Fila smånaglarna

Är väldigt belåten med dagens insats hos hästarna, har raspat hovarna på dem och det är nåt som jag alltid gruvar mig för! Är så rädd att jag ska göra nåt galet, det är ju en hel vetenskap med hovvinklar hit och dit. Finns inget yrke jag har så stor respekt för som hovslagare!

Nu när jag ställde mig upp efter att ha stått framåtböjd i en halvtimme så fick jag sån jädra kramp i magen, aaaaj vad det gör ont. Har just konsulterat min syster som nyligen fött barn med enbart lustgas om hur man gör när man profylaxandas... Nååå, jag överlever nog. Ska pröva dricka kramplösande te med kamomill och rölleka...

Julstoppad

Beklagar att det inte är någon större blogghastighet här för närvarande, men jag har förätit mig i jul, orkar knappt tänka! Har gått från att äta väldigt förnuftigt till rena rama frosserierna. Igår var det norsk julmat på menyn. Ribbe (revbensspjäll) med surkål och rotmos, med öl, efterrätt, norsk choklad, ja gud jag har knappt kunnat sova i natt för att jag varit så mätt. Nu sitter jag här och dricker detox-te med extra blad från mina små manuka (tea-tree) buskar i. Det hjälper. Men nåt mer julfrosseri blir det inte från och med nu!

Vår vanliga Tjappe är för tillfället utbytt mot en dregglande zombie. Hans älskling Freja i granngården är i höglöpen och han klarar inte att tänka på något annat. Han kan stå en timme i sträck med hakan på fönsterbrädet i farstun och vänta på att få se en skymt av henne. Står han inte där så står han och stirrar på mig, flåsande, med tungan hängande, dimmig blick och ett konstigt flin. Det är helt sjukt!

Fett med snö

Det är tjockt med fluffig nysnö, man får riktigt pulsa fram över gården. For med hästarna runt ridstigen idag mitt i snöfallet, för att trampa till ridstigen. Tänkte att mina små feta isländskor skulle bli helt flåsiga och genomsvettiga av det, men nejdå. De är alltid starkare än jag tror. Jag däremot är inte i den bästa formen. Har åkt skidor i flera dagar med hundarna, men det går TUNGT.

Jag ska erkänna en pinsam sak - jag har gått upp 12 kilo sedan i fjol höst. Detta utan att leva mer eller mindre osunt än jag brukar. Ganska mystiskt. Men jag misstänker att jag vet anledningen till det, och jag har gjort mig av med den. (Öööh, det lät kryptiskt, men slösa ingen energi till att grubbla på det!). Det var en smärre chock för mig när jag vägde mig och såg hur mycket jag gått upp. Ingen tror att jag gått upp så mycket, mina kompisar säger "Näääää inte har du väl det!", men jag har verkligen gjort det. ALLA mina kläder är mer eller mindre trånga. Nu har jag massor av vikt att bli av med, och det snabbt. Det GÅR inte att vara så här tung om jag ska orka åka skidor på det sätt jag är van vid. Dessutom har jag inte tänkt köpa en hel garderob med nya kläder i större storlek.

Så jag och TH lever sedan tre veckor på LCHF-kost. Lite kolhydrater och mycket fett. Mycket kött, ägg, feta såser, sallad, ostar, osv. Det går bra, det går väldigt bra faktiskt. Var rädd att TH inte skulle palla med det här, men det går jättebra. Knepet är att äta så pass mycket fett att man tappar aptiten! Känner mig ständigt mätt. Orkar bara äta två måltider om dagen, även om vi borde äta tre. Trots det har jag noll blodsockersvängningar, och känner mig pigg på ett väldigt naturligt sätt. Har fått prova en del spännande nya grejer, i morse stekte jag till exempel LCHF-plättar (med grädde istället för mjölk och Fiber-Husk ((pulveriserade psylliumfröskal)) istället för mjöl), det var SÅ gott!

Det här ska absolut inte bli någon bantnings-blogg, men kanske jag lägger upp något smarrigt och fettigt recept här nångång, hehe!

