Nu har jag gått och sagt farväl och adjö till mina blommor i en månads tid. Men de vill inte ge sig! Inte kunde jag ana att jag skulle få avsluta september månad med en bild på en blommande fingerborgsblomma. Som jag har längtat efter att få se den. Sakta, sakta, saktaaa har den växt, nog hade den föredragit varmare väder. Men blomma hann den!
Jepp. Nu är jag NÖJD. Den övervintrade fingerborgsblomman var en sån där drömblomma för mig, min heliga blom-Graal, som kändes lite ouppnåelig på något sätt. Men nu har jag fått se den. Jag har fått se allt jag ville se i min trädgård, allt jag drömde om. Otroligt tillfredsställande! Nu får det börja snöa om det vill. Nu är jag redo för den kalla vita årstiden då nya blomdrömmar - garanterat - börjar gro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar