Brummelisa i knutarna

Det har varit en björn och rivit på träd ute på "holmen", på stugbyn alltså. Det kan inte vara länge sedan, för kådan är färsk. Det är djupa klomärken i stammarna och uppgrävt runt rötterna. Känns lite sådär att rovdjuren kommer så nära inpå. Speciellt när man har djur som sover ute i skogshagen.

Inget svammel

Ute vid husväggen upptäcker jag små uteliggarbarn. Hade helt glömt bort att jag petat ner solrosfrön från fågelbordet i den första glimt av barjord jag såg, nån gång i mitten av april. Och de har grott och vuxit upp, grova och glada. Helt utan pjosk och fjäsk från min sida, i nattfrost, torka, snålblåst och spöregn. Undrar hur mina superbortskämda vingliga farstugroddar hade sett ut med den icke-behandlingen? Bättre och starkare? Inte omöjligt...

Handsktest

Här är mina handskar, som jag har använt varje dag sedan december i fjol. Ett omaka par, som ni ser, båda förlorade sin äkta hälft efter blott EN dags användning. Så de är exakt lika mycket använda. De här handskarna har alltså ridit, åkt skidor, skottat snö, mockat skit, burit hö, kört hund och lagat staket tillsammans i snart ett halvår. Ett par Tegera-handskar kostar ca 100 kronor, ett par Lill-Sport kostar väl mer än dubbelt så mycket. Nu vänder jag på dem så får ni se skillnaden...

Tegera: börjar bli lite slitna. Färgen har skavts av lite på fingrarna. Lill-Sport: har HÅL rakt igenom på tre fingrar! Fodret på insidan har dessutom börjat släppa. Och ändå har den varit på vänsterhanden och jobbat aningens mindre!

Slutsats: Tegera är en billig montagehandske som kan användas till ALLT, är varma och har perfekt passform! Lill-Sport är en dyr sporthandske som bara håller i ett par månader. Magdalena är en OTROLIGT snål byfåne som har gått runt med hål i handsken i flera månader...

Åh, VAD ska de heta...

Lilla Nanook, Isbjörn-a, Björk, Buoidda, eller kanske Dögg... namngivning är svååårt!

Spadtag

Nu har jag börjat gräva ut min lilla rabatt under köksfönstret!

Det blåser

Den här regnstormiga natten har hästarna spenderat bakom lås och bom i sina boxar, första natten i box på ett par år för dem. I morse när jag släppte ut dem var de torra, men otroligt ivriga att komma ut därifrån... Hur som helst, nyttigt att göra ovanliga saker ibland!

Här är ett videoklipp som jag kan se om och om igen. Jag rekommenderar att ni ser det. Ytterst fascinerande. Monty Roberts, verklighetens "mannen som talar med hästar", tämjer en vild liten islandshäst med sin metod "join up". Tips på hur man tämjer hästar, ja, men metoden fungerar även ypperligt på karlar samt diverse andra djur. He he.

I love Parmesan

"Oj!" säger jag när jag "råkar" hyvla en alldeles för tjock skiva parmesanost på mitt nybakade, välsmörade bröd. "Hoppsan!", där kom det en till! Så hemskt!

Otroligt välförtjänt frukost!

Hege, se! Degen trådar sig mot kanten! Ha ha...

God morgon världen

I lördags öppnade valparna sina små pepparkornsögon!

Och idag började de att gå!

Så näpet att jag nästan måste gråta en skvätt.

Syster svart, syster vit och bror grå, två veckor gamla idag!

140 mil senare

Hemma igen från en snabb bilresa i vackra grönskande försommar-Norge! Att de har ett helt annat växtklimat där, det är ju så himla fuskigt! Dagarna spenderades i bilen samt på diverse restauranger. Det mesta jag har i kameran är alltså suddiga bilder tagna genom bilfönstret, samt bilder på maträtter, ha ha!

Vrooom mot Norge över Hemavanfjällen!

Vrooom genom landsbygden!

Vrooom över Saltstraumen!

Vroom! Äta något suddigt i Bodø. Baconlindad torrfisk med ärtmos, I think!

Båtar och båtar.

Hemåt! Vrooom genom Junkerdalen!

Roadtrip

Imorgon bitti drar vi fruntimmer iväg på restaurang-studieresa till Hemavan och Bodø, är tillbaks på lördag! Är sååå nervös för att TH ska glömma att vattna mina plantor, gaaah, måtte mina barn överleva min frånvaro! Har skrivit en lång komihåg-lapp med hästmatnings- och blomvattningsschema, får se om det hjälper...

Hem ljuva hem, bild från tidigare ikväll.

Kroppsarbetes-månad

Klockan är över 10, och jag sitter fortfarande här och bävar för att gå ut till vedstaplingen. Armarna svider och skriker att, "nääääj, vi är för svaaaga, hjäääälp, gå inte diiit". Men jag har bara två alternativ, veden eller skitskottningen i vinterhagen. Som igår, dagen före, och veckan före, och förmodligen hela nästa vecka... så tjohooo! Tajm att tänka positivt! Tänk vilka jädra muskler jag bygger, wohoo! Ska väl gå ut då. Mp3-spelaren i fickan, fulltankad med irriterande musik. Har till och med lite eurovisions-hits. Perfekt!

