En dag ute i friheten

Äntligen en ledig dag efter ett par snurriga veckor! Turistsäsongen har dragit igång på allvar med massor av jobb för min familj, och så har jag varit iväg till Berlin på en enormt stor turismmässa mitt i allt. 

Mässan var väldigt intressant och givande, och kul hade vi till råga på allt! Nu kan jag ju även förstå varför tyskarna lägger så mycket pengar på resor, herregud så dystert och grått de har det, Berlin såg ut som en perfekt location för typ en zombie-skräckfilm! Nej, då var det en fröjd att köra hem från Kallax på ensliga vintervägar i -30 under ett helt vanvettigt norrsken. Det är vår orörda natur här uppe som är vår stora rikedom, tänk om alla förstod det...

Har haft en superfin dag med både ridtur och hundtur i strålande väder. På morgonen for jag och min säsongskollega Michaela ut på en promenad med hästarna. Det var första dagen i år som jag rent utav blev lite solbränd!

 Kan ju inte motstå att rida! Michaela har varit i en ridolycka på NZ i vinter så mitt hemliga mål är att få henne upp på hästryggen innan säsongen är slut. När hon har sprungit bakom mig och hästarna nog många kilometer så kommer hon nog att hoppa upp frivilligt. :)

På eftermiddagen for jag ut och rastade de två löptikarna Aska och Staika som Tor-Henrik lämnat hemma, han är på en veckotur i fjälls med resten av gänget. Fint i solnedgången och helt lagom fort gick det. :)

Dagar på kusten

Har just kommit hem från en riktig långhelg i vackra Tromsö, jag och TH har varit på kurs i att segla traditionella norska nordlandsbåtar, det har varit helt underbart! Jag hade aldrig seglat förut, men TH har bott i Tromsö i många år och seglat mycket, så han hade verkligen havs-abstinens. Det var så otroligt skönt med lite luftombyte, jag hade inte varit hemifrån sen 23:e februari, inte ens in till Jokkmokk och handlat, så det var verkligen på tiden!

Vågade ta med mig kameran ut på havet sista seglingsdagen! Tyvärr var det grått väder den dagen så man ser inte de vackra vita fjällen som omger fjorden som vi seglade i. Hade helt makalöst vackert väder dagen före.

TH i sitt esse! Vi fick lära oss allt om de olika uppgifterna och knoparna och delarna i en segelbåt, en helt ny värld för mig med många konstiga norska ord, he he! Men det var riktigt roligt. 

 TH fotade mig när jag satt och höll koll på seglet. Jädrar så kallt det kan vara på kusten alltså! Även fast det var plusgrader så hade jag på mig lika mycket kläder som när det är 40 minus hemma, och det var ändå kallare!

Andra halvan av kursgänget i sin båt, det blåste uppemot 15 m/sek den dagen!

Ogillar att få lite panik när man bläddrar i kameran på väg hem och tänker "men VA, är det här alla bilder jag tagit???" Saknar bilder från Tromsö i sol och fina vänner vi besökt och andra grejer vi sett och gjort. Men men, vi får helt enkelt fara tillbaks snart, nu får det inte gå flera år mellan gångerna har vi bestämt!

Vägen hem

Att svänga in på vägen som leder mot nordväst och köra de tio milen hem, det är som att rena själen. Hjärnan hinner rensa bort intryck och funderingar från staden. För varje mil blir omgivningarna bara vackrare och mer rofyllda. Skulle aldrig i livet vilja bo närmare någon huvudort, är så tacksam för det här avståndet.

Tre mil kvar hem...

25-års-krisen gästbloggar

Seal sjöng just den här låten på Idol, och jag blev så tvärsentimental. Den påminner mig bara om mitt liv för ungefär 5-6-7 år sedan, då gick den på repeat i min nötta lilla mp3-spelare, då jag reste runt. Det jag ville göra, det gjorde jag, ingenting var omöjligt för mig. Det slog mig att jag inte ens HAR någon favoritlåt längre. Jag hör nästan aldrig på musik längre. Mammutarna har dött ut. Min vackraste ring är borttappad. Jag har inte varit utomlands på flera år. Jag har förvandlats till en gammal trädgårdstomte. Allt blev bara så himla sorgligt plötsligt. Kanske blir jag galen snart?

