Jag ger upp

När K & K rymmer ur hagen TVÅ gånger på en dag, då vet man att det börjar vara slut gräs! Nu var jag nyss och hämtade dem ute på stugbyn igen. Där gick de och åt svamp och hade det allmänt trevligt. De hade tittat in genom fönstret hos vår tyska stamgäst, hon var helt från sig av förtjusning (- Häst! Altan! Hihihihiii!) och stod och vinkade efter oss när vi lunkade iväg hemåt. Så nu fick jag sätta fröknarna på en ny vall. Hade gott kunnat tycka att de kunde gnaga lite magrare bete ett tag, så feta som de är, men det tycker de uppenbarligen inte själva!

De små rundstyckena hamnade precis dit de ville. De spetsade öronen fick jag till genom att härma ugglor och papegojor, typ.