Ytliga begär

Varje dag sitter jag här och tänker "INTE skriva om tingeltangel! INTE skriva om tingeltangel!". Men nu släpper jag på spärren. Grejen är den att ju pankare jag blir, desto mer drömmer jag om att köpa saker. Jag kan flumma runt hur länge som helst i webshoppar och lägga saker i varukorgen. Smycken, tavlor, teer, krukor, kläder, krämer, ja vad som helst som är vackert eller luktar gott. Själva klicket på "Köp"-knappen är oftast fullständigt tillfredsställande, sen surfar jag bara vidare till en ny affär.

Just nu är jag riktigt pank och riktigt besatt vid tanken att ha de här örhängena från TIMI Collection i min ägo. Tyvärr så är de i grön Jade och det har jag lärt mig på Nya Zeeland att det betyder stor olycka att köpa till sig själv. Får man däremot en jadesten i gåva, så för den lycka med sig. Så jag får önska mig dem i present av SnålGubben, ha ha!
Men sedan när jag väl får en lön, då är det här köp-behovet som bortblåst, och jag är definitivt som snålast när jag har som mest pengar...

"Hur kan det komma sig att människor som förstår sig på att roa sig aldrig har pengar medan den som har pengar aldrig förstår att roa sig?"