måndag 15 juni 2009

Tysta vänners livshistorier


Jag önskar ofta att jag visste mer om mina hästars tidigare liv, liven de hade på Island. Det hade förklarat så mycket om deras personligheter och beteenden. Hade velat få träffa människorna som fött upp dem och ridit in dem, de ansvariga för allt det goda och väluppfostrade men även för spänningarna och rädslorna, som nu har bleknat bort i glömska och ersatts av fridfullhet. Jag kan nog lista ut varför Kría var livrädd för piskor och spön när hon kom till mig, och varför Kengála trodde att hon måste slå hastighetsrekord i flygande pass på varenda raksträcka vi kom till i början. Men jag hade velat veta exakt vad de har varit med om, hur gårdarna där de föddes såg ut, vilka goda vänner de vuxit upp med, om de saknar någon eller något.

Jag vet att vissa menar att hästar bara lever i nuet, lever på impulser och instinkter, att de inte har förmåga att reflektera över saker, att de inte kan drömma sig bort. Men jag tror att hästar är långt mer komplexa varelser än så.

Krías frysmärke, vad betyder det? En av alla små gåtor från det förflutna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar