Hejdå, januari

Har tillbringat mesta delen av månadens sista dagar ute på tur med hundarna. Glidit fram över sjöar, genom skogar, över myrar, och bara lyssnat på ljudet av medarna mot snön. Jag har blivit färdig med en hel del tankar och lämnat dem bakom mig där ute, skönt. Känner mig så tillfreds med saker och ting!

Januari var en lärorik månad, nu ser jag verkligen fram emot vad februari har att bjuda på! Mest av allt längtar jag efter soooolen!

Lättnadens morgon

Jag är så glad att äntligen kunna berätta att min kära Kengála har tillfrisknat! Det var en lyckans stund i morse när hon äntligen fick komma ut i hagen och röra sig, och visade sig vara pigg och glad och helt normal. Hon joggade glatt fram och tillbaks i hagen och drog till och med ett ganska rejält bocksprång, puh vilken lättnad!

Åh det här har jag längtat efter att se, Kengála-expressen! 

 Första turen gick längst bort till skogsbrynet för att se vars renarna håller hus, viktigt att ha koll på dem! Sen ledde Kría vägen tillbaks för att kolla hur det stod till i andra änden av hagen.

 Vädrar in frihetens luft så att näsborrarna fladdrar.

Fina Kengála. En orolig vecka är äntligen över!

På tur med Sito

Idag var jag och Sito ute på en skidtur i det fina vädret, det var skönt. -15 när vi for ut, det är helt perfekt temperatur tycker jag. 

 Vi åkte längs ett spår som inte blivit kört på länge, så det var ganska jobbigt. När vi kom ner på sjön så var det vatten under det översta snölagret, så det var bara att åka för allt vi hade och inte sakta av! Tack och lov att jag hade en sån stark och duktig draghund. Hörde att det plaskade under stavarna ett par gånger.

 Så när vi kom till huvudleden tog vi oss en välförtjänt paus.

 Sito Rambosson, en räddare i nöden!

Skoterled, ta mig hem... Ja, och sen slocknade kameran. Nu är vi hemma och vilar ut, tror jag ska göra upp eld i kaminen för det blir bara kallare och kallare ute, -20 nu.

Minusgrader rensar luften

Vi for ut på en lagom liten tur med hundarna idag, skönt att komma bort från gården ett par timmar och vila tankarna. Det var en sån iskall och klar dag idag, en sällsynthet i denna milda snömolnsvinter. Jag tog med kameran men det var inte det lättaste att fota med mina klumpiga handskar, här är dock några bilder som blev till på något slumpmässigt vis.

Mitt kära Kassavare lyser pastellrosa. 

TH vinkar till publiken. Strax efter att jag tog den här bilden kom vi ikapp ett par snöskovandrande tyska turister som vi spårat ända hemifrån. De lullade på där i sin egen lilla värld och hörde inte att vi kom glidande förrän vi var ett par meter bakom dem och TH ropade hallå! Jädrar vad de skvatt till och hoppade ur spåret, hehe! Det var som en lite smårolig situation, vi fick oss alla ett litet skratt...

 Solnedgång på Änamusjaure.

 På väg hem, hundarna ökar takten...

Priset

Det finns ett pris man måste betala för den stora glädjen det är att dela livet med djur, och det priset är oron och sorgen som man går igenom de dagar då de blir sjuka och dör. Just nu går jag igenom några av dessa oroliga dagar, för Kengála har blivit sjuk. Hon är under behandling och jag hoppas verkligen att hon ska klara sig. 

En frisk Kengála, just nu kan jag inte tänka mig en vackrare syn!

Vårlängtan och fröplaner

Äntligen ljusnar det och dagarna börjar bli längre. Längtar tills vi har några soltimmar om dagen, så att jag äntligen får börja så några frön! Odlingsdrömmarna är verkligen starka i år, längtar verkligen efter att få sätta igång. I år har jag beställt en lustig blandning frön som jag valt med hjärtat, det känns så roligt! Dessutom fick jag flera olika spännande fröer i julklapp av min otroligt gulliga faster, så jag har nog det jag pysslar med framöver!

Perennsådd och sticklingar i ett organiserat kaos, i oktober.

Perennerna sådde jag ute i odlingsbädden i höstas, mitt nya framgångskoncept tror jag, och ringblommor, solrosor och grönsaker sår jag ju ute till sommaren, så det jag ska så inne är egentligen bara chili, tomater och lite olika penséer.

 De här sorterna ska jag odla! "Chicky chicks" och "Monkey business". Jag valde dem nog litegrann på grund av de lustiga namnen måste jag erkänna, haha! Förr var jag inte så förtjust i penséer, men nu är jag helt såld, tycker de är så flummiga och roliga.

Måste visa några andra grejer jag ska odla i sommar!

De här terracottafärgade solrosorna "Earthwalker" har jag alltid velat ha, men de har alltid varit slut när jag beställt. Men nu jädrar!

 En ny sorts fjädervallmo som heter "Drama Queen", så snygg! Gläder mig massor till att blanda in den här hos mina rosa pastellröllekor.











Den här blir också jättekul att odla! Mörka sockerärtor "Shiraz" är en nyhet, den mörka färgen ska visst innehålla en väldigt nyttig antioxidant, och så blommar den med tvåfärgade blommor, kul!






Jag beställer mina frön från Rara Växter, de har ett stort sortiment och beställningarna har alltid fungerat jättebra!

För ett år sedan...

Satt just och bläddrade igenom gamla bilder, och ser att det är precis ett år sedan äventyrsdrottningen Marina var här på besök och vi bakade tunnbröd (och hade givetvis lite skidäventyr i skogen också, hehe, men det är en hel historia det)! Nu befinner sig Marina på Bali och bloggar om mat och allt vad hon nu har för sig, ååååh så härligt det verkar där!

