Kvikkjokksexpressen

Igår kördes det hundkaravan till Kvikkjokk. 43 hundar, 4 turister och 3 locals. Kul att se en massa andra hundar!

Mot Kvikkjokk.

Lunchstopp i Kvikkjokksdeltat.

Men, var inte så blåögd!

Ikväll är det förresten säsongspremiär i Kåtan! Alltså, vår timrade pubkåta. Om ni inte har varit där så är det på tiden tycker jag! Detta blir nämligen sista normala säsongen med Kåtan. Den är väldigt tungjobbad vår kära kåta, så nästa år blir det kanske bara öppet där en kväll på hela säsongen.

Vind i manen

Red Kengála över sjön idag på eftermiddagen, i värsta blåsten. Det var bara att hålla hårt i kapuschongen och krypa ihop på hästryggen. Kengála, som helt klart hör hemma på vidderna, stortrivdes och njöt av vinden! Man märker så väl när en häst plötsligt hamnar i sitt rätta element. Det var en riktigt fin tur!

Snödrev i solnedgången på Saggat.

Kengála tar blåsten med ro och finner sin väg mellan vinddrivorna.

Í hjartanum goymi eg teg

Färöiska är ett sjukt vackert språk. Lyssnar på Eivør Pálsdottir, det är vårmusik för mig!

Hör på den här till exempel.

Confession

Ok, min sockerfria period är över för den här gången. Men det var ju Semmeldagen, för bövelens! Klart man får äta semlor då! Jag svalde min sockerfria stolthet med varje litet florsockerkorn på den semlan. Slurp!

Ljuvlig vårdag idag. Åkte skidor i över två timmar, tror nästan jag blev lite solbränd på köpet! Efterlängtat. Hade sån lust att dra fram solstolen och korka upp min lilla Henkell Trocken efteråt, men efter semlandet så kändes det faktiskt som lite too much dekadens på en och samma dag!

Inridning av islandshäst

Har ridit på Thytur igen! Den första riktigt ordentliga ridturen egentligen, med renskinn på ryggen, barbackagjord med stigbyglar och fullt tränsad. Han är sååå jäkla fin alltså! Det är i princip bara att sitta upp och rida iväg, han är så otroligt stabil, stark och lugn. Han är helt klart mogen för uppgiften nu, vid fyra och ett halvt års ålder. Jag är enormt stolt och glad!

Som att han aldrig har gjort något annat!

Nu red vi två varv runt gården, ungefär 10 minuter, tränade många gånger på att stanna och sätta igång. Thyturs stora talang är just det där med att stanna, det är kan jätteduktig på. Jag behöver bara luta mig lite bakåt och säga "ståååå" så stannar han och står blickstilla. Vilken stjärna! Hur han kommer att bli som vuxen ridhäst är ju lite svårt att säga redan nu, men han verkar i alla fall ha gott om framåtanda och en enorm klokhet!

Lite ovant med tränset ännu...

Skoterspåret var lite jobbigare att gå på...

Thytur- i människans tjänst!

Årrenjarka-dräkten

Folkdräkter av alla de slag är i mina ögon det vackraste som finns! Dregglar alltid över alla dessa vackra samiska, norska, färöiska (ja där har de svinsnygga dräkter!), hälsigska, jämtska, dalska dräkter, ja you name it, det är så fint. Här uppe i Norrbotten finns det tyvärr ingen sån jättegammal tradition med folkdräkter. Den äldsta officiella Norrbottensdräkten komponerades 1912 och arbetades om till 1956. Här nedan är dräkten från 1912 för Pite älvdal. Det finns en i princip likadan dräkt för varje älvdal, det enda som skiljer är bottenfärgen på kjoltyget (som är smalt grön-rödrandig) och färgen på förklädet. För Pite älvdal är bottenfärgen blå, en sån har min moder, den har min mormorsmor vävt och sytt.

Jag posar i släktdräkten.

På 80-talet blev det tydligen lite populärt med folkdräkter igen och då knåpades det ihop olika mer eller mindre lyckade dräkter. Vad sägs till exempel om Vuollerim-dräkten från 1994 med Vattenfallsblå väst och skinnpåse från "stenåldern"...