Hölösa

Såhär ser det ut på vår gård just nu. Vi är inhagade. Höet är slut och leveransen av nytt hö har blivit uppskjuten hela helgen, så nu är det nödbete för hela slanten. Tur att gräset har vuxit fort de här varma dagarna! Hästarna tycker att det är en jättebra idé med bete, de riktigt njuter av grässmaken. Perfekt med hälften gammelgräs och hälften färskt som tillvänjning såhär på våren.

Vårprimör

Idag blev rallarros-skotten här i byn äntligen stora nog för att ätas! Nam nam, det måste ni prova, det är faktiskt förvånande gott! Till och med TH tyckte om det. Och billigt är det! Finanskris-sparris, kan man kalla det.


Gör såhär: Plocka rallarros-skott som är ungefär lika stora som de på bilden. Skölj dem i iskallt vatten. Ska ni inte äta dem på en gång, så förvara dem i iskallt vatten så att de inte slaknar. Hetta upp god olivolja i en stekpanna och fräs skotten hastigt, så att de små bladen blir frasiga i topparna. Lägg upp på en tallrik, hyvla över parmesanost och strö på flingsalt. Ringla lite extra olivolja runtom. Servera genast! En fräsig förrätt eller ett spännande tillbehör om man vill bjuda på nåt som folk förmodligen aldrig har smakat förr...

Fina mamma Kajla

We will never stop

Ååååh vilken bra låt! Känner bara att jag måste dela med mig av sommar-feelingen. Nu ska jag fara och rida Kría i skuggiga skogen.

En mardröm avklarad

Igår när jag skulle ge hästarna lunch kom Thytur inte ner från skogen. Han stod uppe på kullen med hängande huvud, tom blick och manen full av mossa, ett tecken på att han rullat sig väldigt mycket på marken. Jag såg på en gång att han var akut sjuk, och att det verkade vara kolik. Jag fick nästan hjärtinfarkt. Jag tog på honom en grimma och ledde ut honom ur hagen och började gå. Efter kanske 40 meter kastade han sig ner på marken och ville rulla sig, jag fick skrämma up honom. Jag släpade iväg med honom och ringde till veterinärens akutnummer, tack och lov har jag sparat det numret i mobilen!

"Du måste komma!" ropade jag i hans telefonsvarare efter att ha beskrivit symptomen. Han ringde upp efter ett par minuter, "Jag kommer! Jag är i Lule på möte, men jag far. Fortsätt att knalla!"

Så det var bara att gå och gå. Thytur var helt väck av magsmärtorna, apatisk, släpade med fötterna, försökte lägga sig ner hela tiden. Fyyy så hemskt. Jag tog ut Kría och Kengála ur hagen också för att ha som draghjälp, men Thytur blev inte upplivad av det som jag hade hoppats, trots att Kría sprang runt lös som en yster vildhäst på grönbete och hoppade och bockade. Mamma och TH avlöste mig i runtsläpandet av Thytur. Man MÅSTE hålla hästar med magsmärtor i rörelse, det är jätteviktigt!

Efter drygt tre timmar kom veterinären gasande med stetoskopet i högsta hugg. Han konstaterade kolik och halade fram sprutor och kanyler. Han förklarade att kolik kan hästar få ibland utan att man kan lista ut varför. "Men nu ska jag göra honom frisk har jag tänkt!", "Hur gör du då", undrade mamma. "Jamen jag är ju trollkarl förstår du!", skrattade han. Puh, det kändes ju betryggande att höra. Thytur fick en kramplösande spruta och en B-vitaminspruta, och helt plötsligt så blev han faktiskt frisk! Inga fler försök att kasta sig på marken, ingen mer häftig andning. Han var bara väldigt, väldigt trött. Herregud, jordens lättnad. Vi gick från förtvivlan till småskratt på en minut. TACK för mediciner och veterinärer.

Idag är Thytur fortfarande lite slapp tycker jag, men han har inte ont längre. Hästarna står högst upp på sin kulle och solar och myser. Jag är bara så himla glad att allt gick bra.

Bullar av stål

Har varit en flitig piga här på morgonen och bakat bröd. Eller flitig och flitig, jag är en VÄLDIGT lat bagerska och orkar inte följa några speciella recept eller regler, ids inte knåda, och bryr mig inte om hur bröden ser ut heller. EN sak bryr jag mig om däremot, och det är att degen får jäsa länge, länge! Helst en gång i värme och sen en gång i kyla, eller tvärt om. De blir mycket godare då! Degen knådar liksom sig själv när den får stå länge. Här har ni receptet på mina "standardbröd" som är sega inuti och knapriga på ytan.


