Hundstund!

 Här på bloggen har jag skrivit väldigt lite om hundspann och alla andra hundar än de som för tillfället bor inomhus. Tror att det är för att alla hundspannsbilder hamnar på TH:s dator, och att jag väntar på att han ska göra något fint inlägg av dem i sin egen blogg, vilket tyvärr aldrig händer, ha ha! Hundspannsintresset är främst TH:s och hundarna är alla hans, även om de är en del av mitt liv också. Nu fick jag några frågor om huskys som jag gärna svarar på! Och jag tror banne mig att jag ska gå till TH:s dator och låna några bilder...

Vi har hundar av typen Alaskan Husky. Det är ingen ras utan bara en benämning för hundar av draghundstyp, och det är den allra vanligaste typen av draghundar. (Det finns inget sånt som en "renrasig Alaskan Husky", trots att det ibland finns folk som försöker sälja såna på Blocket, ha ha...) TH tävlar inte med hundarna utan han kör turistturer med dem.

Alaskan Huskies kan se väldigt olika ut, ofta korsas det in snabba jakhundsraser som ex. pointer, vorster eller setter för att få snabbare och mer framåt hundar. De hundarna är smalare och har tunnare päls. (Vår käre Tjappe är ett exempel på en sån korsning.) Vill man däremot ha hundar med tjockare päls och lite lugnare temperament så vill man  inte ha fågelhundskorsningar. Då vill man hellre ha hundar som ser mer ut som Sito och Ramek här ovanför,eller Tjalmmo och Guvge här nedanför, med mer inblandning av Sibirien Husky...

Hundarna bor tre och tre i hundgårdar med varsin koja. Tikar och hanar bor oftast åtskiljda för att förhindra onödigt bråk. Det finns många fördomar om huskys, ex. att de skulle vara närmare släkt med vargar än andra hundar, men det är ju givetvis helt fel. Våra hundar är otroligt snälla, stabila i psyket och totalt underdåniga mot människor. De måste ju tåla att en turist ex. snubblar och ramlar rakt över dem utan att de gläfser till och skrämmer människan. Jag som är uppväxt med småettriga finnspetsar fick en riktig aha-upplevelse av att börja umgås med de här toksnälla huskysarna.

Vi har sexton hundar, det är lite väl mycket att köra i ett spann. I 100-milaklassen i Finnmarkslöpet startar deltagarna med fjortonspann. Ett spann med åtta hundar är lagom om man ska på lång tur. Ett litet fyr-eller femspann kan vara lagom för en nybörjare som ska följa med på en kort tur.

Sockar används på hundarna om man är rädd för att underlaget är hårt eller vasst. Exempelvis är det ofta nödvändigt med sockar på vårvinterns skare. Slarvar man med att använda sockar kan hundarna nöta sönder trampdynorna och börja blöda, och det är givetvis katastrof.

Ledarhunden är inte den hunden som är högst i rang i hundgården (vilket nästan alla tror), utan en hund som har hög arbetsmoral, är väldigt framåt och som lyssnar på vad föraren säger. Den måste kunna kommandon som höger, vänster, stå och gå fram. Den måste också ha psykisk styrka att vända hela spannet trots att de andra hundarna vill gå åt andra hållet.

På sommaren vilar draghundarna, då är det alldeles för varmt för att träna dem. Det måste vara kallare än +10C för att de ska kunna arbeta utan att bli överhettade. På höstkanten börjar man att träna dem inför vintern, då spänner man spannet framför en fyrhjuling och kör på skogsbilsvägar. Det är bra att grunda ordentligt med en bra höstträning så att hundarna är i form tills att snön kommer.

Ja, det finns ju förstås massor mer att berätta om draghundar, men jag hoppas att någon fråga kan ha fått sitt svar. Ska tillägga att det inte finns något bättre sätt att färdas på vintern med än med ett hundspann. Tyst, nära naturen, med alla dessa glada hundar som fina turkamrater. Hoppas att alla får chansen att uppleva det nån gång!