Ispremiär

Idag fick valparna, som nu är cirka 6 månader gamla, springa på frusen sjö för första gången! Det var inte alltför länge sedan de badade på samma ställe, undrar om de minns det?

Tjappe är idrottslärare och tränar valparna att springa fort som vinden. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det är tydligt att de små liven har löpningen i blodet!

Priviligerad

Igår kväll fick Kajla komma in. Superglad men stinkande! Hundschampot var slut och nöden har ingen lag, så hon fick sig en lyxig dusch med Voluspa-duschkräm och frottering. Nu doftar hon så ljuvligt som en hund någonsin gjort. "Succulent Mexican Tuberose, Blue Orris, Coconut Milk, Musk and Vetiver."

Fina Mamma Kajla, a.k.a. Maret Lajla. Tungan i hörnet tillhör den evinnerlige Tjappe.

25-årspresent, ja?

Too much och helt fantastisk Frey Wille-ring.

Ut i vida världen

Alltså, jag älskar John Bauer.

Döden till vänster

Tittar jag ut till vänster, så ser jag den här sorgliga uppställningen på andra sidan fönsterglaset. Dödsbänken.

Jag skulle aldrig kunna slänga en levande planta i soporna när jag blir less på den, det skulle kännas så grymt. Nej, en naturlig död har de förtjänat.

Sen finns det ju de som bara råkade hamna där också. De som jag egentligen ville ha kvar i livet, men vars öde tydligen ville något annat. De kvarglömda små manukaplantorna längst till höger till exempel. Nu är deras andar tillbaka på Nya Zeelands fjällsluttningar, tänker jag, det känns bättre då.

Solöga

Jag har såna konstiga begär. Börjar nästan fundera om det är något galet med mig, när jag bara är sugen på råa saker hela tiden. Rått kött, rå fisk, råa ägg, och så löklöklök till det. Beställer jag kött på restaurang, eller på vilken sylta som helst, så ber jag ALLTID om att få det blodigt, och så spänner jag ögonen i servitören så att han verkligen uppfattar hur viktigt det är.

Ska jag skämma bort mig själv så gör jag en sån här delikatesstallrik, med massor av lök, kapris, persilja, äggula och ansjovis (kan lika gärna vara rå fisk eller renfärs). Starkt vitlöksstekt bröd on the side.

Egentligen borde jag väl avmaska mig själv ett par gånger om året... MEN jag hörde något om mat och bakterier på ett Vetenskapsmagasin (eller liknande program) på SVT för ett tag sedan som var väldigt intressant. Det handlade om att våra kroppar och inälvor egentligen är skapta för att ta emot mat med mycket mer bakterier än vad vi får i oss idag, när all mat är så noggrant tillagad. Förstod jag det hela rätt, så är det så att magen och tarmarnas immunförsvar därför kan slå runt och angripa åt fel håll, MOT kroppen, av typ "tristess", det har för lite att göra! Det kan vara en förklaring till att det finns så många allergier och överkänsligheter hos människor idag. Vi behöver alltså mer smuts och skumma saker i matsmältningssystemet för att behålla ett normalt fungerade immunförsvar! Det låter ju egentligen ganska trovärdigt.

När Hege var här upptäckte jag att det gick att filma med lillkameran

Hösten 2009 åt jag min första snigel

Sjökungens drottning

Höstritt

För tre år sedan, när jag hade sex islänningar och en massa turridning på sommaren, jobbade söta Hege från Valle i djupaste Norge hos oss. Nu är hon ÄNTLIGEN här och hälsar på oss igen och allt är som i the good old days!

Fotostopp på beachen i Björnviken.

Thytur känner frihetens vindar i de sista dagarna av hans härliga "barndom" hos oss! Imorgon flyttar han till en islandshästgård i Sakajärvi i Gällivare socken. Jag känner ingen ångest, nejdå... Men jag vet att han kommer att få det väldigt bra och få en massa nya killkompisar att busa med, något som jag vet att han saknar här.

Och vi passade på att spela in några superproffsiga töltfilmer.

Kría tycker att jag är dum som inte fattar att det är väjningsplikt mitt på skogsvägen.

Hallooo, halloooo?