Kvällstur över sjön

 Jag och schtockholmskan for ut på en sen skidtur igår kväll vid klockan nio. 

Solen hade just gått ner.

 "Åk mot det där vita fjället så kommer jag ikapp sen!" "Va, vilket av dem???" Ha ha...

 M bunkrar upp med frisk luft inför hemfärden till storstaden.

 Fint skidföre, lite vatten på isen bara...

Fredagsnöje med krasch

Idag "snör-körde" jag med både Sito och Ramek, det var kul! Men tyvärr gick det lite för fort för den här tanten i en nerförsbacke i början, jag kraschade rakt på skallen så att det bara knakade i huvet! Huff, var tvungen att ta ett provfoto rätt efteråt för att se så att kameran klarat sig... Skallen är det väl mindre noga med...

 Kameran verkar ha klarat sig, hundarna står och försöker se överdrivet lydiga ut för att de har dåligt samvete för att jag kraschat, hehe...

 Resten av turen förflöt lugnt och stillsamt i skogen.

På väg tillbaks, tur att det är skyltat så jag hittar, he he!

Nu ska jag ha min sista lugna och lediga fredagkväll på tio veckor! Nästa vecka börjar mitt jobb när vårvintersäsongen drar igång...

Solskensdag

Idag har solen strålat hela dagen, det var länge sen! Jag hade egentligen inte tänkt åka nån skidtur idag, jag var hemma på gården och mockade hästhagen och skottade altanen istället, men där framåt tretiden kunde jag inte hålla mig längre. Oj så härligt det var! Skogen lyste som guld i solnedgången, det var så fint, och föret var hur bra som helst. 

Premiärtur med Tjappes barn

Igår hade vi stort väderomslag här, det började blåsa och tempen steg till plus fyra grader! All snö blåste ur träden och skogen blev grön. Nu börjar jag verkligen känna vårkänslor!

Igår var också en lyckans dag när jag provåkte skidor med unghundarna för första gången och de visade sig vara så enormt duktiga! Jag har saknat deras salig fader Tjappe massor i skidåkningen, så lyckan kunde inte vara större när det visade sig att hans drag-ande har återfötts i de här två!

Det var bara att sela på och köra iväg, Monsen gick starkt och rakt fram som ett lokomotiv och Gilvva likaså! Det är så häftigt att uppleva det självklara när en hund är född till att göra något, och se hur enormt förnöjda de är i sin roll. Ja, det är rent vackert att se! De fick dra en dryg kilometer var och så byta om med varandra. Jag vill bara att de ska tycka det är jättekul och inte jobbigt.

Söta små flipflop-öron precis som sin far! Men lite bättre päls tack vare sin mor. Vilken tiptop-hund! Nu kan jag glädja mig till fina skidturer i många år framöver.

På tur med Ramek

Jag håller på att träna söta Ramek till att bli en skidhund. Det går väl sådär! Han är inte van att dra själv, han har bara dragit i spann förut, så motivationen brister litegrann. Det är inget supertryck i draglinan om man säger så, utan han lunkar mest på i långsam trav, och tjuvstannar här och där. Men vi nöter på, jag ser till att linan i alla fall hålls sträckt, och när jag får möjlighet ska jag köra honom tillsammans med Sito eller nån annan draghjälte så att han begriper vilket arbetstempo som förväntas!

Vi kom iväg strax före solnedgången idag. Halvmulet, -15 grader och superfint skidföre! 

 Sånt här gräs som växer på vissa myrar tycker jag är så snyggt! Vill ha det i min trädgård! Kanske är tvungen att göra en liten "minimyr" i en hörna nånstans...

 Det var fullt av spår av renar, rävar och tjädrar i skogen. Man ser att tjädrarna har suttit i tallarna och ätit barr när det ligger en massa barr nedanför träden.

 Rävrackaren hade tagit en av de stora svarta fjäderfäna, och stannat och dragit fjädrar av den alldeles bredvid mitt spår. 

