Gräslycka

Igår gjorde jag klart sommarhagen och släppte dit hästarna. De blir så lyckliga och fridfulla när de får beta, det är verkligen ett helt grundläggande behov i deras psyke som inte riktigt kan tillfredsställas av att stå och äta hö. Hästarna hör hemma på stäppen och i en perfekt värld skulle väl alla hästar vandra runt fritt och beta året runt. Men på våra breddgrader är det många månader av snö, vinter och torrhö mellan de få månaderna av färskt bete...

Lyckliga i sin stora fina hage!

En förnöjd Kengála med månader av gott gräs- och örtbete framför sig.

Pass är för kul, äter hästarna gräs så ska han då minsann också göra det!

Nam nam nam...