Morgongrubblerier

Ibland ser man saker som bara får en att tänka "ööööööööh". Igår såg jag en sådan syn när jag körde över vägbanken som leder ut till stugbyn. Genom hästhagen, längs med sjökanten, kommer en fjällvandrare klafsande. En lång kille med långt blont slängande hår, stor regnrock och en enorm ryggsäck. Öööööööh. Det såg bara så himla konstigt ut, för det går absolut ingen stig genom hästhagen, så jag fattar inte vart han kom ifrån. Sen tänkte jag inte mer på det förrän nu i morse då hästarna rymde ut ur hagen, förbi ena hagänden i leran som de vanligtvis hatar att gå i, och sprang ut till stugbyn. Jag hämtade in hästarna och for och förlängde hagen ut i vattnet, och då ser jag spår av stora kängor i leran, spår som går runt änden av hagen och ut på andra sidan. Den mystiska vandraren har trampat upp ett spår ut ur hagen som hästarna har följt! Öööööööh. Ska inte försöka överanalysera den här lilla incidenten, neeeejdå, men jag blir lätt paranoid, så nu måste jag tydligen akta mig för Tolkien-liknande karaktärer som försöker frigöra mina djur.

Dags för några valeriana-tabletter och en lugn stund med IKEA-katalogen.