Klar i skallen

Kom just hem från ett mysigt besök vid vägens ände. Eller vägens början, hur man nu vill se det. Där blev jag bjuden på kryddigt hibiskus-te och färskt tjäderhjärta, åååh så gott det var. Vi har rensat öronen med öronljus, något som jag gruvat mig för i flera år, har haft de där ljusen hemma i ett skåp och aldrig tordats använda dem. Men oj så bra de var, det känns som att jag har fått ett helt nytt huvud! Det blir lite varmt i örat och så sprakar det när öronvaxet lossnar och sugs upp i röret. Men bara på ett otroligt skönt sätt! Kan verkligen rekommendera att prova de här öronljusen.

Och när jag for hem började det snöa.

Jag älskar när det snöar över öppen sjö i skymningen. Det är så otroligt vackert.

Bekännelse om ört-te

Jag tog in lite av myntan häromdagen, torkade hälften och fryste in resten. Inte för att jag vet vad jag ska ha den till egentligen, jag dricker aldrig örtteer längre (STORT fel i min image, I know!) för jag fördrack mig fullständigt på det i tonåren. Speciellt smaken av te med älgört i, nej hjälp, det går bara inte. Jag brukar göra nån kopp med svagt örtte då och då, en-två gånger om året, för att liksom försöka vänja mig tillbaks till smaken.

Men det är ju alltid fint att ha örtte hemma om man får medvetna och hälsosamma gäster, även att bjuda turisterna på, de tycker det är jättekul att få hemplockat te.

Fint att hänga upp örtknippen i rönnbärsgirlanger.

Terapi-koppen... Tror jag kommer ha mest glädje av den frysta myntan, ska prova att uppfinna några nya drinkar med den!

Blomterapi

Allt som har med min trädgård att göra är avkoppling för mig. Som medicin för en ibland överhettad hjärna. Att gräva och få jord under naglarna, speciellt. Men även att bara fotografera, i minnet eller med kameran. Stirra på blommorna och bladen, formerna och färgerna. Att tänka: Hur skulle jag kunna skapa mer harmoni här? Träna på att tänka konstruktiva tankar.

Svart fjädervallmo

Höga ståtliga perenner fångar upp det sista kvällsljuset.

Närbild av amerikansk älgört.

Flocklilja, Chianti.

Stäppsalvia, salvia nemorosa, är härdig, breder snabbt ut sig, och blommar med lysande lila spiror.

Humlor älskar verkligen stäppsalvia. Älskar länge, för stäppsalvian blommar från juni till frost.

En jättebra kantväxt i blombädden.

RIP, RB86

Nu har myggen och knotten till slut börjat bita på hästarna på kvällarna, typ en månad senare än vanliga år, härligt att ha sluppit hålla på med myggmedel fram till nu! Fick dock en smärre chock när jag försökte få tag i mitt kära gamla häst-myggmedel RB86 och det visade sig vara helt omöjligt. TH var på Granngården på olika orter och letade efter det, men där sa de bara att de slutat sälja det. Men jag snokade rätt på en webshop som faktiskt hade det och beställde, men bara för att få svaret att RB86 har blivit FÖRBJUDET av kemikalieinspektionen, "så tyvärr...". Oh no!!! Jag som älskat det så. För er som inte vet vad det var, så var det ett 100% biologiskt nedbrytbart bekämpningsmedel tillverkat av extrakt från det afrikanska nem-trädet. Vissa HATADE doften av det men jag tyckte att det luktade fräscht, he he! Det funkade sååå bra och jag märkte då aldrig några biverkningar eller sidoeffekter på någon av alla de hästar jag haft, eller på mig själv. Vi fick fem underbara somrar tillsammans, snyft.

Så nu har jag fått skaffa mig nya kemikalier. Jag har efter mycket övervägande och googlande bestämt mig för att prova SWITCH. En del säger att de aaaaldrig skulle utsätta sina stackars hästar för det, en del menar att det är det bästaste bästa. Så vad vet jag förrens jag själv har provat, tänkte jag. Det är ett starkt bekämpningsmedel som man drar ut i en sträng längs med hästens rygg och sedan sprids det ut i hela huden av sig själv. Effekten ska bestå i upp till åtta veckor. Provapplicerade och det var ingen allergisk reaktion på någon av hästarna, så jag har nu för en stund sen doserat ut hela mängden på dem. En mygga som satt i närheten rasade omedelbart ner, dödens död. Verkar lovande. Men ändå, there's nothing like the smell of RB86 in the morning...