 Så vi fick lite souvenirer med oss hem!

Min lilla kompis tassade på i makligt tempo, snabbare och snabbare när hemlängtan började sätta in!

På tur med Sito

Idag var jag och Sito ute på en skidtur i det fina vädret, det var skönt. -15 när vi for ut, det är helt perfekt temperatur tycker jag. 

 Vi åkte längs ett spår som inte blivit kört på länge, så det var ganska jobbigt. När vi kom ner på sjön så var det vatten under det översta snölagret, så det var bara att åka för allt vi hade och inte sakta av! Tack och lov att jag hade en sån stark och duktig draghund. Hörde att det plaskade under stavarna ett par gånger.

 Så när vi kom till huvudleden tog vi oss en välförtjänt paus.

 Sito Rambosson, en räddare i nöden!

Skoterled, ta mig hem... Ja, och sen slocknade kameran. Nu är vi hemma och vilar ut, tror jag ska göra upp eld i kaminen för det blir bara kallare och kallare ute, -20 nu.

För fyra dagar sedan, fast ifjol...

...hade jag skidpremiär! 

Jag är inte bitter, men det känns som en avlägsen värld just nu, nu när det är sju grader varmt och det har regnat ner hela dagen... Det har knappt varit dagsljus idag för molnen har varit så mörka och tjocka. Regn regn regn, jag blir GAAALEN på detta regn! Har aldrig i hela mitt liv varit med om en så regnig och lerig höst. Det var så skönt de nätterna för ett tag sedan när det var frost, och man i alla fall fick gå på hård frusen mark på morgonen...

Bla bla bla, förlåt att jag gnäller här på bloggen, hehe. Har varit ute och gått med ett par valpar idag, nu ska jag laga lite oxfilé till middag, tända några ljus och varför inte slå på en Twilight-film... där i Forks regnar det ju också hela tiden, det kan ju kännas lite tröstande på nåt jädra vis, eller...

Heja hejaaa

Alldeles nyss startade etapp tre av en extremsporttävling härifrån. Jag har varit där ute hela morgonen och varit nyfiken. Starten blev över tre timmar försenad idag! Idag ska de åka skidor halvvägs till Jokkmokk, ungefär fem mil. De har redan varit igång i två dagar med tuffa moment som vintercykling, snöskovandring och fjällbestigning och de ska gå i mål på vintermarknaden i Jokkmokk imorgon.

En cool skidåkande thailändska som bor i Jokkmokk är initiativtagare och tävlingsledare. Hon gav härligaste kommentaren till spektaklet efter starten, hi hi... Det viktigaste är att man har roligt, så sant som det är sagt!

TH ställer upp med att köra följeskoter med två kälkar fulla av första hjälpen och förnödenheter... Blir kul att höra hur det gått när han kommer hem ikväll!

På tur med hela gänget

Blev så glad idag när jag fick med mig TH på skidtur! Han kör ju helst hundspann, men ibland offrar han sig och åker skidor för att jag ska bli glad, ha ha... Det var en jättevacker dag men riktigt kallt. Trodde det var -25, men när vi kom hem var det i själva verket -31. Inte underligt att det gjorde lite ont i tårna, och att hundarna hade isklumpar överallt!

Kallt om näsan i fartvinden! 

Freja följde med. Hon och Lill-Girjat är inte direkt bästa vänner, men så länge man inte är hemma på gården så kan de i alla fall bete sig hyfsat...

Mina fina dragpojkar Tjappe och Ramek.

Full fart, jihooo!

Pass hittade en stackars liten mus under snön på myren. När Lill-Girjat kom och ville titta på den så satte han den i halsen, sen när hon sprang därifrån så spydde han upp den igen och fortsatte att leka med den, ha ha!

