Skymningsvarelser

Jag tror på allt, sa en vän. Jag har kommit till en punkt i utvecklingen då mitt ego börjar brytas ner. Mina rädslor blir svagare. Jag accepterar allt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska kunna skriva om det som jag tänker på. Men i helgen har jag fått höra saker som gjort mig så glad. Vi bor på en speciell plats, kan jag säga. Min största utmaning är att sluta bli så förvånad hela tiden. Att bara ta det lugnt och acceptera. Allt är som det ska. Vi är inte ensamma. Skogen, vikarna, uddarna som lyser av guld i solnedgången, allt lever. De uråldriga stränderna. Fotspåren är kvar i sanden.

På sin sten i sjön sitter fågeln kvar.