En dag ute i friheten

Äntligen en ledig dag efter ett par snurriga veckor! Turistsäsongen har dragit igång på allvar med massor av jobb för min familj, och så har jag varit iväg till Berlin på en enormt stor turismmässa mitt i allt. 

Mässan var väldigt intressant och givande, och kul hade vi till råga på allt! Nu kan jag ju även förstå varför tyskarna lägger så mycket pengar på resor, herregud så dystert och grått de har det, Berlin såg ut som en perfekt location för typ en zombie-skräckfilm! Nej, då var det en fröjd att köra hem från Kallax på ensliga vintervägar i -30 under ett helt vanvettigt norrsken. Det är vår orörda natur här uppe som är vår stora rikedom, tänk om alla förstod det...

Har haft en superfin dag med både ridtur och hundtur i strålande väder. På morgonen for jag och min säsongskollega Michaela ut på en promenad med hästarna. Det var första dagen i år som jag rent utav blev lite solbränd!

 Kan ju inte motstå att rida! Michaela har varit i en ridolycka på NZ i vinter så mitt hemliga mål är att få henne upp på hästryggen innan säsongen är slut. När hon har sprungit bakom mig och hästarna nog många kilometer så kommer hon nog att hoppa upp frivilligt. :)

På eftermiddagen for jag ut och rastade de två löptikarna Aska och Staika som Tor-Henrik lämnat hemma, han är på en veckotur i fjälls med resten av gänget. Fint i solnedgången och helt lagom fort gick det. :)

En blåsig dag

 Så här ser utsikten från min gård ut just nu.

 Mitt hus blir begravt av snödrevet, hjääälp! Nejdå, så illa är det inte. Men jag får skotta upp dörren varje gång jag ska öppna den.

  

Isländskorna blir upplivade av vinden och småbusar med varandra i hagen. 

Kría tycker att jag ska bli klar med fotandet och servera lunch!

Lättnadens morgon

Jag är så glad att äntligen kunna berätta att min kära Kengála har tillfrisknat! Det var en lyckans stund i morse när hon äntligen fick komma ut i hagen och röra sig, och visade sig vara pigg och glad och helt normal. Hon joggade glatt fram och tillbaks i hagen och drog till och med ett ganska rejält bocksprång, puh vilken lättnad!

Åh det här har jag längtat efter att se, Kengála-expressen! 

 Första turen gick längst bort till skogsbrynet för att se vars renarna håller hus, viktigt att ha koll på dem! Sen ledde Kría vägen tillbaks för att kolla hur det stod till i andra änden av hagen.

 Vädrar in frihetens luft så att näsborrarna fladdrar.

Fina Kengála. En orolig vecka är äntligen över!

Priset

Det finns ett pris man måste betala för den stora glädjen det är att dela livet med djur, och det priset är oron och sorgen som man går igenom de dagar då de blir sjuka och dör. Just nu går jag igenom några av dessa oroliga dagar, för Kengála har blivit sjuk. Hon är under behandling och jag hoppas verkligen att hon ska klara sig. 

En frisk Kengála, just nu kan jag inte tänka mig en vackrare syn!

Ridtur & rullrån

De senaste dagarna har det kommit en massa snö! Eller massa och massa, ett par decimeter i alla fall, man får väl glädjas åt det lilla! Har inte ridit sen det började snöa, så nu var det verkligen på tiden. Titta så sura vi alla tre såg ut före vi for iväg, hjälp! Lågtrycksgrininga tjejer. Men när vi kommit en bit iväg så blev stämningen betydligt mer upplivad, hästarna tyckte det var jättekul att springa i nysnön för första gången den här vintern och det blev nästan lite väl upphetsat tempo för min smak, hehe... Men humöret var på topp igen när vi kom hem, så lite fart och fläkt var nog rena rama medicinen.

När jag kom in från ridturen så ringde mormor och sa att nu var det dags att göra rullrån. Jag har bett mormor att få lära mig det, hon är verkligen expert. Fast hon kallar rullrånsgräddning för "straffarbete". "Åh så roligt det ska bli", sa jag till mormor före vi började, hon skrattade åt mig och sa "ja vi får väl se hur roligt du tycker det är efter några timmar..."

Förr i tiden gräddade mormor rullrån på ett järn på spisen, men när hon fyllde sextio för nästan tjugo år sedan fick hon ett elektriskt rånjärn. En speciell pinne som är klyven på mitten behöver man för att kunna rulla rånen. 

Lyckades göra fler fina rån än katastrofer i alla fall, det får väl vara godkänt för en nybörjare. Fast mormor gjorde de finaste förstås. Ungefär fyrtio stycken blev det, de ska vi ha till min systerdotters dop i mellandagarna.