Kaos på andra sidan jorden

Dessa dagar tänker jag mycket på mina vänner i Christchurch. De flesta av mina bekanta i NZ bor där. En vän skickade en länk till en karta där man ser hur många jordbävningar det varit de senaste dagarna, det är HELT galet, klicka här för att se den. Blir så ledsen när jag tänker på förstörelsen. Christchurch är en jättevacker stad i gammal engelskinspirerad stil med många vackra stenhus och en stor vacker katedral i centrum. Nu har katedralen sprickor och många gamla hus måste rivas. Broar har rasat, vägar har spruckit och vattenledningar är av. Helt ofattbart.

Jordbävningen på Haiti var ju en enorm katastrof, en tragedi som inte går att jämföra med den i NZ, trots att det var lika kraftiga skalv. Men för mig kändes det mycket mer avlägset och svårt att relatera till. När det nu hände på en plats som jag känner till, i ett samhälle som är så likt mitt eget, blev det plötsligt en helt annan sak. Nu förstår jag hur otroligt liten och maktlös man kan känna sig när jorden skakar.

Min morbrors flygande båt

Fin flygfilm, Årrenjarka från ovan :)

Mysig höstvecka erbjudes!

Du som gillar djur, vacker natur och lugn och ro! Kan du tänka dig att spendera en höstvecka i vårt hus i vackra Årrenjarka? I slutet av september ska (förhoppningsvis) jag och TH fara utomlands. Vi söker därför någon tillförlitlig och ansvarsfull person, en ensam eller ett par, som vill bo i vårat hus och i utbyte ta hand om våra djur under den veckan.

Här följer lite detaljer för den som är intresserad:

Vi bor 10 mil nordväst om Jokkmokk, som är närmsta stad.

Vi har 16 alaskan huskies som bor i hundgård, en hund som bor inne och två islandshästar. Det grundläggande jobbet med djuren tar cirka 2 timmar om dagen, det är mest jobb med hundarna. Du måste vara ganska van vid hundar. Alla våra hundar är jättesnälla och älskar människor men det kan vara ganska tuffa tag dem sinsemellan ibland. Självklart kommer vi att grundligen instruera dig i hundskötseln före vi far. Du måste inte alls vara speciellt van vid hästar utan de är väldigt lättskötta. Om du har ridvana får du givetvis rida!

Vi bor i ett nybyggt, fint litet hus med stor täljstenskamin med stenugn, två sovrum, kök, TV, dusch, golvvärme, trådlöst internet, ja alla normala faciliteter naturligtvis. Vill du inte bara mysa runt i huset eller gulla med djuren hela dagarna så kan du paddla kanot eller ro båt, bada bastuflotte, fiska, vandra (vandringslederna går förbi rätt bakom huset) eller varför inte gå till caféet i vår nya restaurang och beställa en chai latte :)

Vi har tyvärr inte råd att erbjuda någon lön, utan vi hoppas att det finns någon som tycker att en lugn och mysig höstvecka med djur och gratis boende i vacker fjällnära miljö låter som lön i sig själv!

Kontakta mig på arrenjarka@hotmail.com

Resedrömmar...

Sitter och letar efter den perfekta ridresan på internet. Den ultimata frestelsen för mig, vill fara på ALLA ridresor som finns! Rida över stäppen i Mongoliet, galoppera med djurflockar på safariritt i Kenya, "jobba" på boskapsranch i Kanada, rida på rovdjursexpedition i Transsylvaniens vildmarker eller fara fram på berberhästar i öknen i Tunisien. Ja det finns MASSOR med olika länder och områden att uppleva från hästryggen. Tjusningen med ridresor tycker jag är att man får en sån speciell upplevelse av området man besöker, ett annat perspektiv - på flera olika sätt! Just nu låter det här mest lockande för mig: en precis lagom avkopplande vecka med sol, stränder och ståtliga andalusierhästar på Mallorca.


