Svårt att förstå

Marina skriver att hon bor i ett hemsökt hus i Kautokeino, huuu, så spökrädd som jag är hade jag aldrig kunnat sova på ett sånt ställe. Har aldrig själv varit med om något möte med "det okända", tänkte jag först. Men NU kommer jag ju ihåg vad jag varit med om, och hur märkligt det kändes.

Det var på våren för fem år sedan. Jag skulle köpa två hästar av ett äldre par i en by söder om Jokkmokk. Jag och en kompis var där och provred hästarna ett par gånger, allt hade gått bra, hästarna var väldigt trygga, kloka och lätthanterliga. En dag skulle vi rida upp längs en väg vi inte provat förut, en väg som går förbi en gård som tillhörde en väldigt gammal man som just flyttat in till gammelhuset i Jokkmokk. Vi rider förbi huset och hela gården utan problem, men när vi kommer till bortre tomtgränsen händer något med hästarna. De tvärstannar och ser helt skärrade ut, de höjer huvudena, spärrar upp ögonen, spetsar öronen, och fullständigt tokstirrar på en punkt vid sidan av vägen. Det finns absolut ingenting där, bara vanlig gles tallskog. Vi fattar absolut ingenting, hade ALDRIG kunnat tro att dessa stencoola hästar skulle kunna reagera på det här viset för NÅGONTING överhuvudtaget! Vi försöker tvinga hästarna att fortsätta, men det är fullständigt omöjligt, de stegrar och hoppar åt sidan, vägrar i sten. Jag och min kompis förstod ganska fort att det här måste vara något övernaturligt, det var så uppenbart att hästarna såg något som vi inte såg. Vi lät helt enkelt hästarna vända om och gå tillbaka. Mitt omdöme sa mig att detta är något som vi inte förstår och bara måste acceptera. Vi berättar om hur hästarna betett sig för paret som ägde dem, och de bekräftade att det var så att hästarna inte kunde gå förbi där.

Jag börjar tyvärr minnas detta ganska suddigt, men jag minns hur enormt märkligt det kändes när något osynligt hade kontroll över situationen, och hur starkt det påverkade hästarna.