Tvångstomte

Har inte fått nån riktig julkänsla än, vet inte vad mitt problem är!? Nu kan jag ju inte riktigt skylla på snöbrist längre. Har tvingat mig själv att julpynta lite ikväll, kanske jag kan lura fram lite stämning. Måste ju försöka hålla mig i takt med omvärlden... Tvingade till och med fram en tomte mitt på köksbordet. Det borde ju i alla fall skicka nån slags signal till mitt undermedvetna.

Mitt lilla runda köksbord. Man behöver inte så mycket julpynt när man har julröda köksstolar... Vita eller oblekta linnegardiner har jag året runt, det passar till jul och påsk och sommar och när som helst tycker jag!

Bakade lussebullar också, efter mammas gamla beprövade recept som jag modifierat något (mer socker, hehe).

Ridtur & rullrån

De senaste dagarna har det kommit en massa snö! Eller massa och massa, ett par decimeter i alla fall, man får väl glädjas åt det lilla! Har inte ridit sen det började snöa, så nu var det verkligen på tiden. Titta så sura vi alla tre såg ut före vi for iväg, hjälp! Lågtrycksgrininga tjejer. Men när vi kommit en bit iväg så blev stämningen betydligt mer upplivad, hästarna tyckte det var jättekul att springa i nysnön för första gången den här vintern och det blev nästan lite väl upphetsat tempo för min smak, hehe... Men humöret var på topp igen när vi kom hem, så lite fart och fläkt var nog rena rama medicinen.

När jag kom in från ridturen så ringde mormor och sa att nu var det dags att göra rullrån. Jag har bett mormor att få lära mig det, hon är verkligen expert. Fast hon kallar rullrånsgräddning för "straffarbete". "Åh så roligt det ska bli", sa jag till mormor före vi började, hon skrattade åt mig och sa "ja vi får väl se hur roligt du tycker det är efter några timmar..."

Förr i tiden gräddade mormor rullrån på ett järn på spisen, men när hon fyllde sextio för nästan tjugo år sedan fick hon ett elektriskt rånjärn. En speciell pinne som är klyven på mitten behöver man för att kunna rulla rånen. 

Lyckades göra fler fina rån än katastrofer i alla fall, det får väl vara godkänt för en nybörjare. Fast mormor gjorde de finaste förstås. Ungefär fyrtio stycken blev det, de ska vi ha till min systerdotters dop i mellandagarna.

Morgon i höladan

Det har snöat en dryg decimeter i natt, hästarna hade snötäcken på ryggarna när de fick frukost tidigt i morse. Min morbror kör plogbilen och han har varit ute och plogat sen fyra i natt, jag vet för jag var vaken när han for iväg... Har knappt kunnat sova i natt, måste ju bero på att Lucianatten är lite magisk och mysko. Idag bär det iväg på julhandel till Jokkmokk, har tänkt köpa och skicka alla julklappar och julkort, hehe, är helt inställd på att lyckas. Sen kan jag komma hem och gå tillbaks i mitt ide, skööönt, längtar redan hem igen...

Morgonens stjärna

Har en otroligt vacker amaryllis som blommar nu. Enormt stor, ståtlig och stadig, den har blivit så beundrad av alla som hälsat på. Nu är den inne på sin andra blomstängel och så kommer det en tredje också. "Sweet Nymph" heter hon.

Ljusning i mörkertiden

Har haft 25-årskris de senaste åren, och att fylla ännu fler år häromveckan var som en nära döden-upplevelse. Har undvikit det mesta och liksom försökt hålla mig gömd, från exakt vad är väl ganska oklart. Vädret har varit konstigt och det mesta har varit lite upp och ner. Men igår kväll kom vändningen. Luften steg, temperaturen sjönk och en helt otroligt stark fullmåne kom fram, och den utstrålade en sådan enorm energi, jag vet inte om jag upplevt något liknande förut. Jag hade kunnat vara ute hela natten. Nu när jag vaknade i morse var det minus 20 grader, för första gången den här vintern! Känns på något vis som att saker och ting håller på att ställas till rätta nu.

Jag gick längs med sjön idag, den håller just på att frysa. Den är lång och djup och fryser inte i första taget, men nu börjar isen äntligen lägga sig. Jag kunde inte hålla mig från att gå ner på isen och gå en sträcka, nära stranden förstås. Det knakade och sprack på sina ställen, men det var så kul att äntligen få stå på sjön. En av mina förfäder dog sen han körde genom isen på den här sjön med häst, så jag tror jag har respekten för isen i blodet, hjärtat slog väldigt hårt när jag tog de första stegen ut...

Närmast stranden håller inte isen. Inte längre ut heller. Farligt farligt, skulle aldrig gå ut på ny is på en sjö som jag inte kände väldigt väl... Ljusare än såhär blir det inte nu förresten. Solen slutade gå upp den tredje december, vi ser den igen den tionde januari har jag för mig.

Ett par galna små vilddjur mötte mig i skogen på vägen hem!