Ridtur & rullrån

De senaste dagarna har det kommit en massa snö! Eller massa och massa, ett par decimeter i alla fall, man får väl glädjas åt det lilla! Har inte ridit sen det började snöa, så nu var det verkligen på tiden. Titta så sura vi alla tre såg ut före vi for iväg, hjälp! Lågtrycksgrininga tjejer. Men när vi kommit en bit iväg så blev stämningen betydligt mer upplivad, hästarna tyckte det var jättekul att springa i nysnön för första gången den här vintern och det blev nästan lite väl upphetsat tempo för min smak, hehe... Men humöret var på topp igen när vi kom hem, så lite fart och fläkt var nog rena rama medicinen.

När jag kom in från ridturen så ringde mormor och sa att nu var det dags att göra rullrån. Jag har bett mormor att få lära mig det, hon är verkligen expert. Fast hon kallar rullrånsgräddning för "straffarbete". "Åh så roligt det ska bli", sa jag till mormor före vi började, hon skrattade åt mig och sa "ja vi får väl se hur roligt du tycker det är efter några timmar..."

Förr i tiden gräddade mormor rullrån på ett järn på spisen, men när hon fyllde sextio för nästan tjugo år sedan fick hon ett elektriskt rånjärn. En speciell pinne som är klyven på mitten behöver man för att kunna rulla rånen. 

Lyckades göra fler fina rån än katastrofer i alla fall, det får väl vara godkänt för en nybörjare. Fast mormor gjorde de finaste förstås. Ungefär fyrtio stycken blev det, de ska vi ha till min systerdotters dop i mellandagarna.