Har haft 25-årskris de senaste åren, och att fylla ännu fler år häromveckan var som en nära döden-upplevelse. Har undvikit det mesta och liksom försökt hålla mig gömd, från exakt vad är väl ganska oklart. Vädret har varit konstigt och det mesta har varit lite upp och ner. Men igår kväll kom vändningen. Luften steg, temperaturen sjönk och en helt otroligt stark fullmåne kom fram, och den utstrålade en sådan enorm energi, jag vet inte om jag upplevt något liknande förut. Jag hade kunnat vara ute hela natten. Nu när jag vaknade i morse var det minus 20 grader, för första gången den här vintern! Känns på något vis som att saker och ting håller på att ställas till rätta nu.
Jag gick längs med sjön idag, den håller just på att frysa. Den är lång och djup och fryser inte i första taget, men nu börjar isen äntligen lägga sig. Jag kunde inte hålla mig från att gå ner på isen och gå en sträcka, nära stranden förstås. Det knakade och sprack på sina ställen, men det var så kul att äntligen få stå på sjön. En av mina förfäder dog sen han körde genom isen på den här sjön med häst, så jag tror jag har respekten för isen i blodet, hjärtat slog väldigt hårt när jag tog de första stegen ut...
Närmast stranden håller inte isen. Inte längre ut heller. Farligt farligt, skulle aldrig gå ut på ny is på en sjö som jag inte kände väldigt väl... Ljusare än såhär blir det inte nu förresten. Solen slutade gå upp den tredje december, vi ser den igen den tionde januari har jag för mig.
Ett par galna små vilddjur mötte mig i skogen på vägen hem!
Klem til deg:)
SvaraRaderaHege