Långsam morgon

Tar en luuuugn søndagsmorgon efter flera dagars jobbande, städande och packande upp och ner från turer. Kaffe, kaffeost och en otroligt intressant och välskriven bok om den största arkeologiska undersökningen någonsin i Sverige, den som gjordes när E4:an norr om Uppsala drogs om. Försvunnen värld av Maja Hagerman heter den, rekommenderas verkligen! Ska ut och köra hundarna senare, i bästa fall får vi väl se solnedgången, sen blir det på med den kära pannlampan...

En solnedgång i förra veckan. Egentligen är det här min favorittid på dygnet, solnedgång och skymning med alla vackra färger. Så jag ska inte klaga!

Tor-Henrik och våra två fina hundgubbar Bavgges och Dustte.

Elsan Lauren Neitan wuokokes Wiesom ja salog Jabmen

I en bunt med gamla släktbrev gjorde jag nyss ett intressant fynd. Där låg ett litet häfte med en kristen berättelse på lulesamiska, från 1811. Den heter "Elsan Lauren Neitan wuokokes wiesom ja salog jabmen" och är skriven av en präst som hette Theophilus Gran, som var verksam i bland annat Jokkmokk, där den här historien utspelar sig. Jag googlade och hittade bra info, en avhandling om själva berättelsen här (pdf, sidan 27). Dock står det ingenting om att den ska vara översatt till samiska. Originalet är på svenska, och heter "LAPPFLICKAN ELSA LARSDOTTERS UPPBYGGELIGA DÖDSSÄNG OCH SALIGA DÖD".

Försidan. Historien handlar om stackars Elsa kommer till skolan i Jokkmokk och blir väldigt sjuk i lungsot. Hon samtalar med prästen under sin sista tid, om sin längtan efter att ta nattvarden och att dö. Ingen mysläsning direkt!

Första sidan. Det börjar typ ungefär: i början av året 1764, kom till Jokkmokks skola en sameflicka som var tretton år, och hon hette Elsa Larsdotter, från Sjokksjokk.

Sista sidan. Elsa dör till psalmsång. Först har hon dock bekänt sina synder (hon somnade när hon vallade renar så att två försvann).

Boktips såhär i vulkantider

Det börjar säkert vara tio år sen jag läste Pompeji av Maja Lundgren för första gången, men jag minns läsupplevelsen så tydligt. Vissa böcker glömmer man aldrig! Den handlar om livet i "det lilla grymma Pompeji" den sista tiden före vulkanen Vesuvius stora utbrott. En fullständigt egensinnig bok fylld med massor av humor och tragik.

Solskensdag. Spenderar den under en filt i en fåtölj på framsidan av mitt hus. Läser en bok för första gången på alltför länge. De senaste månaderna har jag bara läst magasin, typ Gardeners World och Elle Interiör, och kvällstidningar. Läshjärnan är lite degad (men jag kan numera mycket om grönsaksodling och terassmöbler, he he). Kan inte rivstarta med att läsa något avancerat verk, men hade turen att komma över ett ex av Mia Skäringers bok, som är lättläst och svårsmält på samma gång. Och väldigt rolig mitt i all vardagstragedi. Perfekt lat söndagsläsning.

Nu väntar jag bara på att klockan ska bli kvart i två så att jag kan gå och rapportera till SMHI att i Årrenjarka sker det så gott som ingenting på väderfronten. Sen ska jag dricka upp det som är kvar i vitvinsflaskan efter gårdagens våffelbjudning. Köpte ett nytt vin på Systemet och det var verkligen jättegott, tipsar om det sen.

Korpen flyger

Igår kväll flög fyra stora korpar fram och tillbaka över byn och kraxade. Jaha, sa vi, nu är det schaman-hövdingen som är här och rekar läget. Imorgon börjar nämligen den årliga shamankurs-helgen här i Årrenjarka och den är fullbokad med råge.

Extra spännande i år eftersom TH har fått en plats på kursen i födelsedagspresent av mig! Hoppas och tror att han får en intressant helg.

Supertrött och solstungen. Önskar jag hade ork att lägga ut bilder på valparna, men det får bli en annan dag. Till sängen och boken, men det blir nog bara ett par sidor. Sommarljus och sen kommer natten, av Jón Kalman Stefánsson. Fantastisk bok!

Förlåt bloggen...

...jag lovar att det blir bättring när den här säsongen är över! Det är jobb för hela slanten nu. Har haft en ledig dag i hela mars månad om jag minns rätt. TH har flytt fronten och dragit till fjälls med storspannet, är något avundsjuk en solskensdag som denna!

Förresten har jag ett boktips: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein. Kanske inte nån må-bra-i vårsolen-bok direkt, men så otroligt intressant och ärligt skrivet om den psykiska sjukdomen bipolär typ 2 som författarinnan själv lider av. Sträckläste den igår.

Nej nu ska jag gå och vattna mina kära små plantor, min terapi! Har beställt fröpåsar en masse och nu spirar allt ifrån Sibirisk hjärtstilla till Blå bergsvallmo i min soliga farstu. Det känns lite märkligt hur hårda små svarta korn kan bli till målmedvetna gröna varelser som vill växa och leva. Allra märkligast känns det när de små nyazeeländska groddarna tittar upp, som besökare från en annan världsdel, det känns nästan som att jag måste prata ett annat språk med dem! Å herregud, nu har jag varit ensam hemma för länge... Ska gå en liten promenad med tant Girjat och värma upp för dagens jobb. Fullbokat i restaurangen ikväll, puh...

Bokomani

Jag är så glad att jag kan läsa böcker i normal hastighet igen, sedan jag började äta rosenrot! Men hjälp! Så många böcker det finns att läsa! Igår fick jag två nya böcker av mamma.

Dödgrävarens dotter av JC Oates och Sommarljus av Jón Kalman Stefánsson. Vill börja läsa dem båda två på en gång! Men, jag har ju tre böcker (Malmsten, Gaup, Lundell) som jag inte läst ut ännu, måste göra det först. Från Bokia ska jag dessutom beställa Tjuven av Göran Tunström och en diktsamling av Bo Bergman. Det är så skönt att läsa! Medicin för hjärnan. I fjol och året dessförinnan har jag bara läst en handfull böcker, så jag har en hel del att ta igen!

Mina nya krokuskompisar!

Nu, skidåkning. Igår åkte vi över en mil men det bara svischade förbi, föret var så bra! För bra, egentligen, har inte den minsta träningsvärk idag. Hoppas det är lite kärvare idag, annars får vi väl ta och åka en riktigt lång tur så att det blir någon effekt...