Bild från ridresor.com

miljon minnen vilar

Min kompis Hege är i Budapest och myser, är så avundsjuk!!! Hon har farit dit själv på en liten ego-resa, helt fantastisk idé tycker jag. Har själv rest en del på egen hand och det har utan tvekan varit de bästa tiderna i mitt liv. Jag har absolut inget emot att vara för mig själv, har en jättestark ensamvarg-ådra och ofta rest iväg bara för att få vara ifred, men det verkar vara med den inställningen som man blir en riktig människo-magnet, på gott och ont.

Något som jag däremot kan sakna så här i efterhand är någon i vardagen att prata och minnas med, på det viset kan jag verkligen önska att någon av mina kompisar hemifrån hade varit med, för jag har jordens sämsta minne, och dessutom varit värdelös på att skriva dagbok och fota när jag varit borta. Har i alla fall en väldigt kär bild på kylskåpet, från min hästjobbartid i Nya Zeeland. Jag sitter på en häst mitt på en flodbädd med spetsiga berg i bakgrunden, solen strålar, jag minns precis känslan, det var LYCKA. Men jag har glömt vad hästen hette och vart vi var på väg.

Jag 2003.

Min TV, oraklet

Jag bodde ett tag i Wanaka, en liten by på Sydön i NZ. Jag hyrde ett rum i ett stort hus som en rätt så speciell kvinna ägde. Vi var flera som bodde där, ett helt underbart gäng, jag tror vi var sju killar och två tjejer från olika länder, och kvinnans katt som hette Perpetual om jag inte minns fel. Kvinnan som ägde huset var antroprolog, specialicerad på Japan och talade flytande japanska. Hon var just på väg till Japan för sin livs studie, hon menade att hon var antagen som geisha-lärling och skulle leva i geisha-skolan i ett år. Vi tyckte väl egentligen det lät ganska osannolikt. Men hon var jätteintressant att lyssna på när hon berättade om sitt liv och hon var väldigt intresserad av alla våra olika länder och kulturer. Efter några veckor for hon och borta blev hon. Har faktiskt tänkt en del på henne genom åren, vad som egentligen blev av henne. Hon var en väldigt speciell, intellektuell, svårglömd karaktär.

En morgon för några veckor sedan steg jag upp och gick direkt och slog på tv:n av någon anledning. Kanalen som kom upp var tv3 och det var Oprah Winfrey show. Oprah skypar med en kvinna i Japan, och det tar mig en halv sekund för att se VEM DET ÄR, det är min gamla hyresvärd, jag blir faktiskt helt chockad! Att se en person som jag har känt på ett så stort tv-program, det kändes faktiskt lite surrealistiskt. Hon har blivit den första västerländska geishan någonsin och kallar sig för Sayuki. Hon är än idag kvar i Japan, det som var tänkt som ett ettårigt projekt har blivit en livsstil. Fascinerande att kunna smälta in i en sån speciell kultur, och till och med välja att stanna där.

Sayukis hemsida finns här.

Här är en artikel om Sayuki av Lisa Ling, oprah.com.

Nu har min wanderlust vaknat till liv på allvar, nu MÅSTE jag bara fara någerst i år! Borde kanske inte skriva det för då brukar det aldrig bli av, men jag hoppas det kan bli 3-4 veckor i NZ i vinter. Hade varit helt underbart. Jag skulle återvända till mina guldställen, träffa gamla spöken, samla fröer och köpa possum-ull och fota fota fota allt som jag inte har fotat på mina tidigare resor. Har varit helt bedrövlig på att dokumentera mina resor tidigare. Åååh det hade ju varit som balsam för själen.

