

Och så har ännu en pion blivit nerbäddad i sitt nya hem här i min trädgård, idag på årets hittills varmaste dag!

Ljusning i mörkertiden

Har haft 25-årskris de senaste åren, och att fylla ännu fler år häromveckan var som en nära döden-upplevelse. Har undvikit det mesta och liksom försökt hålla mig gömd, från exakt vad är väl ganska oklart. Vädret har varit konstigt och det mesta har varit lite upp och ner. Men igår kväll kom vändningen. Luften steg, temperaturen sjönk och en helt otroligt stark fullmåne kom fram, och den utstrålade en sådan enorm energi, jag vet inte om jag upplevt något liknande förut. Jag hade kunnat vara ute hela natten. Nu när jag vaknade i morse var det minus 20 grader, för första gången den här vintern! Känns på något vis som att saker och ting håller på att ställas till rätta nu.

Jag gick längs med sjön idag, den håller just på att frysa. Den är lång och djup och fryser inte i första taget, men nu börjar isen äntligen lägga sig. Jag kunde inte hålla mig från att gå ner på isen och gå en sträcka, nära stranden förstås. Det knakade och sprack på sina ställen, men det var så kul att äntligen få stå på sjön. En av mina förfäder dog sen han körde genom isen på den här sjön med häst, så jag tror jag har respekten för isen i blodet, hjärtat slog väldigt hårt när jag tog de första stegen ut...

Närmast stranden håller inte isen. Inte längre ut heller. Farligt farligt, skulle aldrig gå ut på ny is på en sjö som jag inte kände väldigt väl... Ljusare än såhär blir det inte nu förresten. Solen slutade gå upp den tredje december, vi ser den igen den tionde januari har jag för mig.

Ett par galna små vilddjur mötte mig i skogen på vägen hem!

...någon annanstans...

De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida

de som aldrig är tankspridda

de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den Oidentifierade

- gå förbi dem!

Ur Guldstekel av Tomas Tranströmer

Vägen hem

Att svänga in på vägen som leder mot nordväst och köra de tio milen hem, det är som att rena själen. Hjärnan hinner rensa bort intryck och funderingar från staden. För varje mil blir omgivningarna bara vackrare och mer rofyllda. Skulle aldrig i livet vilja bo närmare någon huvudort, är så tacksam för det här avståndet.

Tre mil kvar hem...

Trollterapi

Ska erkänna ännu en lite pinsam grej (för oooh, det är ju bara så skönt att lätta hjärtat här i bloggen, he he). Här kommer det: jag är rädd för troll. Än i denna dag, i denna ålder, efter alla kvällar och nätter jag spenderat i skogen så är jag fortfarande det. Det började när jag var liten och jag läste Tomteboken ("Gnomes" på engelska). Där var det såna hiskeliga bilder på hemska troll som jagade de små tomtarna. Speciellt en bild där det är vinter och skymning i skogen, och de mörka fula trollen kommer farande som rovdjur efter de små tomtarna, huuu... De där trollbilderna var det hemskaste jag visste, det var så verklighetstrogna. Men ändå läste jag den där boken om och om igen, och studerade bilderna med skräckblandad förtjusning. För mig var det mer en faktabok än en sagobok...

Så här ser de ut, min stora skräck, gaaaah!

Än idag kan jag alltså plötsligt bli jagad av troll i skogen, speciellt när det är vinter och skymning. Tycker att jag har något i hasorna, hör lufsanden i snön. Hör flåsanden som varken är mina eller min hunds. Jag törs aldrig kolla över axeln utan kör bara fortare. Minns en gång i fjol när jag på allvar trodde att det var kört. Jag åkte skidor i skymningen och kom just ut på en myr i skogen, när jag plötsligt hörde ljudet av trummor som närmade sig. Trolltrummor, var min första tanke (seriöst, jag är nog ganska galen ändå). Mitt hjärta stannade nästan. NU KOMMER DEM, tänkte jag. Men så kom ljudet av en elgitarr, och då försvann trollkänslan. Jag hade glömt att jag ställt om ringsignalen på min mobiltelefon till Run to the hills med Iron Maiden... har väl aldrig blivit lika lättad som då...

Stannade idag på en myr där jag brukar bli jagad av troll, för att försöka lugna ner mig lite. Det gick väl sådär, jag låter rätt så skrämd på rösten, hehe! Och batterierna tog tyvärr slut efter bara några sekunder.

Sista dagen i oktober

Det har varit en helt magiskt vacker dag idag, med gnistrande nysnö och gyllene solsken. Jag for med hästarna längs Saggats strand, det var som ett besök i en sagovärld. Det vita glittret, de små dimbankarna över vattnet, vågorna som slog. Glöden i hästarnas ögon, hur de också glädjes åt harmonin och skönheten. Önskar att jag hade bilder att dela med mig av, men jag hade ingen kamera med. Det är skönt att inte alltid vara en betraktare med kameran i högsta hugg, utan att bara få vara med i stunden. Spara bilderna i minnet.

