...

Jag är home alone nu, TH och en annan hundkörare har farit på tur med ett gäng fransoser. Skööönt, jag ska njuta av varje minut, ha ha!

Grönlandshund-korsningar, jättefina.

Fast helt ensam hemma är jag faktiskt inte, vi har ju en pensionista i huset nuförtiden- Girjat har fått lägga selen på hyllan! Vi har nu under vintern märkt att hon inte tycker att det är lika kul att fara ut längre, hon har börjat dra mycket sämre och dessutom tappat farten. Tor-Henrik bläddrade i sina hundpapper och upptäckte att Girjat, som är född i Kautokeino, faktiskt är tio år gammal och inte sju som han trott! Hon har helt enkelt blivit för gammal för äventyr i snön, i alla fall känner hon sig själv för gammal, och det är det som avgör saken. Så det blir pensionering med omedelar verkan! Nu har hon mys-åren framför sig.

Girjat, Gnirko, Tuttan, Mamsén... på sin favoritdyna!

Fick förresten mina frön från NZ igår! Så nu ska det groddas och sås för fulla muggar. Ska visualisera hur gröna starka skott bara ploppar upp ur krukorna den här gången, det gäller att tänka positivt! För även om jag älskar växter så är jag verkligen inte född med gröna fingrar... de krukväxter som överlever hos mig är sådana som njuter av att växelvis dränkas-torkas ut-dränkas-torkas ut... Men för de här små bejbisarnas skull ska jag verkligen försöka skärpa mig!

Långväga frön i mysko små knarkpåsar.