Morgon i höladan

Det har snöat en dryg decimeter i natt, hästarna hade snötäcken på ryggarna när de fick frukost tidigt i morse. Min morbror kör plogbilen och han har varit ute och plogat sen fyra i natt, jag vet för jag var vaken när han for iväg... Har knappt kunnat sova i natt, måste ju bero på att Lucianatten är lite magisk och mysko. Idag bär det iväg på julhandel till Jokkmokk, har tänkt köpa och skicka alla julklappar och julkort, hehe, är helt inställd på att lyckas. Sen kan jag komma hem och gå tillbaks i mitt ide, skööönt, längtar redan hem igen...

Morgonvy

Det första jag ser när jag kliver utanför dörren varje morgon. Två hästar, en skog och ett berg. Just idag kryddat med lite frost och soluppgång.

Urgamla instinkter

Idag tog jag hästarna och gick en lång promenad. Vi gick upp längs en skogsbilsväg dit det inte blivit att vi ridit på länge, sen vi hade en lite obehaglig upplevelse där för två år sedan. Den gången kände hästarna sig väldigt iakttagna och det var färsk björnskit mitt på vägen, så vi vände snabbt hemåt. Nu gick vi upp dit igen i terapisyfte, men det blev samma reaktion som förra gången, i närheten av samma ställe. De stod helspända och spanade runt omkring med skallarna högt upp, uppspärrade ögon och drog in vittring hårt genom näsborrarna. Jag vill ha respekt för deras instinkter och varningssignaler och vända och gå tillbaks när de beter sig sådär. Det är så otroligt sällan de här hästarna blir rädda för något, så jag har väldigt svårt att tro att de skulle reagera så där i onödan. Så vi vände och gick hemåt. Det måste vara så att det bor en björn där uppe...

Intressant att islandshästar är rädda för doften av rovdjur. Rasen har ju ändå varit isolerad på Island i ungefär tusen år, där det inte finns några rovdjur som hotar dem. Det betyder att instinkterna är mycket äldre än så....

Flera kilometer efter björnstället, men Kría är fortfarande lite upprörd och ger mig SÅG DU DET DÄR - blicken. Kengála säger "men sluta nu vara så otroligt fjantig".

Hemma och pustar ut. Det finns så många fler användningsområden för hästar än bara ridning och körning. Kantklippning till exempel, det är de experter på.

Fila smånaglarna

Är väldigt belåten med dagens insats hos hästarna, har raspat hovarna på dem och det är nåt som jag alltid gruvar mig för! Är så rädd att jag ska göra nåt galet, det är ju en hel vetenskap med hovvinklar hit och dit. Finns inget yrke jag har så stor respekt för som hovslagare!

Nu när jag ställde mig upp efter att ha stått framåtböjd i en halvtimme så fick jag sån jädra kramp i magen, aaaaj vad det gör ont. Har just konsulterat min syster som nyligen fött barn med enbart lustgas om hur man gör när man profylaxandas... Nååå, jag överlever nog. Ska pröva dricka kramplösande te med kamomill och rölleka...

God morgon i dimman...

Man är lite seg såna här dimmiga mornar! Möttes vid höladan i morse av två väääldigt gäspiga hästar. Nu har de dock piggnat till efter morgonäpplen och hö, och jag har fått lite koffein i omloppet, och anar vi inte en liten  glugg där i dimman? Idag blir en spännande dag för jag ska få träffa min lilla systerdotter för första gången, glädjer mig massor till det!

Om nån undrar vart jag blev av...

Om jag nån gång blir tvungen att flytta hemifrån, så flyttar jag nog helst in i höladan. Där är det mjukt och ombonat och luktar så otroligt gott (och så har jag garanterat trevligt sällskap, bara jag öppnar dörren). Jag kan sitta där i höet långa stunder varje dag och bara filosofera. Kan dessutom inte tänka mig något mer hemtrevligt ljud än det av hästar som tuggar hö...

Är så glad att kunna ge hästarna det här underbara höet från grannbyn. Ogödslat, finstjälkigt och fullt med nyttiga örter. Perfekt mat för små islandsflickor...

Dagen som försvann

Idag har jag varit i metropolen Jokkmokk. En "sväng" dit tar alltid så gott som hela dagen, så det är inte underligt att man drar sig för att fara ibland. Speciellt såna här soliga vackra höstdagar som idag, när jag kanske helst hade gjort nånting åt det här hållet...

Innan allt fryser till is

Trots att det är oktober, och trots att det bara var två grader varmt idag, så kändes det som att det var den sista lilla glimten av sommaren som vi upplevde idag, i det svagt, svagt värmande solskenet på stranden i Björnviken.

En liten videoblogg, hehe. 

Dagens lilla äventyr

Jag och Kría har smygtöltat runt på tallhedarna bakom byn och spanat på tjädrar. Lika spännande varje gång, och nyttigt att härda nerverna... ibland får jag nästan hjärtstillestånd när de där stora varelserna flyger upp och flaxar iväg som stora spöken genom skogen.

 En stooor svart tjädertupp har nyss flugit upp, fågelhästen Kría spanar länge efter den...