I Norge är ju bunader lite mer seriös business. I Sverige finns det inte ens en bra sida på internet med alla svenska dräkter, men istället hittade jag genast norska Husflidens sida med bilder på en massa dräkter. Åh, de har ju så flotta grejer alltså! Till exempel den här från Öst-Telemark.

Men i alla fall, det var hit jag skulle komma, att nu har jag bestämt mig för att sy en egen Årrenjarka-dräkt! Och då får alla petiga gnälltanter på hembygdsföreningarna säga vad de vill om vad som är korrekt eller inte. Nu tar jag helt anarkisktiskt och komponerar min egen dräkt, och frågar nån sen vad jag egentligen har för kläder på mig så ska jag glatt svara att "det är Årrenjarka-dräkten!", ha ha!

Fast jag vill ändå att det ska synas att dräkten är norrländsk, så jag överväger att beställa samma kjoltyg som Pite-älvdalsdräkten har, blå med smala röda och gröna ränder, det är så vackert! Det lutar åt ett enkelt blått livstycke till det, möjligen med röda kanter. Och så vit linneblus under naturligtvis. Den kommer bli sååå fin. Sen ska man få pimpa den efter personligt tycke och smak med vilket sorts knyt man vill ha i midjan, band eller nåt sorts bälte, påse eller väska samt sjal och spännen. Marinas örhängen med små torkade ekorrfötter känns ju fullständigt klockrent till en Årrenjarkadräkt, he he!

Så jädrans praktiskt med en folkdräkt alltså, då har man ju alltid något att ha på sig vid högtidliga tillfällen, hela livet. Och om jag nu dessutom ska köra min byfånestajl all the way så känns det ju nästan obligatoriskt...

Nä nu ska jag sluta sitta här och gagga, måste ta mig ut i världen. Det snöar som bara tusan ute! Sockerfri dag nummer 6 förresten, det känns helt lugnt, är inte sugen på något!

Jag ä inte bitter 2

Tydligen har det varit det så hiskeligt varmt och skönt under hästarnas täcken att till och med de tidigare utrotade pälsätarna återuppstått från lushimmelen och levt rövare på Krías lår. Jag kladdar och kladdar med min kära såpa. Tur att man har chica gummihandskar för ändamålet i alla fall!

OBS! Bilden är arrangerad, ha ha!

Jag ä inte bitter

En stor del av mitt jobb går dessvärre ut på att predika den svenska alkohollagen. Som alkoholservitör har man skyldigheten att vara sina gästers alkoholiska förnuft, deras förmyndare och begränsare. Detta kan vara slitsamt i längden. Speciellt som man ständigt blir motarbetad av restauranger och barer som säljer alkohol till berusade personer, vilket medför att kulturen har blivit sådan att det är helt normalt att till exempel komma på fyllan till en restaurang eller en pub eller whatever och förvänta sig att bli serverad.

Såhär lyder ett stycke ur den heliga texten, den svenska alkohollagen:

"Servering av alkoholdrycker skall skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras, den skall ske återhållsamt och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet. Gästerna får inte serveras alkoholdrycker i sådan omfattning att de blir störande eller onyktra. En servitör/servitris/bartender m.fl. har inte bara rätt att neka servering till en märkbart berusad person, de är skyldiga att neka denne ytterligare servering. Både den som bedriver försäljning och den personal som medverkar vid försäljningen har ansvar för att ordning och nykterhet råder på försäljningsstället. Onyktra kunder/gäster får inte ges tillträde eller vistas på försäljningsstället utan skall avvisas."

Mitt drömjobb: alkoholkontrollant-tant! Skulle fara runt och snoka på alla krogar i Norrbotten och dra in tillstånd, muahaha! Sen skulle folk inte ha nånstans kvar att gå på fredagkvällarna. Det skulle börja förekomma en massa svartklubbar och dylikt i gamla lagerlokaler och lador som mc-gäng och maffian skulle styra. Det skulle börja knarkas hejvilt och... he he... ok nu spårade det visst ur lite...

