Tall-äpple

Svårt att få tag på goda frukter till rimligt pris just nu. Tack och lov att man alltid kan köpa och slakta sig en saftig ananas. Blekgul men söt och möööör!

Snowy Starshine & Sparkly Fluff

Kvällshö serveras i lampans sken på höladans bro. Ett isolerande täcke av snö värmer ryggarna ikväll. ALDRIG att en islandshäst skulle skaka av sig snötäcket.

den siste manukanen

Förra våren sådde jag manuka-frön från Nya Zeeland. Manukabusken är nog min absoluta favoritväxt och jag har min lilla dröm om att ha en egen blommande, doftande manukaskog i min vinterträdgård, som jag ska bygga när jag vinner på lotto... Jag hade säkert 50 småplantor av små segväxande manukor i höstas, men alla utom EN dog i mörkertiden. Har läst odlingstips för manuka och det påstås att de bara kan växa under öppen himmel och måste ha sol, så jag klandrar inte de som tuppade av, men jag är SÅ glad att en tapper liten planta har klarat sig! Ett år gammal och 15 centimeter lång. Lever han till nästa vinter ska jag banne mig köpa en sån där dyr växtlampa åt honom. Har säkert tusen manukafrön kvar, så kanske jag odlar upp några fler små plantor i vår så han slipper känna sig ensam!

Jag har bestämt mig

Nu ska jag aldrig mer färga håret. Har hört så mycket hemskt om hårfärger på sista tiden. I oktober gick jag från blond till brunett (ett stort trauma ska jag säga!), och sedan dess har det bruna sakta fått rinna ut, idag vet jag inte riktigt vad man ska kalla min hårfärg, men strunt samma. Jag är så fäst vid mitt långa hår, varför ska jag hålla på och straffa det med en massa tungmetaller och skit? Nu ska min naturliga hårfärg få växa ut, den är nog mörkblond, eller RÅTTFÄRGAD som det så populärt kallas. Misstänker starkt att det ordet är uppfunnet av hårfärgningsindustrin för att få det att låta lite skämmigt att ha ofärgat hår!

Jag reagerar alltid när jag ser en människa med sin naturliga hårfärg, tycker att det är SÅ vackert, färgschemat stämmer liksom.

Min post-traumatiska hårfärg.

Han hoppade...

...rakt ut till hibiskusknopparnas eget Nangilima. Våren var inte redo för årets första hibiskusblomma.

It's alive!

Hege vill ha en Årrenjarka-blomma i sin trädgård i år, och hon ska få frön från den bästa sorten jag odlade i fjol: Sibirisk hjärtstilla, Leonorus sibiricus. Var bara tvungen att provgro några frön först så att jag verkligen ser att det är liv i dem! Och det är det! Minns från i fjol att de här fröna började växa väldigt fort, och så är det, det tar bara några dagar från sådd till "bejbis". Sen fortsätter den bara att växa i en himmelens takt, blir stor och stark och blommar länge med rosa spiror. Plantan är ett-eller tvåårig men får massor av (livskraftiga!) frön varje år. I år ska jag nog gräva ut en plats där jag bara ska ha en massa hjärtstilla, för jag tycker de är så fina.

Man ska ALLTID vara rädd för tandläkaren!

Igår hade jag tid för att operera bort mina visdomständer på sjukhuset i Sunderbyn, något jag inte direkt hade sett fram emot, men självklart gärna ville ha överstökat. Så vi gasade iväg hemifrån i gryningen och... äsch, för att göra en lång historia kort: käkkirurgen ville inte ta ut mina tänder för det visade sig av bilder från en "cat-scan" som jag var tvungen att göra, att rötterna till tänderna var intrasslade i käknerverna, så att ta ut dem skulle innebära en lite större risk att jag mister känseln i underläppen. Kirurgen ville inte att jag skulle känna mig stressad att ta ställning till att utföra operationen där och då, och det var nog klokt av henne. Jag får fundera på det i några månader, får en ny tid i maj, vill jag inte göra det är det bara att ringa och avboka.

Så summan av kardemumman: Det var ABSOLUT inte konstigt att jag var lite nervös för operationen igår för det VAR förmodligen JÄTTEFARLIGT!!! Trust your instincts Määgdalejna! Nu har jag ytterligare några månader på mig att vela och gruva mig för detta super-riskfyllda ingrepp, jihoo!

Vad jag gör idag?

Snart, snart

Hibiskusen fick ny jord och blev så vårlycklig! Jag blev om möjligt lyckligare när jag upptäckte att det faktiskt finns ett makro på lillkameran.

