Farstuflyktingar

En morgon för några dagar sen vaknade jag av ett skräckens vrål från valp- och plantfarstun. Det var T-H som fann minst halvparten av mina hundra miljoner små sådder och plantor mosade på golvet. (Ja, jag menar hundra miljoner. Undrar ni varför jag inte lagt ut bilder på mina plantor på ett tag, så är det för att jag inte vill att folk ska tro att jag är helt jäkla galen i huvet. Det spårade ur litegrann, det där blomodlandet, om man säger så.)

De var alltså uppätna, knäckta, avgnagda, nerbajsade och allmänt trashade! Skulden är inte småhundarnas förstås. Eller deras mors, även om det säkert var hon som inledde massakern. Jag hade inte hagat in plantorna nog bra av någon anledning. Kanske var det ett undermedvetet val av den sunda delen av min skalle, som inte orkade med växtterrorn längre? Hur som helst, det var bara att rädda det som räddas kunde. Ut med plantorna i rabatten! Lev eller dö, instruerade jag de små liven och grävde ner dem huller om buller. Ingen långsam fin avhärdning här inte. Men de valde livet, och verkar trivas!

Skyddsvärt område, tycker jag. Tycker inte valparna, som dundrar rakt igenom de så kallade "avspärrningarna" när jag vänder mig bort i två sekunder.

Slingerstormhatten slingrar på.

Några hemfödingar, några köpes.

Några små liljor jag fick av mormor igår. De kommer från min mormorsmors trädgård! Och med röd lapp i hörnet, svart nysrot köpt i Luule. 75 spänn för tre små blad, ha ha! Men, tänker jag, finare investering än 75 spänn för en vodka-lime i en bar. Och långvarigare.