Det blev en längre tur än vi räknat med, för på hemvägen stötte vi på vatten på sjön. Det var bara att vända om och åka hela svängen tillbaks igen. Vi kom hem just när det börjat bli mörkt, efter en tretimmars tur...

Inkörning av skidhund

Ha ha ha, hur pratar jag egentligen? Märker ändå att jag försöker hålla igen det värsta konstiga talet så här när jag ska vara lite prydlig och spela in en film... Somliga dagar är min dialekt mer schizofren än vanligt.

En sak jag förmodligen inte gör om...

For och åkte skidor med Tjappe och Sito tidigare idag, trots att det fortfarande vräker ner snö, är riktigt tungt före och dessutom en massa vatten som pressas upp på isarna av all snö.

Mitt här nedanför på sjön Saggat mötte jag min syster och hennes kille, de hade varit och trampat skidspåret med skoter. Far inte till Änamussjön, det är fullt med vatten på isen där! sa syrran. Nej, tänkte jag, jag ska bara åka fram dit och vända, så att vi får åka en bra sträcka ändå. Men när vi kom till den sjön så stod det två renar rätt till vänster om spåret. Mina hundar var väldigt duktiga och sprang bara förbi utan att bry sig, så jag tänkte att inte kan jag ju stanna och vända dem nu, det vore ju himla opedagogiskt. Så vi fortsatte en bit på sjön och det gick bra.

Så kom vi fram till en sträcka med vatten på spåret. Äh, jag provar att åka förbi på sidan, tänkte jag, så kan jag ju åka min vanliga runda. Men det funkade INTE. Snart stod jag med snö till knäna och vatten upp över anklarna. Det var jättetungt att få upp skidorna ovanför slasket och snön, så jag fick försöka att åka på isen under snön istället. Vänd, Tjappe! ropade jag, och då tvärvände ju Tjappe och Sito och pulsade i snön åt andra hållet och drog omkull mig. Där stod jag på händerna i det iskalla vattnet. Men det hela var faktiskt lite småroligt! Jag hade ju telefonen med mig och det var täckning, så situationen kändes inte direkt hotande. Jag tänkte att jag gör ett rejält träningspass av det här istället för att ringa på hjälp.

För att göra en lång tung hemfärd kort så kom jag tillslut inklampande i tvättstugan med skidorna på (pjäxorna och skidorna hade fryst ihop), isklumpar upp till knäna och armbågarna, helt igenfrostad jacka och långa snöiga tovor i håret.

Ska jag ta kort på dig till din blogg? undrade TH, ha ha! Ångrar att han inte fick göra det...

Skidor på avfrostning...

Videoblogg från Saggatbredden

Trollterapi

Ska erkänna ännu en lite pinsam grej (för oooh, det är ju bara så skönt att lätta hjärtat här i bloggen, he he). Här kommer det: jag är rädd för troll. Än i denna dag, i denna ålder, efter alla kvällar och nätter jag spenderat i skogen så är jag fortfarande det. Det började när jag var liten och jag läste Tomteboken ("Gnomes" på engelska). Där var det såna hiskeliga bilder på hemska troll som jagade de små tomtarna. Speciellt en bild där det är vinter och skymning i skogen, och de mörka fula trollen kommer farande som rovdjur efter de små tomtarna, huuu... De där trollbilderna var det hemskaste jag visste, det var så verklighetstrogna. Men ändå läste jag den där boken om och om igen, och studerade bilderna med skräckblandad förtjusning. För mig var det mer en faktabok än en sagobok...

Så här ser de ut, min stora skräck, gaaaah!