Världen krymper

Google street wiew är väl en märklig grej! Har gjort en nostalgiresa runt i Nya Zeeland med funktionen, lite kuslig uppelevelse faktiskt! Nu har de till och med kört upp längs hela Kvikkjokksvägen med sin fotobil. Våran by ser man inte så mycket av från vägen, men man förstår att innevånarna där staplar ganska mycket ved.

140 mil senare

Hemma igen från en snabb bilresa i vackra grönskande försommar-Norge! Att de har ett helt annat växtklimat där, det är ju så himla fuskigt! Dagarna spenderades i bilen samt på diverse restauranger. Det mesta jag har i kameran är alltså suddiga bilder tagna genom bilfönstret, samt bilder på maträtter, ha ha!

Vrooom mot Norge över Hemavanfjällen!

Vrooom genom landsbygden!

Vrooom över Saltstraumen!

Vroom! Äta något suddigt i Bodø. Baconlindad torrfisk med ärtmos, I think!

Båtar och båtar.

Hemåt! Vrooom genom Junkerdalen!

Neeeh...

...vi flytt ju förstås int! Men jag hade gärna hyrt ett liknande plejs under typ oktober-november månad. Då det är mörkt, kallt och ruttet hemma, men vårigt och prunkande där på andra sidan jorden. Oj så nice. Var inne på realestate.co.nz igår och såg det alternativa livet flimra förbi... Nya Zeeland är ett sånt där land som jag lätt hade kunnat offra Sverige för, hade det nu inte varit att jag är född på denna vackra plats där mina rötter är så fruktansvärt starka.

Sen finns det ju förstås saker med NZ som jag upplever som negativa, även om de är få! Men en sån sak är att människorna där generellt är rätt så... eeeh hur ska jag nu skriva utan att det låter extremt snobbigt... ja men de är ganska inskränkta, otroligt hemkära på gränsen till patriotiska, (okej, jag ville skriva bonniga, ha ha) och i värsta fall lite fientliga till allt som är främmande. OBS såklart finns det undantag bland folket! Men rasismen mellan maori och vita är utbredd, likaså finns det en rasism mot den stora del av befolkningen som är inflyttade asiater. Kiwisarna bor där i frid och fröjd på sina gårdar och i sina småstäder och kan inte bry sig mindre om världen utanför, för de är så otroligt väl medvetna om att de bor i världens bästa och vackraste land och de kommer aldrig att flytta någonstans. (Okej, lönerna är skit på NZ så många ungdomar flyttar till Australien för att jobba, där de förstås blir mobbade för att de är fattiga kiwis!) Kulturen på NZ är väldigt ung (förutom Maori förstås), mestadels präglad av det engelska, skotska och irländska arvet och man ser nästan aldrig hus som är äldre än 100 år. Husen är förresten väldigt rackliga och dåliga. Trots att de faktiskt har kalla vintrar så har de knappt någon isolering, ofta stora glasdörrar, och alla fryser på vintern. Ett mysterium varför de inte har lärt sig att bygga ordentliga hus!

Här har jag jobbat i min ungdom!

Men hallå, sen är det ju faktiskt världens vackraste land jag skriver om, som gjort för att resa runt i, med människor som trots min hemska beskrivning är några av de trevligaste och gästfriaste som jag nånsin mött! Så bli absolut inte avskräckta från att fara till NZ, det är bland det klokaste man kan göra. Faran är ju förstås att man inte vill fara hem, att man återvänder gång efter gång, och att man längtar tillbaks dit resten av livet!

Dags att mata fåglarna kanske? Ska säga till mitt försvar att all den där snön har kommit de senaste dagarna!

Drömresa no:1

Det är fem grader varmt och det rinner från taken. Hästarna halkar runt i hagen och hundarna ligger och tjurar i sina kojor. Nä, nu vill jag bara fara härifrån. Helst till Mongoliet. Där kanske de har vinter nu?

Har alltid drömt om att fara på en långritt i Mongoliet, kanske blir det i år?