Bekännelse om ört-te

Jag tog in lite av myntan häromdagen, torkade hälften och fryste in resten. Inte för att jag vet vad jag ska ha den till egentligen, jag dricker aldrig örtteer längre (STORT fel i min image, I know!) för jag fördrack mig fullständigt på det i tonåren. Speciellt smaken av te med älgört i, nej hjälp, det går bara inte. Jag brukar göra nån kopp med svagt örtte då och då, en-två gånger om året, för att liksom försöka vänja mig tillbaks till smaken.

Men det är ju alltid fint att ha örtte hemma om man får medvetna och hälsosamma gäster, även att bjuda turisterna på, de tycker det är jättekul att få hemplockat te.

Fint att hänga upp örtknippen i rönnbärsgirlanger.

Terapi-koppen... Tror jag kommer ha mest glädje av den frysta myntan, ska prova att uppfinna några nya drinkar med den!

En bra investering

Köp en liten timjantofs i salladsdisken på ICA och gräv ner den i jorden. Efter ett par månader i det fria har den brett ut sig och blivit en riktigt bullig och fin timjankudde! Och den kommer upp igen nästa år. Jag trodde förut att de kryddorna som säljs i salladsdisken skulle vara någon sorts mer svaglivad engångs-sort, men så är det verkligen inte!

Smak av ljustiden

Nu gör jag sommarens första skörd, det låter så härligt tycker jag, att "skörda"! Björklöven ska plockas, fort nu medan de ännu är halvutslagna och lite klibbiga. Jag torkar dem och brygger sedan sommar-explosions-te av dem mitt när vintern är som mörkast. En riktig lyckodryck!

Förpassad till en kruka

Nu rev jag upp pepparmyntan ur rabatten, och det var inte en dag för tidigt! Luftrötterna hade redan börjat skjuta sig in i grannplantorna. Vilken monsterväxt! Vars har jag läst att den inte är härdig i hela Sverige, och varför skrev de så? Här i fjällzonen har vi haft en lång kall vinter (med ett tjockt skyddande snötäcke förvisso) och en ovanligt kall majmånad, men den verkar ju trivas hur bra som helst.

It's alive!

Hege vill ha en Årrenjarka-blomma i sin trädgård i år, och hon ska få frön från den bästa sorten jag odlade i fjol: Sibirisk hjärtstilla, Leonorus sibiricus. Var bara tvungen att provgro några frön först så att jag verkligen ser att det är liv i dem! Och det är det! Minns från i fjol att de här fröna började växa väldigt fort, och så är det, det tar bara några dagar från sådd till "bejbis". Sen fortsätter den bara att växa i en himmelens takt, blir stor och stark och blommar länge med rosa spiror. Plantan är ett-eller tvåårig men får massor av (livskraftiga!) frön varje år. I år ska jag nog gräva ut en plats där jag bara ska ha en massa hjärtstilla, för jag tycker de är så fina.

Älgörts-mojito

Det drar ihop sig mot säsongsöppning i vår restaurang, sista säsongen i den gamla byggnaden. Vi knåpar ihop menyer och provsmakar nya rätter. Har fått den angenäma uppgiften att komponera en fördrink med älgörtsdricka. Tänker mig, hmm... iskross... en skvätt väldigt god mörk rom... lite lime... toppas med iskall älgörtsdricka? Måste provsmakas i alla fall!

Kära hemska vårsäsong, snart är den här. Bävar och ser fram emot den på samma gång. Älskar att servera och hatar att vara servitris. Hatar uppmärksamheten, avskyr alla slemmiga män, men gillar stämningen och folkblandningen; norskarna, finnarna, sheikerna, cheferna, tjejgängen, stammisarna och grabbarna från gruvan. Blir alltid lika paranoid och tror att folk följer efter mig, skyndar mig hem klockan ett och låser alla dörrar, håller hårt på mitt privatliv och mitt hem. Går ner fyra kilo varje säsong av stressen och allt spring. Det finns ingen bättre dag på året än första maj, när det helt plötsligt är tomt, tyst och stilla, solen strålar och skaren blänker! Åh, jag längtar redan dit...

Tack, hjälp och godnatt.

Har just varit i granngården och mätt mitt blodtryck. Det är nu 105/63, vilket är mycket bättre än förut! Kan dock tänka mig att ha ännu högre blodtryck så att hjärnan riktigt kommer igång.

En som definitivt inte behöver något högre blodtryck, eller att vara högare på något sätt, är min kära syster som ikväll har knaprat i sig tre tabletter rosenrot. Hon satt och vinglade på en stol vid köksbordet och skrattade så att tårarna sprutade, och hickade ur sig att "det är glädjetååårar". Hennes blodtryck var 130/70, på tok för högt för henne. Hmm, hade ingen aning om att rosenrot hade en sådan... potential.

Friday night fever här ute i bushen med andra ord.

Räddad av roten!

Jag har varit så himla glad och pigg de senaste dagarna! Saken är att jag inte har varit det på länge. Inte deprimerad, men allmänt seg, trött, trögtänkt och svimmel. Mitt blodtryck har nämligen varit väldigt lågt de senaste åren. Det hade jag väl aldrig kunnat räkna ut själv, om inte mama köpte en så där blodtrycksmätare för hemmabruk. Mitt blodtryck var bara typ 93/56, det är rätt så lågt!

Men doktorn sa att det bara är bra och skonsamt för kroppen att gå med lågt blodtryck, och inte farligt alls. Jaha! Men hur kul är det att gå runt och vara yr hela dagarna, ha svårt att fixera blicken, måsta läsa om varje mening minst två gånger för att man alls ska förstå vad som står? Det kändes inte kul alls, jag var så himla less. Jag lever hellre 80 år med normalt blodtryck än 110 år som en dumskalle. Tänkte ringa till doktorn och beklaga mig igen efter jul.

Men då fick jag ett paket med rosenrot-piller av mormor i julklapp. Hon var tvungen att sluta äta dem, för hon hade fått så högt blodtryck av dem! Tack tack tack alla goda krafter och mormor som sammanförde mig och Rosenroten! Jag har nu ätit rosenrot i 12 dagar och känner mig redan mycket mer levande. Jag kan läsa normalt nu, är mer närvarande och har mer energi och idéer. Säkert därför jag börjat blogga också, ha ha! Ska gå till mama ikväll och mäta blodtrycket, får väl se om det har hänt något på riktigt, eller om det bara är den berömda placebo-effekten som har kickat in!


Och hela tiden har du stått och fnissat i min blomstrerabatt, din luring!