Stevian bara står där och glor ut genom fönstret

Ibland blir jag less på vissa av mina krukväxter och då börjar jag undermedvetet att döda dem. Grymt och kallhjärtat! Nu har jag märkt att jag långsamt börjat försöka få kål på min stevia. Jag sådde den ifjol och har klippt ner den en gång, nu är den lika stor igen. Jag vattnar den mer och mer sällan och ger den ingen positiv energi i form av beundrande blickar eller vänliga ord. Grejen är nog att jag aldrig riktigt använder den, som jag i början trodde att jag skulle göra. Bladen som man torkar och pulveriserar är sötare än socker men innehåller noll kalorier och ligger på noll i glykemiskt index. Men vad ska jag ha den till? Jag tar ändå inget socker i teet, och jag vet inte vad jag riktigt kan tänka mig att använda den till, förutom just att söta drycker.

EN sak som emellertid är bra med den, är om man ska sluta äta socker och plötsligt blir väldigt sötsugen. Tar man bara ett färskt steviablad och tuggar på, så dödas faktiskt sockersuget genast. Sen blir man inte lika sugen på socker i framtiden heller. Hmmm, kanske inte ska döda den likaväl. Har slutat äta socker och känner inget behov ännu, men man vet ju aldrig när det plötsligt blir kris...

Och tandkrämen är snart slut

Kära läsare, vet ni hur jag lever egentligen? Utan karl försmäktar jag här, som ensam husfru med sjutton drägglande hundar och två queen-of-f***ing-everything-hästar på mitt samvete. Varje dag måste jag utföra tungt kroppsarbete, varje dag blir jag jättesmutsig, drägglad på, hoppad på, jag mockar kilovis med skit, agerar psykolog, ordningsvakt, höspridare, inridare av vildhästar, mattant, med mera och mera. När jag inte jobbar med djuren förväntas det att jag ska stapla ved, minst fyra kubik om dagen. It may be a crazy life, but it's my life! Minst sex veckor till är jag desperate housewife medans TH jobbar borta som arkeolog.

Dagens höjdpunkt är naturligtvis DUSCHEN, (jag har än så länge kvar behovet av att känna mig ren) och jag har tidigare varit helt tokig i att köpa dyra lyxiga duschkrämer och dylikt, men nu har jag hittat favoriter i en mer lagom prisklass. Har testat det mesta från LUSH och dessa är mina absoluta favoriter: The Olive Branch duschgele och REHAB shampoo. Starka och härliga med massor av olika eteriska oljor. REHAB är en riktig pepparmynte-chock, precis vad jag behöver. The Olive Branch, örtig och underbar doft, baserad på oljor och juicer.

Jag har nu officiellt fotat mina duschcremer, nersjunken i bloggträsket som jag är, he he.

Smak av ljustiden

Nu gör jag sommarens första skörd, det låter så härligt tycker jag, att "skörda"! Björklöven ska plockas, fort nu medan de ännu är halvutslagna och lite klibbiga. Jag torkar dem och brygger sedan sommar-explosions-te av dem mitt när vintern är som mörkast. En riktig lyckodryck!

Jag har bestämt mig

Nu ska jag aldrig mer färga håret. Har hört så mycket hemskt om hårfärger på sista tiden. I oktober gick jag från blond till brunett (ett stort trauma ska jag säga!), och sedan dess har det bruna sakta fått rinna ut, idag vet jag inte riktigt vad man ska kalla min hårfärg, men strunt samma. Jag är så fäst vid mitt långa hår, varför ska jag hålla på och straffa det med en massa tungmetaller och skit? Nu ska min naturliga hårfärg få växa ut, den är nog mörkblond, eller RÅTTFÄRGAD som det så populärt kallas. Misstänker starkt att det ordet är uppfunnet av hårfärgningsindustrin för att få det att låta lite skämmigt att ha ofärgat hår!