Nödföda

Dagens delicious hi-carb, hi-fat lunch, vad ska man göra när det "inte finns någonting" i kylskåpet! Fullkornspasta, olivolja, burkmusslor, riven vitlök, äggula och parmesan.

Fattas bara färsk persilja - och ett välkylt glas Ecologica Chardonnay (om man vore vild och galen förstås)!

Sunshine

Det snör, det snör, tiddelibom... Idag igen! Inte så dumt med snö i och för sig, vi vill ju ha en lång vårvintersäsong, men jag saknar ju SOLEN! I förrgår var en underbar solskensdag, jag och damerna gick på långpromenad. Årets solglasögonspremiär, jihoo! Nääästan så att näsan fick sig en liten bränna också. UNDERBART!!!

Svårt att förstå

Marina skriver att hon bor i ett hemsökt hus i Kautokeino, huuu, så spökrädd som jag är hade jag aldrig kunnat sova på ett sånt ställe. Har aldrig själv varit med om något möte med "det okända", tänkte jag först. Men NU kommer jag ju ihåg vad jag varit med om, och hur märkligt det kändes.

Det var på våren för fem år sedan. Jag skulle köpa två hästar av ett äldre par i en by söder om Jokkmokk. Jag och en kompis var där och provred hästarna ett par gånger, allt hade gått bra, hästarna var väldigt trygga, kloka och lätthanterliga. En dag skulle vi rida upp längs en väg vi inte provat förut, en väg som går förbi en gård som tillhörde en väldigt gammal man som just flyttat in till gammelhuset i Jokkmokk. Vi rider förbi huset och hela gården utan problem, men när vi kommer till bortre tomtgränsen händer något med hästarna. De tvärstannar och ser helt skärrade ut, de höjer huvudena, spärrar upp ögonen, spetsar öronen, och fullständigt tokstirrar på en punkt vid sidan av vägen. Det finns absolut ingenting där, bara vanlig gles tallskog. Vi fattar absolut ingenting, hade ALDRIG kunnat tro att dessa stencoola hästar skulle kunna reagera på det här viset för NÅGONTING överhuvudtaget! Vi försöker tvinga hästarna att fortsätta, men det är fullständigt omöjligt, de stegrar och hoppar åt sidan, vägrar i sten. Jag och min kompis förstod ganska fort att det här måste vara något övernaturligt, det var så uppenbart att hästarna såg något som vi inte såg. Vi lät helt enkelt hästarna vända om och gå tillbaka. Mitt omdöme sa mig att detta är något som vi inte förstår och bara måste acceptera. Vi berättar om hur hästarna betett sig för paret som ägde dem, och de bekräftade att det var så att hästarna inte kunde gå förbi där.

Jag börjar tyvärr minnas detta ganska suddigt, men jag minns hur enormt märkligt det kändes när något osynligt hade kontroll över situationen, och hur starkt det påverkade hästarna.

Ögongodis

Nu har jag beställt en massa vårlökar till mig och mormor, mest till mormor för hon fick presentkort på blomsterlökar i födelsedagspresent av mig. Bra present från en blomsterälskare till en annan! Dahlior, glaminis, brandliljor, anemoner, freesior och rosenstavar, herre min je så fint vi ska få det!

Borta med vinden

Jag blir alltid så trött när det blåser, idag är en sån dag. Det är som att energin blåser bort med vindarna. Åkte trots allt en tur med Vindarnas Son, also known as Tjappe, i solnedgången. Tror jag måste spendera resten av aftonen på soffan, ska försöka läsa en bok och INTE se på Top Gear, mitt favoritprogram, he he. Är fullständigt ointresserad av bilar och motorer men kan sitta som förhäxad framför det programmet, tycker att det är en genial produktion!

På tur med min egen räsermotor.

Tjuvstart på våren

På komihåg-listan till sommaren: KOM nu för en gångs skull IHÅG att köpa höstlökar! Pärlhyacinter, krokusar, narcisser, inte för att gräva ner i gräsmattan, nej det är ju SÅ fint att bara sätta dem i kruka i januari och få vårblommor redan i februari! Är det någon tid på året då man verkligen längtar efter blomster så är det ju NU! Hade bara ren tur att det fanns pärlhyacinter på ICA i Jokkmokk just när jag var där för någon vecka sen.

Videoblogging från Saggatbredden

Tick Tock

En förtrollande, kuslig liten sång är reklam för Morden i Midsomer i tv8. Vi satt och funderade vad det kunde vara för artist, det låter ju lite som Kate Bush. Tur att allt går att googla!

