En spännande ny vår

Snön ligger fortfarande tjock och tung och sjöisarna håller fortfarande att färdas på, men det allt starkare solljuset och de långa ljusa kvällarna har verkligen livat upp mig! Vill bara ha mer mer mer ljus och värme nu! Det är inte bara jag som har vårkänning, trodde knappt mina ögon igår när jag fick syn på de här små uppstickarna vid husväggen... 

Det är små botaniska tulpaner som jag stoppade ner i jorden i höstas, och de behövde tydligen inte många timmar med plusgrader för att börja växa. Så himla roligt, nu är trädgårdsåret 2012 igång även här i fjällkanten!

Jag vill visa er en plats som jag har blivit helt kär i. En fridfull tallbacke där man glimtar fjällen mellan träden och där fåglarna kvittrar. Här hoppas jag att det kommer att hända saker i år...

Kvällssolen på min drömplats...

Har så mycket spännande framför mig, kan knappt bärga mig tills att snön smälter bort så jag verkligen kan börja visualisera saker och ting! 

Frö-magi!

Har just suttit och gjort något väldigt vårigt: beställt lite frön! Det är ju nästan som att beställa VÅR, så himla härligt. Och just när jag sänt iväg beställningen, så immar fönsterrutorna igen av mild luft som plötsligt kommer blåsandes. Nu blåser det och yr snö här på gården, och temperaturen har stigit med nästan 15 grader på bara några minuter! Beställningen gick fram, med andra ord!

I sommar har jag tänkt pröva odla chilifrukter. Jag använder massor av chili i maten och det är ju inte billigt med färska chilifrukter direkt, och svårt att hitta torkade chiliflakes av bra kvalitet, så jag tror att det är en himla smart grej att odla dem själv. Beställde en sort som heter "Chili De Cayenne", från Suttons Seeds.

Så har jag tänkt göra en stor plantering av riddarsporrar i blandade färger någonstans på gården. Jag älskar riddarsporrar för att de är så härdiga och snabbväxande, och finns i många olika färger. Vill ha en hel liten äng av riddarsporrar, så att jag kan gå och plocka stora buketter! Köpte en mix av olika sorter som heter "Delight", från Suttons Seeds. Har beställt en riddarsporre-sort från Suttons Seeds tidigare och är himla nöjd med dem, så jag testar samma märke igen.

Nytt år, nytt liv

Här sitter jag och webbshoppar frön på bästa sändningstid, nej vad säger jag, mitt på blanka dan menar jag! Borde vara ute på skidorna, men jag bangade idag. Planerar mina nya rabatter istället. Min nya röd-silver-vita rabatt och min orange-terrakotta. Tänker att nu är det bara ungefär fyra och en halv månad innan de första små livstecknen börjar visa sig där ute! Åååh, jag är en sån trädgårdsnörd! Och det är så himla kul att vara en nörd, önskar att alla får uppleva nördskap nån gång i livet!

Är så tacksam att jag fått ett sånt intresse för trädgård, för det har gett mig så mycket sinnesro. Det är ett äventyr att följa min trädgård genom årstidernas taktfasta och obönhörliga växlingar, samma sak varje år, men ändå ständigt nytt och annorlunda. Att drömma, planera, misslyckas, att lära mig att lära av mina misstag, att lyckas, glädjas, att se växterna vissna på hösten, att börja om igen. Varje år är en ny chans.

Här kommer ett litet nyårsfyrverkeri av mina vackra små barn som jag är så stolt över, hihi!

The more one gardens, the more one learns,
and the more one learns,
the more one realizes how little one knows.
I suppose the whole of life is like that.

-V. Sackville-West

Testkörning

TH berättade att när han låg och försökte somna igår kväll, så la jag (som redan somnat) plötsligt handen på hans bröstkorg och sen på hans panna.

-Vad gör du? frågade han.
-Jag måste testköra, svarade jag.
-Testköra vadå? frågade han.
-Testköra spannet! svarade jag störtsäkert.

Ha ha haa, undrar verkligen vad jag drömde? Att jag skulle köpa mig ett nytt draghundsspann kanske?

Lång dags färd mot... natt.

Idag har varit en riktig nothing day. Jag har varit så himla trött, mitt inre har avspeglat vädret ute. Det har varit dimma och småsnöat hela dagen.

Orkar inte med något mer idag, ska bara gå och ge mina fina små mammuthästar några äpplen och kvällshö, sen ska jag nog segla iväg till drömmarnas värld, kanske det händer något mer spännande där? Jag drömmer alltid långa, invecklade och verklighetstrogna drömmar. Oftast med lite spännande eller skrämmande inslag. Blir ofta jagad och måste gömma mig. Jag minns alltid vad jag har drömt. Det har varit så hela mitt liv, kan än idag minnas drömmar jag hade när jag var liten. Min sambo minns nästan aldrig vad han har drömt. Vad kan det bero på?