Jag reagerar alltid när jag ser en människa med sin naturliga hårfärg, tycker att det är SÅ vackert, färgschemat stämmer liksom.

Min post-traumatiska hårfärg.

Man ska ALLTID vara rädd för tandläkaren!

Igår hade jag tid för att operera bort mina visdomständer på sjukhuset i Sunderbyn, något jag inte direkt hade sett fram emot, men självklart gärna ville ha överstökat. Så vi gasade iväg hemifrån i gryningen och... äsch, för att göra en lång historia kort: käkkirurgen ville inte ta ut mina tänder för det visade sig av bilder från en "cat-scan" som jag var tvungen att göra, att rötterna till tänderna var intrasslade i käknerverna, så att ta ut dem skulle innebära en lite större risk att jag mister känseln i underläppen. Kirurgen ville inte att jag skulle känna mig stressad att ta ställning till att utföra operationen där och då, och det var nog klokt av henne. Jag får fundera på det i några månader, får en ny tid i maj, vill jag inte göra det är det bara att ringa och avboka.

Så summan av kardemumman: Det var ABSOLUT inte konstigt att jag var lite nervös för operationen igår för det VAR förmodligen JÄTTEFARLIGT!!! Trust your instincts Määgdalejna! Nu har jag ytterligare några månader på mig att vela och gruva mig för detta super-riskfyllda ingrepp, jihoo!

Mitt nya knark

Sköljer ner rosenrotstabletterna med sån här nördig (men god) blåbärsdricka. Gott med en uppiggande shot på morgonen, 15% socker skadar ju inte heller, höhö...

Solöga

Jag har såna konstiga begär. Börjar nästan fundera om det är något galet med mig, när jag bara är sugen på råa saker hela tiden. Rått kött, rå fisk, råa ägg, och så löklöklök till det. Beställer jag kött på restaurang, eller på vilken sylta som helst, så ber jag ALLTID om att få det blodigt, och så spänner jag ögonen i servitören så att han verkligen uppfattar hur viktigt det är.

Ska jag skämma bort mig själv så gör jag en sån här delikatesstallrik, med massor av lök, kapris, persilja, äggula och ansjovis (kan lika gärna vara rå fisk eller renfärs). Starkt vitlöksstekt bröd on the side.

Egentligen borde jag väl avmaska mig själv ett par gånger om året... MEN jag hörde något om mat och bakterier på ett Vetenskapsmagasin (eller liknande program) på SVT för ett tag sedan som var väldigt intressant. Det handlade om att våra kroppar och inälvor egentligen är skapta för att ta emot mat med mycket mer bakterier än vad vi får i oss idag, när all mat är så noggrant tillagad. Förstod jag det hela rätt, så är det så att magen och tarmarnas immunförsvar därför kan slå runt och angripa åt fel håll, MOT kroppen, av typ "tristess", det har för lite att göra! Det kan vara en förklaring till att det finns så många allergier och överkänsligheter hos människor idag. Vi behöver alltså mer smuts och skumma saker i matsmältningssystemet för att behålla ett normalt fungerade immunförsvar! Det låter ju egentligen ganska trovärdigt.

Hälsokost från Ishavet

Har börjat ge hästarna isländska havsalger i maten, det ska ju visst vara så otroooligt nyttigt. Algerna är torkade, grovmalda och har en fin mörkgrön färg. När man öppnar alg-hinken så luktar det som att räkbåten kommer in till hamnen ungefär, så jag var skeptisk till att hästarna skulle äta det. Men de har gladeligen slafsat i sig sin dagliga alg-gröt med frisk aptit! Blir intressant att se om det blir någon märkbar effekt. Mina hästar är ju friska och pigga, peppar peppar, men lite glansigare päls kan ju aldrig skada! Sen är det bra med ett starkt immunförsvar såhär inför knottsäsongen. Alger innehåller alla kända vitaminer, mineraler, aminosyror och omega 3, och ska stärka immunförsvaret något kopiöst. Människor mår också jättebra av alger. Jag känner en som äter alger, och hon har den klaaaaraste hy och glänsande hår som växer supersnabbt!