Än idag kan jag alltså plötsligt bli jagad av troll i skogen, speciellt när det är vinter och skymning. Tycker att jag har något i hasorna, hör lufsanden i snön. Hör flåsanden som varken är mina eller min hunds. Jag törs aldrig kolla över axeln utan kör bara fortare. Minns en gång i fjol när jag på allvar trodde att det var kört. Jag åkte skidor i skymningen och kom just ut på en myr i skogen, när jag plötsligt hörde ljudet av trummor som närmade sig. Trolltrummor, var min första tanke (seriöst, jag är nog ganska galen ändå). Mitt hjärta stannade nästan. NU KOMMER DEM, tänkte jag. Men så kom ljudet av en elgitarr, och då försvann trollkänslan. Jag hade glömt att jag ställt om ringsignalen på min mobiltelefon till Run to the hills med Iron Maiden... har väl aldrig blivit lika lättad som då...

Stannade idag på en myr där jag brukar bli jagad av troll, för att försöka lugna ner mig lite. Det gick väl sådär, jag låter rätt så skrämd på rösten, hehe! Och batterierna tog tyvärr slut efter bara några sekunder.

Sista dagen i november

Fick just telefon från ma & pa som är på väg hem från Jokkmokk, de hade fått köra av vägen för en älg. Det hade varit otroligt nära en smäll men allt hade gått bra. Bärgningsbilen hade kommit och dragit upp dem. Puh så obehagligt, nu börjar den här tiden då man får riskera livet för att fara och handla...

På tur med alla byns "hushundar", Tjappe, Lill-Girjat, Sito, Pass och Freja (Freja springer som en tok för att hålla koll på Tjappe). Jag håller på att träna in fina Sito som skidåkarhund. Han är så duktig! TH följde med till fots som fotograf och hundtämjare, han får tyvärr inte uppleva det här fantastiska skidföret för hans nya skidskor har inte kommit ännu. Men åh, det är som att åka i strösocker!

 Försökte få alla hundar på en bild!

Kollat skidföret

Tog en liten promenad över sjön med Freja och Lill-Girjat, ville se hur det står till med skidföret. Och jodå, nog går det att åka skidor nu, även om det är lite hårt att staka, det har kommit ett par-tre centimeter snö på isen. Är så otålig att komma igång med skidåkningen! Men en dag som denna får skidorna vila, fartvind är det sista man behöver i -34 c som det är nu!

Rodnande horisont i öster.

Ser du en svart prick på spåret så är det Freja. Hon har nyis-fobi och vägrar följa med över sjön!

Lill-Girjat har inte vett att vara rädd för någon is.

Ganska frostig efter en stunds promenad.

Horisonten tonar ut i lätt peachy-pink i väster...

Som en väktarinna i porten till Årrenjarka sitter Freja och väntar på oss.

Himmelriket för mig

Ååååh, vad jag längtar till det här. 

Transkript av replikerna i filmen, hehe: 

Jag: Hallooo! 

TH: Hallå!

Jag: Hello! Går det bra?

TH: Ja, bortsett från att jag må stoppe och vente hele tia.

Jag: Jajaja...

TH: humhum kall på beina da... (?)

Jag: Kör då! (...) Dustte är så stark! Wohoo! 

Skidpremiär!

Igår var det barmark, idag är det skidföre! Dessa häftiga årstidsväxlingar, skulle inte vilja leva utan dem! 10-15 cm snö är alldeles tillräckligt för att kunna åka längs skogsbilsvägen, så nu var det bara att spänna på sig skidorna. Åh, så lycklig Tjappe blev när jag började snöra på mig skidskorna. Han kunde knappt fatta att det var sant. Behöver jag berätta att vi startade från gården i full fart! Lill-Girjat fick också följa med, och Freja hakade på när vi åkte andra varvet.

Härligt härligt häääärligt!

Freja kom lufsandes bakom oss, hon var också skidsugen! Det var lite spänt läge innan hon och Lill-Girjat insåg att Tjappes kärlek skulle räcka till dem båda, he he.

Äntligen får Tjappe bada i snöööö!

Här kör vi i ungefär 100 km/h, jihoo!

Freja pustar ut hemma på gården med några tuggor fräsch snö!

Om 28 dagar fast ifjol

SKIDPREMIÄR!!!

(Snälla vintern kom nu fort!)