Vad döljer sig i dimman inatt?

Himmelriket för mig

Ååååh, vad jag längtar till det här. 

Transkript av replikerna i filmen, hehe: 

Jag: Hallooo! 

TH: Hallå!

Jag: Hello! Går det bra?

TH: Ja, bortsett från att jag må stoppe och vente hele tia.

Jag: Jajaja...

TH: humhum kall på beina da... (?)

Jag: Kör då! (...) Dustte är så stark! Wohoo! 

Den rosa Graalen, blomsäsongens efterrätt

Nu har jag gått och sagt farväl och adjö till mina blommor i en månads tid. Men de vill inte ge sig! Inte kunde jag ana att jag skulle få avsluta september månad med en bild på en blommande fingerborgsblomma. Som jag har längtat efter att få se den. Sakta, sakta, saktaaa har den växt, nog hade den föredragit varmare väder. Men blomma hann den!

Jepp. Nu är jag NÖJD. Den övervintrade fingerborgsblomman var en sån där drömblomma för mig, min heliga blom-Graal, som kändes lite ouppnåelig på något sätt. Men nu har jag fått se den. Jag har fått se allt jag ville se i min trädgård, allt jag drömde om. Otroligt tillfredsställande! Nu får det börja snöa om det vill. Nu är jag redo för den kalla vita årstiden då nya blomdrömmar - garanterat - börjar gro.

När jag ändå är inne på inredning...

Här kan man tjuvtitta på Ikea 2011...

Resedrömmar...

Sitter och letar efter den perfekta ridresan på internet. Den ultimata frestelsen för mig, vill fara på ALLA ridresor som finns! Rida över stäppen i Mongoliet, galoppera med djurflockar på safariritt i Kenya, "jobba" på boskapsranch i Kanada, rida på rovdjursexpedition i Transsylvaniens vildmarker eller fara fram på berberhästar i öknen i Tunisien. Ja det finns MASSOR med olika länder och områden att uppleva från hästryggen. Tjusningen med ridresor tycker jag är att man får en sån speciell upplevelse av området man besöker, ett annat perspektiv - på flera olika sätt! Just nu låter det här mest lockande för mig: en precis lagom avkopplande vecka med sol, stränder och ståtliga andalusierhästar på Mallorca.


Bild från ridresor.com

Min gård

Spenderar timmar varje dag med att gräva, krafsa, stirra, fundera, planera, placera ut och plantera om i min trädgård. Ehmm, ja, "min trädgård" är väl kanske ett lite väl häftigt uttryck för mina små planteringar, men om vi säger såhär: det som ska BLI min trädgård. För jag vill verkligen ha en vacker, ombonad trädgård. Förutsättningarna är inte direkt drömlika, vårt snart 3-åriga lilla hus står i östre-änden av en långsmal, kal, torr gammal vall där västanvinden kommer nerdånandes som ett expresståg från fjällvärlden.

Jag behöver en sak framför allt och det är vindskydd i form av buskar och träd. Har köpt syrener, en sötrönn (en rönn med större, sötare bär) och svartvinbärsbuskar (som jag nu inte riktigt har bestämt vart jag ska ha än...) så det är bra, men jag behöver MER, tror att jag ska fara och gräva upp små björkar nånstans och plantera i det allra mest utsatta väst-läget.

Ost från Skabram ger märkliga drömmar

Vaknade med ett leende idag efter den mest underhållande drömmen på länge! Drömde att det var höst och vi hade en skolklass boende på anläggningen, ungdomarna var typ i 20-25:års-åldern och vissa pojkar i klassen drev mig till vansinne. De var konstant fulla och drog ut snopparna hela tiden som nåt sorts skämt. Gud så less jag var på de där snuskiga små svinen! Och i drömmen tänkte jag: Vänta bara, jag ska polisanmäla era vidriga små snoppar! Så jag ringde till polisen och de kom hit, jag avtalade med dem att de skulle vänta med att komma in till ett par minuter efter att jag samlat hela klassen i restaurangen (som inte såg ut som vår restaurang utan som matsalen på något sjabbigt backpacker-hostel). Och jag fick in hela den där klassen i matsalen, de var minst 30 stycken, jag sa att jag hade lust att säga några ord till dem, de verkade tro att jag skulle hålla något "tack för att ni kom hit"-tal. Men så drog jag igång värsta högtidliga predikningen i "I have a dream"-anda, minns att jag sa "Ingen tjej ska någonsin - NÅGONSIN - behöva se främmande killars snoppar! Jag ska bevisa för er att sådana här snuskiga handlingar får konsekvenser!" och så kom poliserna in, tre biffiga poliser. Snopp-pojkarna försökte springa ut men de blev nerbrottade av poliserna. De fick handfängsel och fotbojor och fick åka iväg i en piketbuss. Jag minns att jag kände mig så fruktansvärt nöjd! Jag fick den PERFEKTA hämnden! He he heeee!

