En sak jag förmodligen inte gör om...

For och åkte skidor med Tjappe och Sito tidigare idag, trots att det fortfarande vräker ner snö, är riktigt tungt före och dessutom en massa vatten som pressas upp på isarna av all snö.

Mitt här nedanför på sjön Saggat mötte jag min syster och hennes kille, de hade varit och trampat skidspåret med skoter. Far inte till Änamussjön, det är fullt med vatten på isen där! sa syrran. Nej, tänkte jag, jag ska bara åka fram dit och vända, så att vi får åka en bra sträcka ändå. Men när vi kom till den sjön så stod det två renar rätt till vänster om spåret. Mina hundar var väldigt duktiga och sprang bara förbi utan att bry sig, så jag tänkte att inte kan jag ju stanna och vända dem nu, det vore ju himla opedagogiskt. Så vi fortsatte en bit på sjön och det gick bra.

Så kom vi fram till en sträcka med vatten på spåret. Äh, jag provar att åka förbi på sidan, tänkte jag, så kan jag ju åka min vanliga runda. Men det funkade INTE. Snart stod jag med snö till knäna och vatten upp över anklarna. Det var jättetungt att få upp skidorna ovanför slasket och snön, så jag fick försöka att åka på isen under snön istället. Vänd, Tjappe! ropade jag, och då tvärvände ju Tjappe och Sito och pulsade i snön åt andra hållet och drog omkull mig. Där stod jag på händerna i det iskalla vattnet. Men det hela var faktiskt lite småroligt! Jag hade ju telefonen med mig och det var täckning, så situationen kändes inte direkt hotande. Jag tänkte att jag gör ett rejält träningspass av det här istället för att ringa på hjälp.

För att göra en lång tung hemfärd kort så kom jag tillslut inklampande i tvättstugan med skidorna på (pjäxorna och skidorna hade fryst ihop), isklumpar upp till knäna och armbågarna, helt igenfrostad jacka och långa snöiga tovor i håret.

Ska jag ta kort på dig till din blogg? undrade TH, ha ha! Ångrar att han inte fick göra det...

Skidor på avfrostning...