Full fräs

Härlig, kall, solig februaridag. Igendrevat skoterspår, inte ett ljud förutom tassar och skidor.

Fri sikt västerut! Önskar jag hade en kamera som inte gjorde så att allt i horisonten krymper, fjällen var fantastiska idag, man kunde se järvarna hoppa på Staika, typ!

Dustte och Bavggis, bröderna brothers.

Saggat Sunset.

Hjälp, men tjoho!

Hjälp, jag insåg just att det redan är mitten av februari! Då är det ju dags att beställa blomfröer, tjoho! Jag beställer mest av en firma som heter Rara Växter, de har ett jättestort utbud. Ska satsa på några av årets nyheter. Här uppe hos oss är det bara att satsa på sorter som beskrivs som snabbväxande eller tidigt blommande, då kanske de hinner upp under de få sommarveckor vi har.

Fingerborgsblomma "Candy Mountain" med uppåtvända blommor! Det jag lärde mig om fingerborgsblommor ifjol var att de KAN hinna blomma första året om man sår tidigt och gödslar på ordentligt under sommaren. Om de sedan överlever vintern i fjällzonen återstår att se...

Rosa kvanne "Ebony" med svarta blad, läckert!

Adlumia, en snabbklättrande vallmosläkting från Nordamerika som ska vara tålig. Blir intressant!

I fredags

Tor-Henrik fixar gitarren på lydprövet, vad heter det på svenska egentligen, ljudprovet?

Tor-Henrik, Niko och Georg ställer in sig inför konserterna.

På konserten.

Konserterna blev otroligt fina och stämningsfulla, allt gick väldigt bra!

Dessa örhängena...

...kan jeg godt lide. Från Björg på Kyssjohanna. Nu är jag pank igen och suktar över världsliga ting...

Möte med evigheten

Det var i fredags, när jag sprang över vägen mellan Bio Norden och Café Gasskas, som det hände. Jag skulle bara fylla på en kaffetermos, det var ett helt ordinärt ärende. Jag var helt oförberedd på att slungas in i ett ögonblick av osannolikhet och slow-motion-artad tidsuppfattning. Jag kände plötsligt en stark närvaro av något STORT på min högra sida, men hann inte riktigt reagera, hann bara tänka "kan det vara...?". När jag kom ut från Gasskas igen fick jag bekräftat de vibbar som min antenn tagit in, där står verkligen min STORA IDOL Camilla Plum och skrävlar i sin mobiltelefon. Hon är lång och ser jävulskt kraftfull ut. Runt huvudet har hon virat en halsduk, hon har täckdress i intressanta färger, hon säger "JE JE JE" i sin telefon. Jag törs inte stanna och glo en enda sekund, för hon ser så farlig ut, farlig och MÄKTIG. Jag springer in på Bio Norden med kaffetermosen och darrande ben, och kan inte göra något annat än att fnittra hysteriskt i minst tio minuter.

Marknadstips i all hast!

Jag verkar ha blivit en "talker" och inte en "doer" på bloggen, mer snack än verkstad, lovat att blogga, tänker blogga vareeeviga dag, men får det inte till! Ovärdigt! Ska pröva att skärpa mig! Jag minns min ungdom, då var mitt motto "dont just think about it, do it!", men det var väl före ålderdomen, rädslorna och dödsångesten slog sina klor i mig, he he.

Nog flummat, nu ska jag tipsa om en otroligt fin konsert som äger rum på marknadsfredagen. nämligen Buljos Bidus med Niko Valkeapää på Bio Norden, klockan 14 och klockan 16 på fredag alltså. Kom in och värm fötterna en stund på en riktigt riktigt bra konsert!

Buljos Bidus är bröderna Tor-Henrik och Georg Buljo. Båda bröderna har lång historia inom musik och den samiska musikvärlden. Georg är en framgångsrik producent med sitt eget märke Duippidit och är gitarrist åt den samiska superstjärnan Mari Boine.

Niko Valkeapää är en prisbelönt och kritikerrosad samisk sångare. Har ni aldrig hört honom, så sök på Spotify. Förlåt sådär får jag väl inte säga egentligen, köp skivan menar jag!

Läs mer om denna konsert på TH:s blogg.!

Förlåt man ska inte blogga när man är så här trött. Borde haft dataförbud för flera timmar sen. MEN jag vill bara att ni ska veta om den här konserten, så att ni inte kan skylla på mig om ni missar den, vilket ni nu förhoppningsvis inte gör, alltså. Puh, god natt.