Uppåt

Just nu längtar jag bara upp till fjälls. Den höga luften, vidden, överblicken, hemkänslan. Ska knata mig uppför den branta Kartekurra-stigen, upp på vårt hemfjäll Kassavare, så fort jag får möjligheten. Men först, midsommarhelg i kärlekens tecken! Vi har nämligen ett bröllop här i byn imorgon. Härligt!

Sak att köpa när jag vinner på lotto (som jag aldrig spelar på)

Ett uterum med kamin, jacuzzi, vinrankor och olivträd...

Årrenjarka-dräkten

Folkdräkter av alla de slag är i mina ögon det vackraste som finns! Dregglar alltid över alla dessa vackra samiska, norska, färöiska (ja där har de svinsnygga dräkter!), hälsigska, jämtska, dalska dräkter, ja you name it, det är så fint. Här uppe i Norrbotten finns det tyvärr ingen sån jättegammal tradition med folkdräkter. Den äldsta officiella Norrbottensdräkten komponerades 1912 och arbetades om till 1956. Här nedan är dräkten från 1912 för Pite älvdal. Det finns en i princip likadan dräkt för varje älvdal, det enda som skiljer är bottenfärgen på kjoltyget (som är smalt grön-rödrandig) och färgen på förklädet. För Pite älvdal är bottenfärgen blå, en sån har min moder, den har min mormorsmor vävt och sytt.

Jag posar i släktdräkten.

På 80-talet blev det tydligen lite populärt med folkdräkter igen och då knåpades det ihop olika mer eller mindre lyckade dräkter. Vad sägs till exempel om Vuollerim-dräkten från 1994 med Vattenfallsblå väst och skinnpåse från "stenåldern"...


I Norge är ju bunader lite mer seriös business. I Sverige finns det inte ens en bra sida på internet med alla svenska dräkter, men istället hittade jag genast norska Husflidens sida med bilder på en massa dräkter. Åh, de har ju så flotta grejer alltså! Till exempel den här från Öst-Telemark.

Men i alla fall, det var hit jag skulle komma, att nu har jag bestämt mig för att sy en egen Årrenjarka-dräkt! Och då får alla petiga gnälltanter på hembygdsföreningarna säga vad de vill om vad som är korrekt eller inte. Nu tar jag helt anarkisktiskt och komponerar min egen dräkt, och frågar nån sen vad jag egentligen har för kläder på mig så ska jag glatt svara att "det är Årrenjarka-dräkten!", ha ha!

Fast jag vill ändå att det ska synas att dräkten är norrländsk, så jag överväger att beställa samma kjoltyg som Pite-älvdalsdräkten har, blå med smala röda och gröna ränder, det är så vackert! Det lutar åt ett enkelt blått livstycke till det, möjligen med röda kanter. Och så vit linneblus under naturligtvis. Den kommer bli sååå fin. Sen ska man få pimpa den efter personligt tycke och smak med vilket sorts knyt man vill ha i midjan, band eller nåt sorts bälte, påse eller väska samt sjal och spännen. Marinas örhängen med små torkade ekorrfötter känns ju fullständigt klockrent till en Årrenjarkadräkt, he he!

Så jädrans praktiskt med en folkdräkt alltså, då har man ju alltid något att ha på sig vid högtidliga tillfällen, hela livet. Och om jag nu dessutom ska köra min byfånestajl all the way så känns det ju nästan obligatoriskt...

Nä nu ska jag sluta sitta här och gagga, måste ta mig ut i världen. Det snöar som bara tusan ute! Sockerfri dag nummer 6 förresten, det känns helt lugnt, är inte sugen på något!

Vårkänslor!

Ute är det smällkallt (-35 i natt) men blixtrande vackert, med en nyvaken vårsol som strålar för att ta igen all förlorad tid. Hästarna, som har lufsat runt i vintermörkret som stillsamma mammutar, får vårkänning och busar runt i hagen med ystra språng, hundarna sitter på taken till sina kojor som levande solfångare.

Jag i min tur har blivit helt trädgårdsgalen! Har aldrig tidigare i mitt liv kännt ett sånt begär att odla och plantera, märkligt! Surfar runt på frösidor, antecknar latinska namn på rätt sorts spenat, lusläser trädgårdstidningar, ser programmet "Engelska trädgårdar" på SVT. Min dröm är att ha en prunkande trädgård med alla möjliga intressanta växter och mysiga små läshörnor. Kan tyckas att jag bor på fel plats för en sådan hobby, här bortom allt vad växtzoner och odlingsgränser heter får vi ju i princip bara vara glada att potatisen tar sig!