Det har inte varit varmare än nollgradigt idag, det riktigt krasar i mossan när man far fram i skogen. Såna här isiga höstdagar är det så himla fint att ha en varm, fet och lurvig hästrygg att sitta på!

Vinterförberedelser

Har fått höra talas om att vintern snart ska komma. Den tredje vargavintern på raken, om man ska tro vissa väderforskare. Tydligen har det snöat på sina ställen i natt, inte här, men fjällen runt omkring är misstänksamt vita. Så det är väl bara att inse faktum och börja förbereda sig! Har haft fullt upp med att göra i ordning hästarnas vinterhage idag. Sätta upp linorna, städa undan potentiellt livsfarliga saker som harvar, lastpallar, grepar och järnspett, flytta höbalar hit och dit, fylla boxarna med spån, puh, det tog flera timmar. Men nu har de flyttat dit, mina små trollhästar. De har gått och betat i sin stora sommarhage vid sjön ända tills nu, gräset har växt något otroligt i år.

Några dagars nytt bete innan snön kommer gör susen för späcklagret!

Fräscha fina boxar att gå in i när vädret är som ruggigast. Eller att bommas in i om natten när björnspåren kommer för nära byn...

Vårkänslor?

Vi är inne i en riktigt kall period nu igen. I natt var det -38,2 och tempen har legat under -30 hela dagen. Får se om vi får -40 nu i natt. Det gäller att hålla djuren riktigt mätta såna här dagar. Hästarna är otroligt obrydda av kylan, nyss hade de jordens busryck och sprang runt och lekte den klassiska hästleken "bita varandra i knäna", men jag ger dem ändå extra hö och lite extra kraftfoder.

På ICA i Jokkmokk hade de fått in pärlhyacinter och krokusar, så jag köpte några åt mormor, mamma och mig. Man blir så glad av de här söta små vårlökarna! Även om tempen ute inte direkt ger några vårkänslor, så gör ändå det allt starkare solskenet mycket för energin. Lite färska gröna blad på det, så kan jag nästan inbilla mig att det börjar våras!

Väderomslag

I natt hade vi årets hittills lägsta temperatur med -37,2c, jädrar så kallt det var! Djuren fick extra mat under natten för att hålla värmen uppe. I morse svängde dock vädret fullständigt, varmluft kom blåsandes västifrån och temperaturen steg snabbt till -5c. Alltid lite chockerande för uteliggardjuren med såna väderomslag, småfåglarna började kvittra och flyga runt, hundarna i hundgården hoppade upp på sina kojtak och ylade och hästarna gjorde sin "förvånad-antilop-på-savannen"-imitation med huvudena på skaft och stora ögon.

Nu skiner solen och det känns riktigt vårigt i luften! Härligt! Jag ska ut och åka skidor, hoppas bara inte att mitt skidspår inte drevat igen fullständigt i blåsten...

En av mina favoritplatser...

En av mina favoritplatser så här på kvällen är höladan. Där finns allt jag egentligen behöver: en mjuk bädd av doftande ängshö, mysbelysning av en varm glödlampa, och garanterat sällskap av två otroligt fridsamma personer. Där inne kan jag sitta och filosofera en bra stund, lyssna på hästarnas tuggande och känna mig lite som tomten i dikten... "midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma"...

Ja, idag kom snön som inte kommit på flera veckor. Det verkar ha kommit 20 cm, om inte mer...

Isländskornas känsla för kyla

Nu känner hästarna på sig att det kommer att bli kallt. Det är väldigt tydligt, för de blir alltid helt besatta av mat någon dag innan kölden slår till. De äter och äter, och när de ätit upp står de bara och stirrar mot mitt hus tills jag kommer och ger dem mer. De får hö 4-5 gånger om dagen, är tjocka som små grisar, har en decimetertjock päls och vill alltid vara ute i alla väder och aldrig stå inne i sina boxar, så jag tror ju knappast att de fryser. Men det är nog en av de starkaste instinkterna de har, att äta upp sig inför tuffare tider. Och jag pallar inte med det där stirrandet, utan ger med mig ganska fort!

Tänker du mata oss? Va va va va va? Bäst för dig att du matar oss!

Kría.

Lite pellets utspritt i snön är ett helt perfekt (dvs. väldigt tidskrävande) mellanmål...

Lugn dag i dimman

Den stora sjön som vi bor vid håller på att frysa. En fuktig dimma puffar upp ur det sista ofrusna vattnet och bäddar in allt i sin väg i rimfrost.

Dagens outfit: 70-tals dunjacka och pungråttesjal från Nya Zeeland. (Den varmaste sjal jag nånsin haft!)

När jag ropar att det är hö-tajm kommer hästarna glatt springande ner från sin utsiktspunkt på kullen.

Kengála med rimfrost i hårtopparna.

Inte så intressant att vara med på foto, desto intressantare om kameran kanske smakar nåt gott...

Mysigast att hålla sig inne och elda. Lill-Girjat älskar värme...