Ska lugna ner mig och gå och läsa min bok, "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig". Har så lite Bodil oläst nu, det känns sorgligt! Vill bara läsa Bodil just nu, hon är den enda jag blir lugn av! Får läsa långsammare helt enkelt.

Sunshine

Tjohoo! Man blir så busig av solsken!

Kria myser med sitt täcke.

Vi kände oss så nöjda med Tjappe att vi beslöt oss för att klona honom.

I paketet? Glömde det ute i restaurangen, men där var förutom ett lååångt brev en cd-skiva med en nyazeeländsk sångerska som bor inte så långt ifrån min lilla damkompis, en dvd "New Zealand Country Calendar 2008" (två timmar om allt viktigt som hänt i fårbranchen, mästerskapen i fårklippning, vallhundar, hjortfarmare och dylikt), samt en liten nyckelring "for your boyfriend, sorry forgot his name!", hi hi!

Morgonrapport

Vaknade tidigt i morse, kände på mig att det var riktigt kallt ute. Mycket riktigt, -38c, bara att häva mig ut i gryningen och fodra djuren. Hästarna har fått på sig matchande termotäcken, de ser ut som lag blåbär, ha ha!

Jobbade igår kväll och serverade ett gäng frusna norskar som kommit över fjället. Alla norrmän blir lika chockade över hur kallt vi har det, då de startar från norska byn Sulitelma på andra sidan fjällen kan det vara 20 grader varmare än här, på grund av närheten till havet och Golfströmmen. Uppe på fjället är det inte så kallt men då de kommer ner i Tarradalen blir det plötsligt jättekallt.

Fick paket från Nya Zeeland igår! Världens sötaste dam som jag känner skickar julklappar till mig varje år, så himla gulligt! Det är ju så otroligt kul att få ett riktigt handskrivet brev. Det är något som håller på att försvinna, och det är trist! Ska försöka bli mycket bättre på att skriva brev själv...

Husmorstips: pälsätare

Pälsätande löss gick som en epidemi bland hästar i Norrbotten i fjol vinter och jag hade också ena himla besvär med Thytur och Kría, vinterpälsen deras blev avgnagd på ca 1-2 mms längd i stora fläckar, det såg för hemskt skabbigt ut! Hittade inget bra botemedel i fjol dessvärre, men hästarna led ju inte av det som tur var, i och med att dessa perversa små lössjäklar inte biter och kliar utan bara sitter och gnager päls. Som tur är försvinner problemen så fort vinterpälsen fälls.

Blev inte så glad tidigare i vinter när jag åter igen upptäckte en gnagad fläck på Krías lår! Googlade runt som tusan i ren desperation. Många skrev väldigt bittert om pälsätare och påstod att de var nästan omöjliga att bli av med, att alla bra medel blivit förbjudna, att det bara var att leva med skiten, och så vidare... Men jag hittade ett inlägg på ett hästforum där en tjej påstod att vanlig grönsåpa hjälpte. Såpämnena täpper helt enkelt till lössens andningsvägar, och de kolavippar.

Jag sprang i princip ut i hästhagen med grönsåpeflaskan och kladdade på rejält, i två dagar för säkerhets skull. Och fläcken slutade bre ut sig och inga nya fläckar har hittills dykt upp, så jag misstänker att jag har fått kål på ohyran, tjohoo! Så jäkla enkelt och billigt dessutom!

Fläckens status nu: nästan utväxt!

Fröken Lusfri 2009

Säg "slisk-exorcism" sju gånger

Vaknade för snart en timme sen och kände mig helt bakis, hu! Igårkväll blev det too much socker. Jag är ganska känslig mot socker, kan inte äta minsta godis på kvällen för då har jag ont i huvet när jag vaknar, oavsett hur mycket vatten jag druckit. Jag kan inte minnas om det alltid har varit så eller om det utlöstes av första gången jag gjorde en socker-avgiftning. Misstänker att det var så, men jag har dåligt minne tyvärr. I alla fall mår jag mycket bättre av att inte äta socker över huvud taget!