Upptäckte förresten en ekonomisk detalj när det gäller alger. Är man snål/smart/ekonomiskt lagd köper man "hästhinken" på 9 kg för 394 kr istället för "människoburkarna" som kostar mångdubbelt så mycket, men har samma innehåll! Man kan ju dela med några andra algätare så blir det ju genast superbilligt istället för ganska dyrt...

En mardröm avklarad

Igår när jag skulle ge hästarna lunch kom Thytur inte ner från skogen. Han stod uppe på kullen med hängande huvud, tom blick och manen full av mossa, ett tecken på att han rullat sig väldigt mycket på marken. Jag såg på en gång att han var akut sjuk, och att det verkade vara kolik. Jag fick nästan hjärtinfarkt. Jag tog på honom en grimma och ledde ut honom ur hagen och började gå. Efter kanske 40 meter kastade han sig ner på marken och ville rulla sig, jag fick skrämma up honom. Jag släpade iväg med honom och ringde till veterinärens akutnummer, tack och lov har jag sparat det numret i mobilen!

"Du måste komma!" ropade jag i hans telefonsvarare efter att ha beskrivit symptomen. Han ringde upp efter ett par minuter, "Jag kommer! Jag är i Lule på möte, men jag far. Fortsätt att knalla!"

Så det var bara att gå och gå. Thytur var helt väck av magsmärtorna, apatisk, släpade med fötterna, försökte lägga sig ner hela tiden. Fyyy så hemskt. Jag tog ut Kría och Kengála ur hagen också för att ha som draghjälp, men Thytur blev inte upplivad av det som jag hade hoppats, trots att Kría sprang runt lös som en yster vildhäst på grönbete och hoppade och bockade. Mamma och TH avlöste mig i runtsläpandet av Thytur. Man MÅSTE hålla hästar med magsmärtor i rörelse, det är jätteviktigt!

Efter drygt tre timmar kom veterinären gasande med stetoskopet i högsta hugg. Han konstaterade kolik och halade fram sprutor och kanyler. Han förklarade att kolik kan hästar få ibland utan att man kan lista ut varför. "Men nu ska jag göra honom frisk har jag tänkt!", "Hur gör du då", undrade mamma. "Jamen jag är ju trollkarl förstår du!", skrattade han. Puh, det kändes ju betryggande att höra. Thytur fick en kramplösande spruta och en B-vitaminspruta, och helt plötsligt så blev han faktiskt frisk! Inga fler försök att kasta sig på marken, ingen mer häftig andning. Han var bara väldigt, väldigt trött. Herregud, jordens lättnad. Vi gick från förtvivlan till småskratt på en minut. TACK för mediciner och veterinärer.

Idag är Thytur fortfarande lite slapp tycker jag, men han har inte ont längre. Hästarna står högst upp på sin kulle och solar och myser. Jag är bara så himla glad att allt gick bra.

Husmorstips: pälsätare

Pälsätande löss gick som en epidemi bland hästar i Norrbotten i fjol vinter och jag hade också ena himla besvär med Thytur och Kría, vinterpälsen deras blev avgnagd på ca 1-2 mms längd i stora fläckar, det såg för hemskt skabbigt ut! Hittade inget bra botemedel i fjol dessvärre, men hästarna led ju inte av det som tur var, i och med att dessa perversa små lössjäklar inte biter och kliar utan bara sitter och gnager päls. Som tur är försvinner problemen så fort vinterpälsen fälls.

Blev inte så glad tidigare i vinter när jag åter igen upptäckte en gnagad fläck på Krías lår! Googlade runt som tusan i ren desperation. Många skrev väldigt bittert om pälsätare och påstod att de var nästan omöjliga att bli av med, att alla bra medel blivit förbjudna, att det bara var att leva med skiten, och så vidare... Men jag hittade ett inlägg på ett hästforum där en tjej påstod att vanlig grönsåpa hjälpte. Såpämnena täpper helt enkelt till lössens andningsvägar, och de kolavippar.