Letting go

Stenar lär mig att släppa taget om saker och jag kan rekommendera att prova min högst ovetenskapligt utarbetade "stenterapi" om man har problem med "ha-begär", hur det än yttrar sig. Allt man behöver göra är att fara till en strand där det finns fina stenar. (Förmodligen fungerar metoden bäst om man verkligen kan uppskatta det fina med stenar.)

Lektion 1. Leta efter fina stenar. Se så otroligt många vackra stenar det finns, små konstverk. Samla stenar, ta så många du vill. Ta med dem hem och gör ett fint stenarrangemang inne eller utomhus. Tänk vilket fynd du gjorde och tänk, det var gratis!

Lektion 2. Leta fina stenar. Det är viktigt att du verkligen hittar stenar som du tycker om. Lägg dem tillsammans i en hög på stranden. Memorera vars din stenhög är. Tänk: du kan när som helst komma tillbaks och hämta dem, om du vill. Far hem utan en enda sten. Om du snart kommer över tanken på din stenhög kan du gå vidare till lektion 3.

Lektion 3. Leta fina stenar. Ta upp stenar som du tycker om, en åt gången, och titta på dem ordentligt, håll dem en stund i handen. Tänk: åh, vilken fin sten. Lägg tillbaks dem där de låg, samla dem inte på hög. Far hem utan en enda sten. Denna lektion kan man fortsätta med livet ut.

Skymningsvarelser

Jag tror på allt, sa en vän. Jag har kommit till en punkt i utvecklingen då mitt ego börjar brytas ner. Mina rädslor blir svagare. Jag accepterar allt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska kunna skriva om det som jag tänker på. Men i helgen har jag fått höra saker som gjort mig så glad. Vi bor på en speciell plats, kan jag säga. Min största utmaning är att sluta bli så förvånad hela tiden. Att bara ta det lugnt och acceptera. Allt är som det ska. Vi är inte ensamma. Skogen, vikarna, uddarna som lyser av guld i solnedgången, allt lever. De uråldriga stränderna. Fotspåren är kvar i sanden.

På sin sten i sjön sitter fågeln kvar.

Och dessutom...

...har jag aldrig sett något så gripande på tv som dokumentären Nunnan. Har sett den för flera år sedan och såg den igen idag. Sanslöst inspirerande och provocerande. Passa på att sen den HÄR före 26 augusti.

Ljud i bjällan

Blåsten har verkligen effekt på energin. Djuren blir som tossiga stormiga dagar, hästarna blir nervösa och hundarna blir stressade. Jag känner mig tvärtom helt urblåst efter några timmars utomhusjobb. Mina vindspel håller verkligen konsert, nästan lite enerverande! Trots att poängen är att de ska klinga och klanga, tycker jag att de är finare när de är tysta, he he...

Det här köpte mamma till mig i en liten by i sydfrankrike, där såna här pentagram hängde vid vart och varannat hus. Ljudet från bjällorna skrämmer bort dåligheter.

Det här fina köpte jag i Ájtte-shoppen, bjällorna matchar precis de på stjärnan.

Svårt att förstå

Marina skriver att hon bor i ett hemsökt hus i Kautokeino, huuu, så spökrädd som jag är hade jag aldrig kunnat sova på ett sånt ställe. Har aldrig själv varit med om något möte med "det okända", tänkte jag först. Men NU kommer jag ju ihåg vad jag varit med om, och hur märkligt det kändes.

Det var på våren för fem år sedan. Jag skulle köpa två hästar av ett äldre par i en by söder om Jokkmokk. Jag och en kompis var där och provred hästarna ett par gånger, allt hade gått bra, hästarna var väldigt trygga, kloka och lätthanterliga. En dag skulle vi rida upp längs en väg vi inte provat förut, en väg som går förbi en gård som tillhörde en väldigt gammal man som just flyttat in till gammelhuset i Jokkmokk. Vi rider förbi huset och hela gården utan problem, men när vi kommer till bortre tomtgränsen händer något med hästarna. De tvärstannar och ser helt skärrade ut, de höjer huvudena, spärrar upp ögonen, spetsar öronen, och fullständigt tokstirrar på en punkt vid sidan av vägen. Det finns absolut ingenting där, bara vanlig gles tallskog. Vi fattar absolut ingenting, hade ALDRIG kunnat tro att dessa stencoola hästar skulle kunna reagera på det här viset för NÅGONTING överhuvudtaget! Vi försöker tvinga hästarna att fortsätta, men det är fullständigt omöjligt, de stegrar och hoppar åt sidan, vägrar i sten. Jag och min kompis förstod ganska fort att det här måste vara något övernaturligt, det var så uppenbart att hästarna såg något som vi inte såg. Vi lät helt enkelt hästarna vända om och gå tillbaka. Mitt omdöme sa mig att detta är något som vi inte förstår och bara måste acceptera. Vi berättar om hur hästarna betett sig för paret som ägde dem, och de bekräftade att det var så att hästarna inte kunde gå förbi där.

