miljon minnen vilar

Min kompis Hege är i Budapest och myser, är så avundsjuk!!! Hon har farit dit själv på en liten ego-resa, helt fantastisk idé tycker jag. Har själv rest en del på egen hand och det har utan tvekan varit de bästa tiderna i mitt liv. Jag har absolut inget emot att vara för mig själv, har en jättestark ensamvarg-ådra och ofta rest iväg bara för att få vara ifred, men det verkar vara med den inställningen som man blir en riktig människo-magnet, på gott och ont.

Något som jag däremot kan sakna så här i efterhand är någon i vardagen att prata och minnas med, på det viset kan jag verkligen önska att någon av mina kompisar hemifrån hade varit med, för jag har jordens sämsta minne, och dessutom varit värdelös på att skriva dagbok och fota när jag varit borta. Har i alla fall en väldigt kär bild på kylskåpet, från min hästjobbartid i Nya Zeeland. Jag sitter på en häst mitt på en flodbädd med spetsiga berg i bakgrunden, solen strålar, jag minns precis känslan, det var LYCKA. Men jag har glömt vad hästen hette och vart vi var på väg.

Jag 2003.