Så nu tycker jag att droppen har fått bägaren att rinna över, och så vidare, det är dags för minst en sockerfri vecka! Lite kolhydrater måste jag få i mig ändå, annars blir jag HELT dum i skallen, så jag tillåter mig ha mjölk i teet, äta fullkornsris, grov-bulgur, hårdbröd och dylikt. No pasta though, det blir jag så sjukt chokladsugen av! And no frukt, buhuu...

Känner mig laddad! Har attiraljerna som jag behöver för att överleva: mina sötsliskiga bodylotions med doft av florsocker och smultron (jag kör efter parollen: Jag behöver inte godis. Jag ÄR en godis!), goda starka kryddiga teer, samt en återfunnen mp3 spelare med en massa glad fjantmusik i! Och så vårsolen förstås!

Vi människor har blott en plikt här i livet - att ta emot glädjen när vi möter den.

Jag ser ljuset

Fick just ett par bilder som mamma tagit. Åh, längtar tills att jag kan köpa mig en kamera som faktiskt släpper in ljus. Är så less på min skrotmobil nu som bara tar skymningsdisiga bilder. Den är ihoptejpad och det sticker ut hö ur den, nej jag skämtar inte...

Defrost

Då och då tar jag in hästarna i magasinet så att isklumparna i pälsen får smälta bort, och så att jag får borsta igenom pälsen ordentligt, kontrollera hovarna, klippa svansen, tvätta ögonen och så vidare. Idag var det Thyturs tur. Att stå fastbunden längre än en kvart är inget som denna unge herre direkt njuter av! Han ifrågasätter sitt öde som tamhäst helt enkelt, som de flesta andra unghästar också gör... Men han är på det stora hela en hemskt snäll och duktig pöjk. De sista tio minuterna stod han faktiskt helt stilla och bara förlikade sig med situationen!

Thytur inne på avfrostning.

Tiden går, isen smälter så sakteliga. Tur att man har ett spännande fönster i alla fall.

En timme senare, så less! Nyfrotterad men jäkulskt irriterad!

En gladelig och uppiffad Thytur busar runt i hagen ett par minuter senare. The beauty of animals: they move on!

-29c

Vi åker västerut.

Var tvungen att dokumentera detta fastän mina fingrar höll på att ramla av. TH på skidor!

Vårkänslor!

Ute är det smällkallt (-35 i natt) men blixtrande vackert, med en nyvaken vårsol som strålar för att ta igen all förlorad tid. Hästarna, som har lufsat runt i vintermörkret som stillsamma mammutar, får vårkänning och busar runt i hagen med ystra språng, hundarna sitter på taken till sina kojor som levande solfångare.

Jag i min tur har blivit helt trädgårdsgalen! Har aldrig tidigare i mitt liv kännt ett sånt begär att odla och plantera, märkligt! Surfar runt på frösidor, antecknar latinska namn på rätt sorts spenat, lusläser trädgårdstidningar, ser programmet "Engelska trädgårdar" på SVT. Min dröm är att ha en prunkande trädgård med alla möjliga intressanta växter och mysiga små läshörnor. Kan tyckas att jag bor på fel plats för en sådan hobby, här bortom allt vad växtzoner och odlingsgränser heter får vi ju i princip bara vara glada att potatisen tar sig!

Min ultimata dröm är att ha ett nyazeeländskt Kanuka-träd här på framsidan av huset. Ett litet knotigt bergsträd, som blir fullkomligt översållat av vita små honungsdoftande blommor på sommaren. Jag tänker att det borde gå. Kanukan växer ju högt uppe i bergen på Sydön, där det är snö hela vintern och där ena fruktansvärda stormar härjar på hösten. Har så många fina minnen från hästäventyr i de blommande Kanukaskogarna uppe i bergen, och det känns som att jag kommer att sakna deras fantastiska doft för resten av livet! Sist jag var på NZ köpte jag med mig Kanuka-frön hem. Allt gick bra, de grodde, jag var så glad! Men en frostig majnatt så glömdes de späda små liven ute på altanen, och de frös. Har aldrig riktigt kommit över detta trauma. Kanuka-frön finns förstås inte att köpa i Sverige. Men igår gav jag efter för drömmen och beställde både kanuka- och manukafrön (en lite mer småväxt variant) från NZ! Hoppas allt går väl nu, så kan jag kanske sitta och filosofera under mitt Kanukaträd om en sisådär 20 år...