Jag börjar tyvärr minnas detta ganska suddigt, men jag minns hur enormt märkligt det kändes när något osynligt hade kontroll över situationen, och hur starkt det påverkade hästarna.

Borta med vinden

Jag blir alltid så trött när det blåser, idag är en sån dag. Det är som att energin blåser bort med vindarna. Åkte trots allt en tur med Vindarnas Son, also known as Tjappe, i solnedgången. Tror jag måste spendera resten av aftonen på soffan, ska försöka läsa en bok och INTE se på Top Gear, mitt favoritprogram, he he. Är fullständigt ointresserad av bilar och motorer men kan sitta som förhäxad framför det programmet, tycker att det är en genial produktion!

På tur med min egen räsermotor.

Ord av visdom ur Garntjänst-katalogen.

Det här satt jag och mormor och skrattade åt idag.

Carpe diem

Lycka kan vara att stilla tölta fram över en tyst vit sjö.

Att höra snön gnissla under hovarna.

Att se fjällen smälta ihop med molnen i väster.

Astrologi-chock!

I vinter har jag genomgått en svår identitetskris. Eller snarare en astrologisk kris. Det var då jag kom över artiklar om "The True Zodiac" och "The 13th Sign", som hela min världsuppfattning rasade ihop!

Jag har alltid älskat att vara Skytt och identifierat mig till hundra procent med det soltecknet. Skytten är en optimistisk, rastlös och frihetsälskande typ. Den älskar att resa, uppleva nya platser och språk, dras ofta till djur och speciellt hästar och hundar. Jag i ett nötskal, har jag alltid tänkt! Jag har alltid varit intresserad av astrologi och har massor av böcker i ämnet... som jag nu tänker slänga bort, gaaah!

Det finns en liten detalj som astrologer hemlighållt, nämligen att det finns 13 soltecken i zodiaken istället för de allmänt kända 12. Kanske har det med vidskeplighet att göra, att siffran 12 var bättre än 13, vilket är ett kristet påfund. Alla konspirationsteoretiker som gillar böcker typ DaVinci-koden kan ju börja fundera... Solen går efter att ha belyst Skorpionen in i Ormbärarens tecken där den stannar i 19 dagar, innan den går in i Skyttens tecken. Denna Ormbärare, Ophiuchus, har av någon oförklarlig anledning sopats ut ur zodiaken. Tittar man på väldigt gamla målningar av zodiaken, så är Ormbäraren fortfarande där (Han nudisten som står med ena foten på Skorpionen som ser mer ut som en fästing, uppe till höger).


I alla fall innebär detta en förskjutning i hela Zodiaken. Jättemånga människor är inte det tecken som de tror att de är, utan få se nu... det tecken som kommer före det. Har man haft svårt att identfiera sig med sitt tecken, så kan detta vara orsaken!

Skulle detta bli allmän kännedom så skulle det ju förmodligen bli en stor skandal och hela astrologin skulle troligen förkastas, och det skulle bli synd om många människor som haft glädje av astrologi och läst sitt horoskop regelbundet! Tro vad du vill om detta men spana gärna in vad som "egentligen" är ditt soltecken och se om det har något att säga dig...

Här är "The actual true Zodiac".

1. ARIES = APRIL 19 - MAY 13
2. TAURUS = MAY 14 - JUNE 19
3. GEMINI = JUNE 20 - JULY 20
4. CANCER = JULY 21 - AUG 9
5. LEO = AUGUST 10 - SEPTEMBER 15
6. VIRGO = SEPTEMBER 16 - OCTOBER 30
7. LIBRA = OCTOBER 31 - NOVEMBER 22
8. SCORPIO = NOVEMBER 23 - NOVEMBER 29
9. OPHIUCHUS = NOVEMBER 30 - DECEMBER 17
10. SAGITTARIUS = DECEMBER 18 - JANUARY 18
11. CAPRICORN = JANUARY 19 - FEBRUARY 15
12. AQUARIUS = FEBRUARY 16 - MARCH 11
13. PISCES = MARCH 12 - APRIL 18

Jorden om natten

Eldar och eldar, det var bara 19 grader härinne när jag vaknade i morse. Måste komma upp i min trivseltemp, 26 grader, ha ha! Ute är det -28c at the mo.

Rimfrostiga hästar äter lunch.


Måste visa förresten, den här kartan är så himla vacker. Den får mig att drömma mig bort. Har haft den när jag bodde hos mina föräldrar, men den har försvunnit. Ska köpa en ny så fort det dyker upp pengar.


Nej, det är ju förstås aldrig natt överallt på jorden samtidigt.

Frid

Min meditation, ridningen. Det är bara på hästryggen som jag klarar att släppa alla tankar och vara fullständigt närvarande. Utan mina hästar och det lugn som de ger mig, skulle jag vara någon helt annanstans. Både i världen och i själen.


På ridtur i skymningen.