Om man står riktigt nära elden kan man ju blunda och låtsas att man är på varmare breddgrader! Det funkar så bra så, inte behöver jag alls fara till nån sydlig strand, jag som har sån bra fantasi... neeejdå, inte är jag bitter...

-32c & första skymten av solen

Hundarna i byn

Idag har det varit en jättefin dag, äntligen klarnade himlen upp! Det har bara snöat och snöat och varit lågtryck sen december, så det var nästan lite exotiskt att få se fjällen och omgivningarna igen. Jag blev då på mycket bättre humör och det blev djuren också, de har också varit lite griniga den sista tiden tycker jag! Så idag var alla hundar ute och busade tillsammans, och vi gick på en liten promenad.

Freja posar vant för sitt porträtt...

Pass den lilla rackaren, alltid på alerten.

Stella vill så gärna vara kompis med Freja, det funkar väl ibland, Freja är inte så mycket för att umgås med hundar egentligen, ha ha...

Måste lägga in den här bilden på hästarna, de ser då ut som att de aldrig sett en kamera förr!

 TH är ute på en veckotur med alla hundar och en turist, så jag har hand om "valparna" som ännu är för små för att följa med. De är så otroligt snabba och spänstiga de här två! Jag gillar dem verkligen, de kommer att bli sååå fina skidåkarhundar till mig, längtar till nästa år då de är inkörda! De är små kopior av sin pappa Tjappe både i fysiken och lynnet.

Hundbus-kaos, nä huvva så jobbigt tänker Freja och drar sig genast undan.

Freja psyk-tuktar Stella som lägger sig platt, bokstavligt talat.

En konstig vinter

Vi har fortfarande ingen bra is på sjön här, och det är verkligen inte normalt. Isen är lika tjock "som en snusdosa" (på högkant, enligt min morbror) på sina bästa ställen och ovanpå den ligger ett tjockt lager av vatten och snö, som isolerar och gör att det fryser sämre. Det är inte bra! Det har ju redan hänt ett par drunkningsolyckor på grund av de dåliga isarna i år. Och då har knappt turistsäsongen börjat än, då det verkligen börjar cirkulera oförsiktigt folk... Jag sörjer förstås mina fina skidspår också. Hoppas bara på att det kommer en enorm kyla snart.

Det är otroligt vilken skillnad det är mellan ifjol och i år. Den här bilden tog jag för ganska precis ett år sedan, då hade isen frusit redan i mitten på november.

Mitt jobb

Mina föräldrar, som är mina närmsta grannar, är på semester. Så jag är ensam hemma på gården och tar hand om väderstationen. Väderobservationer är det jag jobbat med längst tid av mitt liv, när jag tänker efter! Tråkigt nog blir det bara mindre och mindre jobb med det, då väderstationerna automatiseras mer och mer. Vi är väl bara ca 15 manuella stationer kvar i hela Sverige, förr i tiden var det många fler. Nu för tiden gör vi bara väderobservationer tre gånger om dagen, rena semestern jämfört med hur det var förr när det var observation var tredje timme dygnet runt. Då var det ganska tungt att vara ensam i två veckor.

Det var mer romantik i yrket förr, när de äkta kvicksilvertermometrarna var kvar ute i väderburarna och vi hade en äkta barograf med bläcksitft som stod och snurrade i en glaslåda på skrivbordet, vi räknade ut värden med miniräknare och knappade iväg koderna på en märklig tegelstensformad modem-mackapär som troligen var ganska avancerad på sin tid... Suck, nostalgi, hehe! Nu har nästan allt blivit digitaliserat. Termometrar inomhus och en självtänkande dator, vilket fusk! Men de mest intressanta delarna av observationerna, molnen och vädret, rapporterar vi precis som förr.

Det mest krävande är dock att ta hand om föräldrarnas hund Freja, hon är ganska speciell. "Freja är ingen hund", som pappa brukar säga. Man får inte nonchalera Freja (typ inte orka klia henne när hon håller på att somna), för då blir hon sur, öppnar dörren och går ut och sitter på gården och tjurar. Nej, det är ett duttande och daltande för att få henne att trivas och komma till ro, suck! Min taktik är att trötta ut henne genom att ha henne att följa med precis överallt, och det funkar, på nätterna ligger hon och snarkar så hårt nedanför min säng så jag knappt kan somna själv, ha ha...

Grönt under snön

Färska grönsaker är inget som jag någonsin haft i min trädgård i januari. Men i somras satte jag ju grönkål som jag haft glädje av hela hösten och vintern, den blev bara godare av lite frost. Men nu var det -28c i förra veckan, och jag visste inte riktigt om jag kunde hoppas på någon kål längre. Men jag gav det en chans idag!

Det har snöat något kopiöst de senaste dagarna! Snödjupet är just nu 83 centimeter. Det syns inte ens vars jag har min lilla grönsaksplätt under all denna snö. Tur att jag har så bra minne då, hehe!

 Min medhjälpare Freja undrar vad jag håller på med när jag står och gräver djupt ner i snön med händerna.

 Och där är den! Jättefin grönkål. Visste inte vad jag skulle våga hoppas på, så jag blev verkligen positivt överraskad!

 Svartkålen Nero di Toscana var också i utmärkt skick! Men den sparar jag till en annan gång.

Hmmm... sallad? Inte direkt vad Freja hade hoppats på.

Grönkålen hamnade i en fisksoppa med misobuljong, jättegott!