Årrenjarka-dräkten

Folkdräkter av alla de slag är i mina ögon det vackraste som finns! Dregglar alltid över alla dessa vackra samiska, norska, färöiska (ja där har de svinsnygga dräkter!), hälsigska, jämtska, dalska dräkter, ja you name it, det är så fint. Här uppe i Norrbotten finns det tyvärr ingen sån jättegammal tradition med folkdräkter. Den äldsta officiella Norrbottensdräkten komponerades 1912 och arbetades om till 1956. Här nedan är dräkten från 1912 för Pite älvdal. Det finns en i princip likadan dräkt för varje älvdal, det enda som skiljer är bottenfärgen på kjoltyget (som är smalt grön-rödrandig) och färgen på förklädet. För Pite älvdal är bottenfärgen blå, en sån har min moder, den har min mormorsmor vävt och sytt.

Jag posar i släktdräkten.

På 80-talet blev det tydligen lite populärt med folkdräkter igen och då knåpades det ihop olika mer eller mindre lyckade dräkter. Vad sägs till exempel om Vuollerim-dräkten från 1994 med Vattenfallsblå väst och skinnpåse från "stenåldern"...


I Norge är ju bunader lite mer seriös business. I Sverige finns det inte ens en bra sida på internet med alla svenska dräkter, men istället hittade jag genast norska Husflidens sida med bilder på en massa dräkter. Åh, de har ju så flotta grejer alltså! Till exempel den här från Öst-Telemark.

Men i alla fall, det var hit jag skulle komma, att nu har jag bestämt mig för att sy en egen Årrenjarka-dräkt! Och då får alla petiga gnälltanter på hembygdsföreningarna säga vad de vill om vad som är korrekt eller inte. Nu tar jag helt anarkisktiskt och komponerar min egen dräkt, och frågar nån sen vad jag egentligen har för kläder på mig så ska jag glatt svara att "det är Årrenjarka-dräkten!", ha ha!

Fast jag vill ändå att det ska synas att dräkten är norrländsk, så jag överväger att beställa samma kjoltyg som Pite-älvdalsdräkten har, blå med smala röda och gröna ränder, det är så vackert! Det lutar åt ett enkelt blått livstycke till det, möjligen med röda kanter. Och så vit linneblus under naturligtvis. Den kommer bli sååå fin. Sen ska man få pimpa den efter personligt tycke och smak med vilket sorts knyt man vill ha i midjan, band eller nåt sorts bälte, påse eller väska samt sjal och spännen. Marinas örhängen med små torkade ekorrfötter känns ju fullständigt klockrent till en Årrenjarkadräkt, he he!

Så jädrans praktiskt med en folkdräkt alltså, då har man ju alltid något att ha på sig vid högtidliga tillfällen, hela livet. Och om jag nu dessutom ska köra min byfånestajl all the way så känns det ju nästan obligatoriskt...

Nä nu ska jag sluta sitta här och gagga, måste ta mig ut i världen. Det snöar som bara tusan ute! Sockerfri dag nummer 6 förresten, det känns helt lugnt, är inte sugen på något!