Kanukablommor.

Here we go again

Nu gott folk ska Magdalena fara ut till restaurangen, och... trumvirvel.... jobba! Har ni hört något så jäkligt! Det var så länge sen sist att jag nästan glömt VAD jag jobbar med.

Härmed förklarar jag därför vårvintersäsongen startad! Och hoppas att den snart är över, ha ha!

Årrenjarka, mindre än en kåta

Tänkte just registrera den här bloggen på Bloggportalen, är lite nyfiken på hur många själar som egentligen läser den utöver er åtta personer som jag faktiskt känner till, ha ha! MEN jag ångrade mig! Eller tja, jag tänker inte göra det. Så länge jag inte kan välja Årrenjarka som ort. "Inga orter hittades". Nähä. Skrev in Kvikkjokk istället. Jajjemän, Kvikkjokk finns, och hör på detta: "I närheten finns även följande orter som du skulle kunna välja istället: Peuraure, Rissa, Parka, Njunjes, Vassajkåtan, Nammatjkåta, Falehaure, Tjåguoristugan, Ruonaskåtan, Njavve, Sarjakåtan, Alla, Luovvaluokta, Kartevarekåtorna, Suobdek, Såmmarlappastugan, Vakkotavarekåtan, Norra Bergnäs, Suorva, Tjåmotis."

Historier från mitt undermedvetna

Inatt drömde jag att jag strök. Jag strök mina linnedukar, och på ett enda drag med strykjärnet blev de helt släta. Sen strök jag mina linnegardiner, och även de blev helt böljande släta med ett enda stryk. Detta drömde jag HELA NATTEN.

Hjälp. Jag är en gammal tant.

Vi harvar på

Igår var en riktig hålligång-dag! Det var ju så strålande vackert väder att man bara inte kunde sitta inne. Först red jag Kría, en liten tölttur, det gick så bra! Hon töltar så himla fint den lilla damen, man sitter nästan helt stilla på hennes rygg.

Sen for vi på en tvåmilatur med fjortonspannet. Det var -25 så vi fick turas om att sitta på släden och köra, man håller sig ju mycket varmare när man står och kör, man sparkar ju på och springer i uppförsbackarna. Jag tycker det är ganska svårt att köra så stort spann, man måste lära sig att bromsa lagom mycket i backarna så att draglinan inte slackar nånstans, då kan det bli trassel och väldigt farligt för hundarna. Det är så trögt före här i kylan så turen tog tre timmar inklusive tepaus. Var ganska frusen när vi kom hem!



Idag är jag trött i kroppen, ute snöar det och är -26, föret är heller inget vidare just nu, så det får nog bli en innedag idag!

Neeeh...

...vi flytt ju förstås int! Men jag hade gärna hyrt ett liknande plejs under typ oktober-november månad. Då det är mörkt, kallt och ruttet hemma, men vårigt och prunkande där på andra sidan jorden. Oj så nice. Var inne på realestate.co.nz igår och såg det alternativa livet flimra förbi... Nya Zeeland är ett sånt där land som jag lätt hade kunnat offra Sverige för, hade det nu inte varit att jag är född på denna vackra plats där mina rötter är så fruktansvärt starka.

