fredag 8 oktober 2010
25-års-krisen gästbloggar
Seal sjöng just den här låten på Idol, och jag blev så tvärsentimental. Den påminner mig bara om mitt liv för ungefär 5-6-7 år sedan, då gick den på repeat i min nötta lilla mp3-spelare, då jag reste runt. Det jag ville göra, det gjorde jag, ingenting var omöjligt för mig. Det slog mig att jag inte ens HAR någon favoritlåt längre. Jag hör nästan aldrig på musik längre. Mammutarna har dött ut. Min vackraste ring är borttappad. Jag har inte varit utomlands på flera år. Jag har förvandlats till en gammal trädgårdstomte. Allt blev bara så himla sorgligt plötsligt. Kanske blir jag galen snart?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
& jag är avundsjuk på ditt lugna och stabila liv med hus å man ;)
SvaraRaderaJag med...
SvaraRaderaAllt har sin tid, resa har sin tid, bilda familj har sin...
Oja jeg kjenner til følelsen. Heldigvis skal det ikke så mye til før man føler seg litt mer levende igjen. Ta deg en langhelg på hotell i Luleå, alene eller sammen med mannen. Det skal ikke nødvendigvis mere til :) Og finn deg en favorittlåt! jeg hadde en lang periode i mitt liv hvor jeg ikke hørte på musikk - da blir livet litt fattigere.
SvaraRaderaKlem!
är de så? tur jag snart är 30 då :P Kanske jag får ta en tur till er å hälsa på och se huuur hemskt det är att vara "vuxen" :P
SvaraRadera