Jag sprang i princip ut i hästhagen med grönsåpeflaskan och kladdade på rejält, i två dagar för säkerhets skull. Och fläcken slutade bre ut sig och inga nya fläckar har hittills dykt upp, så jag misstänker att jag har fått kål på ohyran, tjohoo! Så jäkla enkelt och billigt dessutom!

Fläckens status nu: nästan utväxt!

Fröken Lusfri 2009

Säg "slisk-exorcism" sju gånger

Vaknade för snart en timme sen och kände mig helt bakis, hu! Igårkväll blev det too much socker. Jag är ganska känslig mot socker, kan inte äta minsta godis på kvällen för då har jag ont i huvet när jag vaknar, oavsett hur mycket vatten jag druckit. Jag kan inte minnas om det alltid har varit så eller om det utlöstes av första gången jag gjorde en socker-avgiftning. Misstänker att det var så, men jag har dåligt minne tyvärr. I alla fall mår jag mycket bättre av att inte äta socker över huvud taget!

Så nu tycker jag att droppen har fått bägaren att rinna över, och så vidare, det är dags för minst en sockerfri vecka! Lite kolhydrater måste jag få i mig ändå, annars blir jag HELT dum i skallen, så jag tillåter mig ha mjölk i teet, äta fullkornsris, grov-bulgur, hårdbröd och dylikt. No pasta though, det blir jag så sjukt chokladsugen av! And no frukt, buhuu...

Känner mig laddad! Har attiraljerna som jag behöver för att överleva: mina sötsliskiga bodylotions med doft av florsocker och smultron (jag kör efter parollen: Jag behöver inte godis. Jag ÄR en godis!), goda starka kryddiga teer, samt en återfunnen mp3 spelare med en massa glad fjantmusik i! Och så vårsolen förstås!

Vi människor har blott en plikt här i livet - att ta emot glädjen när vi möter den.

Heartwarming

Fick en kopp te hos frisören igår, där jag satt med huvudet konstnärligt pyntat med folie och blålila smet och väntade på att magin skulle verka, eller att jag eventuellt skulle börja motta intergalaktiska signaler. Det märkliga var att även denna tekopp hade magiska egenskaper. Före jag drack den hade jag ont i huvet, ont i halsen, ont i hela kroppen. Men det försvann, helt plötsligt bara, sen jag slurpat i mig den sista droppen Heartwarming Yogite! Är dock inte helt hundra procent säker huruvida det var teet eller de kemikaliska ångorna som tog knäcken på förkylningen... Köpte i alla fall en sån ask och stressade vidare i metropolen, next stop Gamla Kyrkan. Och halleluja i kyrkan, så fint det är där! Glömde ta någon bild dessvärre. Dopet kommer att bli jättefint, Lollo hade ju turen att få en sån himla glad, empatisk och gullig präst med positiv energi i överflöd, nämligen "Präst-Annika"!

Så idag är jag alltså frisk! Idag blir det en milslång skidtur, "gamla hästvägen"-rundan. Vi har en slåttermyr halvvägs till Peuraure, och från den går det en gammal väg som ingen kör nuförtiden genom skogen och ner på Saggat. Den vägen användes till att köra hem höet från myren på första isföret. Vi har börjat köra upp den med ledprepareraren för att den är så himla fin att åka skidor på.

Tack, hjälp och godnatt.

Har just varit i granngården och mätt mitt blodtryck. Det är nu 105/63, vilket är mycket bättre än förut! Kan dock tänka mig att ha ännu högre blodtryck så att hjärnan riktigt kommer igång.

En som definitivt inte behöver något högre blodtryck, eller att vara högare på något sätt, är min kära syster som ikväll har knaprat i sig tre tabletter rosenrot. Hon satt och vinglade på en stol vid köksbordet och skrattade så att tårarna sprutade, och hickade ur sig att "det är glädjetååårar". Hennes blodtryck var 130/70, på tok för högt för henne. Hmm, hade ingen aning om att rosenrot hade en sådan... potential.

Friday night fever här ute i bushen med andra ord.