Sen finns det ju förstås saker med NZ som jag upplever som negativa, även om de är få! Men en sån sak är att människorna där generellt är rätt så... eeeh hur ska jag nu skriva utan att det låter extremt snobbigt... ja men de är ganska inskränkta, otroligt hemkära på gränsen till patriotiska, (okej, jag ville skriva bonniga, ha ha) och i värsta fall lite fientliga till allt som är främmande. OBS såklart finns det undantag bland folket! Men rasismen mellan maori och vita är utbredd, likaså finns det en rasism mot den stora del av befolkningen som är inflyttade asiater. Kiwisarna bor där i frid och fröjd på sina gårdar och i sina småstäder och kan inte bry sig mindre om världen utanför, för de är så otroligt väl medvetna om att de bor i världens bästa och vackraste land och de kommer aldrig att flytta någonstans. (Okej, lönerna är skit på NZ så många ungdomar flyttar till Australien för att jobba, där de förstås blir mobbade för att de är fattiga kiwis!) Kulturen på NZ är väldigt ung (förutom Maori förstås), mestadels präglad av det engelska, skotska och irländska arvet och man ser nästan aldrig hus som är äldre än 100 år. Husen är förresten väldigt rackliga och dåliga. Trots att de faktiskt har kalla vintrar så har de knappt någon isolering, ofta stora glasdörrar, och alla fryser på vintern. Ett mysterium varför de inte har lärt sig att bygga ordentliga hus!

Här har jag jobbat i min ungdom!

Men hallå, sen är det ju faktiskt världens vackraste land jag skriver om, som gjort för att resa runt i, med människor som trots min hemska beskrivning är några av de trevligaste och gästfriaste som jag nånsin mött! Så bli absolut inte avskräckta från att fara till NZ, det är bland det klokaste man kan göra. Faran är ju förstås att man inte vill fara hem, att man återvänder gång efter gång, och att man längtar tillbaks dit resten av livet!

Dags att mata fåglarna kanske? Ska säga till mitt försvar att all den där snön har kommit de senaste dagarna!

Baj baj

Kära vänner, jag och Tor-Henrik har köpt ett hus i Marlborough, Nya Zealand, dit vi snart kommer att flytta.

Vårt hus, vår backyard och vår strand.

Här kan vi ha grillparty när ni kommer och hälsar på! Vinet är billigt och fårkorven likaså.

Härifrån altanen kan vi se delfinerna och späckhuggarna hoppa.

En deilig dag!

Dagens springare: Ranne Kajlasson Buljo

Första dagen jag riktigt kände att solen brände till!


Nysladdat men kärvt före i -20c. Starkur hundur.


Ledmarkeringarna har kommit upp, gaah! Säsongen närmar sig.


Solnedgång på andra sidan Saggat.


Homebound.


På slutklämmen. Jag drömmer om apelsiner, Ranne springer bara fortare.

Äntligen en förklaring

Jag passade förresten på att fråga hovslagaren om hon visste vart alla handskar försvinner. Hovslagare brukar ju veta allt, tänkte jag. Och minsann, hon hade ett svar även på denna gåta. "Jo, det är Lånarna som bäddar med dem", förklarade hon.

Misstänkte att det var nåt sånt!

Här är det dock hundarna som har offrat till handskguden.

Herregud vilken helg!

Kom just in från en otroligt avslappnande och huvudvärks-förintande ridtur med Kengála. Himlen som persikor och vaniljsås, snön som sockervadd, hästen glad och varm. Precis vad jag behövde efter denna helg, puh...

I korta drag: Åkte ner till Jokkmokk på fredagen, mötte THs arkeologpolare, satte upp en lavvu vid hembygdsgården, där de påstod att jag skulle sova, ha ha! Stekte välmarinerat älgkött och åt med marknads-tunnbröd, gött.

Snarast möjligen efter måltiden bjöd jag in oss till Rödingstigen dit vi for. Sen for vi på folkan där det var en miljard människor, med mina glesbygds-ögon mätt i alla fall...

Kul att den enda människa jag har bild på är den enda människa jag ser till vardags, ha ha!

Där fick jag höra att hovslagaren skulle komma klockan sju på lördagmorgon och hämta mig, trodde ju först att det var ett skämt, men det var det ju icket! For till öfvre träsket och sov och lämnade forntidsgubbarna till sitt öde i lavvun... Så klockan sju kom alltså min nya hovslagarinna med assistent och hämtade mig, och vi for västerut. Såg elva älgar längs vägen, tjejerna var ganska fascinerade. Jag berättade att i urtiden, när jag var liten, så såg man ibland uppåt hundra älgar längs vägen så här i februari, he he... Kanske överdrev lite. Tror det mesta jag sett är 53 älgar eller nåt sånt. Men jag har faktisk hört om någon som sett hundra. Skoningen gick jättebra, hästarna var snälla och tacksamma. Thytur betedde sig riktigt moget, bortsett från att han stegrade sig två gånger, ha ha! I Årrenjarka hade det varit -35 den natten.