Dagen före, gör degen:
Rör ut 50 gram jäst i 1 liter fingervarmt vatten
Tillsätt 3 tsk salt
4 msk raps- eller olivolja
ca ½-1 dl kruskakli eller liknande (inget måste)
ca 1 dl havregryn (inget måste heller)
rör sedan ner rågsikt tills det blir en deg som är ganska lös (man kan ta vetemjöl istället om man vill).

Rör runt i degen tills den börjar "tråda" sig mot kanten. Det är ett tecken på att det börjar bli en deg. Det har nåt med proteinerna i mjölet att göra, hmm, kommer inte ihåg exakt vad... Låt jäsa i 2-3 timmar i rumstemperatur, rör sen runt lite igen, och ställ sedan in degen i kylskåpet över natten. Dagen efter är det bara att baka! Och åter igen, ingen knådning! Jag rör bara runt i degen så att den sjunker ihop, häller ut den på mjölad bänk och skär den i bitar. Fös ihop bitarna till baguetter, ciabattor eller vad som helst. Ugnen har jag på ca 225 grader och jag vet inte riktigt hur länge de gräddas, ca 20 min kanske. Låt svalna på galler. Voila! Underbara bröd om jag får säga det själv!

Små, små hundar

Storken har landat

Igår kväll, mellan halv tio och halv ett, ploppade valparna ut. Sju stycken små karameller! Två ljusgråa med svart fantomenmask bland annat. Bild på moderskeppet Kajla med sina sju små grisar finns på TH:s blogg.

62 dygn dräktig

Kajla, vår feta lilla fjällblomma, har väldigt svårt att acceptera att hon ska bo inomhus ett tag framöver. Hon uppskattar INTE den lilla BB-hyddan vi byggt till henne i farstun. Hon vill föda ute under en gran. Så fort vi släpper ut henne springer hon upp i skogen och bäddar ner sig i sin mjuka lilla mossbädd vid granens rot.


Ute stormar det så att det flyger trädgrenar till höger och vänster, och inne i Kajlas mage sprattlar valparna runt som små vildingar. Det borde väl bli snabba draghundar, som föds i stormväder?

Inte inomhustypen.

Sak att köpa när jag vinner på lotto (som jag aldrig spelar på)

Ett uterum med kamin, jacuzzi, vinrankor och olivträd...

Uppvärmning

Slog ihjäl årets första myggor idag, härligt! Det påminde mig om den där mysko lilla årstiden som infaller nån gång mellan slutet av juni och början av augusti, hmm, vad är det nu den heter... Sånn, såmm, nånting...

Livets mirakel

Det ligger en smällfet huskytik på golvet här bredvid mig.

Nyduschad och väldigt intresserad av mellanmål och mellan-mellanmål och så gärna ett rått ägg på det...

Krukväxter makes me happy

Var i Jokkmokk igår och handlade lite förnödenheter såsom saltstenar, tändstift och rosa begonior. Tänk att det faktiskt finns en jättefin handelsträdgård i Mattisudden utanför Jokkis, det är ju helt fantastiskt! Dem ska vi stödja, tänkte jag och shoppade loss. Så nu ser vårt hem ut som ett pensionisthem, enligt TH... vårpyntat och fint, enligt mig!

Hortensior och begonior till mormor.

Pelargon och hibiskus till mig själv.

Nånting rosa.

En liten häst på rymmen i den sena aftontimmen. Gräset ÄR grönare på andra sidan!

Barbacka

Det är jättelite snö kvar i skogen nu! Red en stillsam tur på Kengála igår kväll och inspekterade våra ridstigar som börjar tina fram. Inte mycket har hänt i skogen i vinter, någon enstaka ny vindfälla bara. Inga djur såg vi, inte ens en enda björn!

Kamouflagefärgade Kengála smälter in i skogen.

Belöningen efteråt: vårens första gräs!

Och så lite Kraft så man håller formen.

Räfsningsmusik

Nu har vi nästan ingen snö kvar på gården! Räfsningstajm med andra ord. Peppar med Röyksopp & Robyn, låten jag kommer att plåga folk med i sommar, he he!

Ull bortskänkes

Nu har jag inte skrivit något om hästarna på länge. Kan rapportera att de lever och frodas. Att ha islandshästar i maj, är att leva med vandrande pälsberg. De ullar ner allt de kommer i kontakt med (läs: mig). Nu har ungefär 70 procent av vinterpälsen släppt från fästet, bara för att trassla in sig i resterande 30 procent. Någonstans därunder döljer sig en tunn glänsande sommarpäls, även om det är lite svårt att föreställa sig! Jag drar på mig regnstället, greppar stålkardan, och borstar och borstar och borstar. Drar bort mjuka ulltovor runt öronen, kammar hovskäggen, kliar bort den allra mjukaste ullen under magen. Jag borstar varje häst i en halvtimme åt gången, utan att se nämnvärd skillnad. Ihärdighet är nyckelordet! Hästarna blundar och njuter.

Nyborstad Kengála, fräsch va!

Mmmm... mjukt!