Min ultimata dröm är att ha ett nyazeeländskt Kanuka-träd här på framsidan av huset. Ett litet knotigt bergsträd, som blir fullkomligt översållat av vita små honungsdoftande blommor på sommaren. Jag tänker att det borde gå. Kanukan växer ju högt uppe i bergen på Sydön, där det är snö hela vintern och där ena fruktansvärda stormar härjar på hösten. Har så många fina minnen från hästäventyr i de blommande Kanukaskogarna uppe i bergen, och det känns som att jag kommer att sakna deras fantastiska doft för resten av livet! Sist jag var på NZ köpte jag med mig Kanuka-frön hem. Allt gick bra, de grodde, jag var så glad! Men en frostig majnatt så glömdes de späda små liven ute på altanen, och de frös. Har aldrig riktigt kommit över detta trauma. Kanuka-frön finns förstås inte att köpa i Sverige. Men igår gav jag efter för drömmen och beställde både kanuka- och manukafrön (en lite mer småväxt variant) från NZ! Hoppas allt går väl nu, så kan jag kanske sitta och filosofera under mitt Kanukaträd om en sisådär 20 år...

Kanukablommor.

Historier från mitt undermedvetna

Inatt drömde jag att jag strök. Jag strök mina linnedukar, och på ett enda drag med strykjärnet blev de helt släta. Sen strök jag mina linnegardiner, och även de blev helt böljande släta med ett enda stryk. Detta drömde jag HELA NATTEN.

Hjälp. Jag är en gammal tant.

Neeeh...

...vi flytt ju förstås int! Men jag hade gärna hyrt ett liknande plejs under typ oktober-november månad. Då det är mörkt, kallt och ruttet hemma, men vårigt och prunkande där på andra sidan jorden. Oj så nice. Var inne på realestate.co.nz igår och såg det alternativa livet flimra förbi... Nya Zeeland är ett sånt där land som jag lätt hade kunnat offra Sverige för, hade det nu inte varit att jag är född på denna vackra plats där mina rötter är så fruktansvärt starka.

Sen finns det ju förstås saker med NZ som jag upplever som negativa, även om de är få! Men en sån sak är att människorna där generellt är rätt så... eeeh hur ska jag nu skriva utan att det låter extremt snobbigt... ja men de är ganska inskränkta, otroligt hemkära på gränsen till patriotiska, (okej, jag ville skriva bonniga, ha ha) och i värsta fall lite fientliga till allt som är främmande. OBS såklart finns det undantag bland folket! Men rasismen mellan maori och vita är utbredd, likaså finns det en rasism mot den stora del av befolkningen som är inflyttade asiater. Kiwisarna bor där i frid och fröjd på sina gårdar och i sina småstäder och kan inte bry sig mindre om världen utanför, för de är så otroligt väl medvetna om att de bor i världens bästa och vackraste land och de kommer aldrig att flytta någonstans. (Okej, lönerna är skit på NZ så många ungdomar flyttar till Australien för att jobba, där de förstås blir mobbade för att de är fattiga kiwis!) Kulturen på NZ är väldigt ung (förutom Maori förstås), mestadels präglad av det engelska, skotska och irländska arvet och man ser nästan aldrig hus som är äldre än 100 år. Husen är förresten väldigt rackliga och dåliga. Trots att de faktiskt har kalla vintrar så har de knappt någon isolering, ofta stora glasdörrar, och alla fryser på vintern. Ett mysterium varför de inte har lärt sig att bygga ordentliga hus!

Här har jag jobbat i min ungdom!

Men hallå, sen är det ju faktiskt världens vackraste land jag skriver om, som gjort för att resa runt i, med människor som trots min hemska beskrivning är några av de trevligaste och gästfriaste som jag nånsin mött! Så bli absolut inte avskräckta från att fara till NZ, det är bland det klokaste man kan göra. Faran är ju förstås att man inte vill fara hem, att man återvänder gång efter gång, och att man längtar tillbaks dit resten av livet!

Dags att mata fåglarna kanske? Ska säga till mitt försvar att all den där snön har kommit de senaste dagarna!

Baj baj

Kära vänner, jag och Tor-Henrik har köpt ett hus i Marlborough, Nya Zealand, dit vi snart kommer att flytta.

Vårt hus, vår backyard och vår strand.

Här kan vi ha grillparty när ni kommer och hälsar på! Vinet är billigt och fårkorven likaså.

Härifrån altanen kan vi se delfinerna och späckhuggarna hoppa.