Jahapp så for vi tillbaks till Jokkmokk, "Skjutsa mig till min kåta", sa jag, ha ha! Gubbarna hade överlevt natten. Vi for och åt och gick runt på själva marknaden. Jag åt två maträtter på 50 meter, var helt utsvulten. Köpte den nya boken "Aktse, på nio rökars håll" på Ajtte. TH köpte mig ett knivbälte nere på Samernas, är så glad för det, har inte haft nåt bra bälte på år och dar.

Till slut for vi hem. Bilen startade inte först, fick fara och köpa en startkabel. Var helt slut vid det läget! Somnade som en stock när vi kom hem. Vaknade som en... stock (?) på söndagsmorgon. Då var det dags för hundtur med ett gäng engelsmän. De kom sent och hade dåliga kläder, så TH fick följa dem tillbaks till anläggningen och hjälpa dem klä på sig... Turen var vid det laget nästan två timmar försenad, så vi insåg att TH inte skulle hinna med till Jokkmokk på Nellys dop.


Och det var fanken knappt att jag hann ner i tid själv, kom tio minuter efter avtalad diktläsnings-genrepnings-tid insnubblande på Rödingstigen, oombytt och fullständigt opiffad, ha ha! Så det blev stress hela vägen in i Gamla Kyrkan. Men där var det vackert och lugnt och fullt med glada människor, så vi blev lite lugnade, även om jag och min fadderkollega fortfarande var lite nervösa för dikten vi skulle läsa. Men allt gick jättebra, det var ett otroligt fint dop! Alla inblandade var jätteduktiga, inte minst Nelly som var som guds egen lilla lammunge! Prästen Annika är ju en helt fantastiskt positiv människa och hon höll ställnigarna så att ingen behövde vara nervös. Och så fick vi lyssna till helt otroligt fin sång av två Jokkmokkstjejer, tur att vi läste vår lilla dikt före sången, annars hade jag då bara snyftat mig igenom verserna! Har tyvärr inga bilder från själva ceremonin då vi faddrar stod upp genom hela proceduren. Hade ju inte varit så snyggt att stå och vifta med sin mobilkamera i det läget!

I alla fall, det är så himla kul att ha fått ett litet gudbarn, det känns verkligen som en ära! Ett litet barn att följa genom hela livet. Som i dikten vi läste:

Att få ett litet gudbarn är en gåva och en ära
- att man är så betrodd att stå ett liv så nära.

Konferens i sakristian före dopet.

Efter dopet! Nelly och hennes pappa pustar ut.

Efteråt var det dopkaffe med jättegoda smörgåstårtor och presentöppning. Hoppas att de Kvikkjokksproducerade små skinnhandskarna jag gav passar och kommer till användning!

Men sen när jag skulle fara hem så började allt att jäklas. Det vräkte ner snö. Jag körde fast med min kära älskade älsklings-Volvo i plogkarmen på Wolfsgatan. Suck, orkar inte ens tänka på jäkelskapet. Tur att man har starka händiga polare som kan rädda en ur knipan i alla fall! När jag sedan till slut svängde in på Kvikkjokksvägen fick jag ploga mig fram genom en decimeter snö (överdriver inte!) i sisådär fyra mil, då jag tillslut mötte plogbilen. Dessvärre drevade vägen lika fort igen, för det blåste som tusan vid Skalka. Det tog nästan två timmar att köra mina 10 mil hem! Var helt slut när jag kom fram.

Vaknade med huvudvärk i morse och pulsade ut i snön ner till restaurangen för att laga lunch åt byggarna. Fick sedan en sån himla lust att rida, när jag såg att solen började spricka fram mellan molnen, och nu efter ridturen mår jag mycket bättre! Ska alldeles strax lägga mig i soffan med minst tre liter te och en väldigt lättläst bok, typ Plupp eller något liknande...